Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Stockholms län bör ha sju tingsrätter och att Domstolsverket ges ett öppet uppdrag att föreslå den närmare lokaliseringen, namnsättningen och lagregleringen för detta.
I föreliggande skrivelse redogörs för den utvärdering som genomförts av förändringarna i den yttre tingsrättsorganisationen och för planerade ytterligare förändringar. Som en del i skrivelsen aviserar regeringen förändringar i tingsrättsorganisationen i Stockholms län. Regeringens tankar bygger på att antalet tingsrätter i Stockholms län minskas från nio till sju genom en sammanslagning av Handens och Huddinge tingsrätter respektive av Södra Roslags och Sollentuna tingsrätter. Målsättningen är att förändringarna skall vara genomförda den 31 december 2005.
Jag har i grunden ingen invändning mot att antalet tingsrätter minskas om detta samtidigt innebär att kvaliteten i den dömande verksamheten ökar. Snabbhet, kvalitet, service, tillgänglighet, renodling, kompetens och utvecklande arbetsplatser för personalen måste vara viktiga ledord i detta översynsarbete.
Jag vill särskilt understryka tillgänglighetsaspekten, men även frågan om att hålla nere investeringskostnader. I båda dessa avseenden är de förslag beträffande Södertörn som regeringen nu uttalar sig för högst tvivelaktiga. Tillgänglighets- och kommunikationsskäl gör att de boende i Haninge och Nynäshamn kommer att få allvarliga försämringar med regeringens förslag om att lägga ned Handens tingsrätt. Den geografiska mittytan på Södertörn utan tingsrättslokaler blir mycket stor. Nynäshamnsborna får mycket lång resväg till tingsrätten. Samtidigt får de föreslagna tingsrätterna i Huddinge och Södertälje väldigt olika befolkningsunderlag storleksmässigt. Södertälje tingsrätt får cirka 100 000 invånare som underlag, medan tingsrätten i Huddinge får hela 255 000 invånare som befolkningsunderlag. Detta är inte genomtänkt och skulle kanske föranleda ytterligare överväganden beträffande domkretsindelningen.
Inte heller är investeringskostnaderna för nya domstolslokaler belysta och beaktade i förslaget. Om till exempel en lokalisering av Södertörns tingsrätt till Handen kan genomföras utan att nytt tingshus behöver byggas borde åtskilliga miljoner kunna nyttiggöras för annat i statsbudgeten. Dessa frågor måste också belysas om förändringsarbetet skall kunna betraktas som seriöst.
Regeringen avser nu att ge Domstolsverket i uppdrag att utifrån angiven inriktning lämna förslag till närmare lokalisering och domkretsindelning av de tingsrätter som berörs av omorganisationen. Domkretsindelningen kräver nämligen författningsändringar. Trots detta har regeringen i föreliggande skrivelse valt att ovanligt kraftigt styra och begränsa Domstolsverkets arbete och verkets möjligheter till professionella bedömningar. Till stor del handlar detta uppenbart om subjektiva regionalpolitiska värderingar och om selektivt hörsammande av opinionsyttringar och kontakter.
Jag anser därför att det är Domstolsverket som, utifrån ett uppdrag från regeringen, förankrat i riksdagen, om att antalet tingsrätter i Stockholms län skall minska från nio till sju, skall återkomma med sina lokaliserings-, namn- och lagförslag. Domstolsverkets professionella bedömningar om verksamhetens förutsättningar och om ekonomiska aspekter skall inte föregripas i detalj på det sätt som nu skett i regeringens egen beredning av frågan. Det kan observeras att regeringen inte anser sig vilja föregripa Domstolsverkets bedömningar när det gäller Örebro, Värmlands och Kalmar län.
|
Stockholm den 10 juni 2003 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |