Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:66.
Schengensamarbetet påstås bidra till att förverkliga den fria rörligheten för personer i och med att den förhindrar att internationell brottslighet drar nytta av att personkontrollen vid nationsgränserna mellan Schengenstaterna har upphört. Tanken kan te sig god och verksamheten behjärtansvärd med hänsyn till behovet av att motverka gränsöverskridande brottslighet. Miljöpartiet anser dock att Schengensamarbetet innefattar komponenter som inger betänkligheter vad gäller det nationella självbestämmandet, rättssäkerheten, individens integritet och insyn och öppenhet i den polisiära verksamheten. Miljöpartiet har konsekvent hävdat att den internationella brottsligheten förvisso förutsätter polisiärt samarbete över gränser, men att vi vill att detta samarbete skall bedrivas strikt mellanstatligt samt inom ramarna för Interpols verksamhet. Vi är kritiska till det allt närmare ”samarbetet” inom EU på det polisiära området, ett samarbete som alltmer tycks gå mot överstatlighet och som i oroande hög grad tycks styras av en självgenererande process.
Vad gäller förevarande ändringar i artikel 40.1 och 40.7 i Schengenkonventionen med påföljande ändringar i den svenska lagen om internationellt polisiärt samarbete så synes det vara just en sådan självgenererande utveckling som Miljöpartiet varnat för. Vi bör besinna oss, enär många medel okritiskt och oreflekterat kan anses helga ändamålet när fråga är om att bekämpa internationell kriminalitet.
Vi ställer oss generellt tveksamma till om kunskapen om andra Schengenstaters lagar och övriga villkor är så gedigen inom respektive lands polisiära myndigheter och hos enskilda polismän att all övervakning ovillkorligen kan antas ske med iakttagande av den mottagande statens lagar och övriga uppställda villkor.
Miljöpartiet anser inte att den redan existerande möjligheten att bedriva gränsöverskridande spaning mot misstänkta skall omfatta även icke misstänkta. Den föreslagna utvidgningen av personkretsen är alltför vid och oklar. Personkretsen som kan komma att bli föremål för gränsöverskridande spaning är som synes inte närmare definierad i ändringsförslaget. Det enda som framkommer är att personen redan skall vara föremål för inhemsk spaning samt att personen skall utgöra en nödvändig del av förundersökningen, enär det finns betydande skäl att anta att personen kan medverka till att identifiera eller spåra en misstänkt samt att detta kan leda till utlämning. Med hänsyn till att regeringen tolkar det som så att en icke misstänkt bör ha någon form av anknytning till den misstänkte kan man fundera över vad som menas med att ett icke misstänkt spaningsobjekt skall kunna medverka till att den misstänkte identifieras. Spanar man på en icke misstänkt utan att det existerar en identifierad känd gärningsman eller har en känd gärningsman iklätt sig en falsk identitet i syfte att undgå lagföring. I det första fallet torde det bli svårt att leva upp till anknytningskravet, enär det förutsätter någon konkret för brott misstänkt som den icke misstänkte kan ”knytas” till. Miljöpartiet anser generellt att stor försiktighet och restriktivitet bör gälla när fråga är om att övervaka personer som inte är misstänkta för något brott. Vi delar inte regeringens uppfattning att polisiär övervakning av icke misstänkta i en pågående förundersökning utgör en relativt begränsad integritetskränkning.
I ett antal rambeslut ingår så kallade brottskataloger, vanligen kombinerat med olika mekanismer för att i efterhand kunna revidera (utöka) dessa på ett smidigt och effektivt vis. Det sista tenderar att innebära att utökningsbesluten flyttas från nationell nivå till gemenskapsorgan. I den här aktuella frågan har dock riksdagen, såsom regeringen tidigare har konstaterat, alltjämt kvar beslutanderätten. Det är i sig positivt.
Flertalet av de brott som föreslås placeras på listan är grova brott som samhället på alla vis bör söka utreda. För att rättsstaten skall fungera måste brott utredas och den gärningsman som kan tillskrivas ansvar lagföras. Samhället är dock föga behjälpt av för en positiv samhällsutveckling kontraproduktiva metoder. Vi är t.ex. kritiska till att listan utökas till att omfatta gärningar som faller under rådets rambeslut om bekämpning av terroristbrott. Kritiken har sin grund i den kritik vi anfört mot terroristrambeslutet som sådant. Rambeslutet och den svenska följdlagstiftningen innehåller oklarheter och svåra gränsdragningsproblem, vilket inte är förenligt med de mänskliga rättigheterna och grundläggande rättssäkerhetskrav. Rambeslutet är inte av sådan kvalitet att det bör utgöra grund för gränsöverskridande polisiär verksamhet.
I anledning av att vi motsätter oss de föreslagna ändringarna i Schengenkonventionen följer att vi motsätter oss följdändringen i lagen om internationellt polisiärt samarbete.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 25 april 2003 |
|
|
Leif Björnlod (mp) |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Ulf Holm (mp) |