Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med redovisningar om teleavlyssning, teleövervakning och kameraövervakning enligt vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om offentliga ombud i enlighet med vad som i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag till uttrycklig reglering av hur överskottsinformation skall hanteras i samband med tillämpning av aktuella tvångsmedel.
Sedan lång tid tillbaka lämnar regeringen årligen en redovisning över hur reglerna om teleavlyssning och teleövervakning tillämpats. Sedan lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft har redovisningen också kommit att omfatta detta tvångsmedel.
Hemlig övervakning eller avlyssning av enskilda och deras meddelanden är ett mycket allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Det innebär att avlyssnaren eller övervakaren kan ta del av samtal och meddelanden utan den enskildes samtycke eller vetskap. Rätten att utan obehörigt intrång meddela sig med annan ingår i de medborgerliga rättigheter vilka har regeringsformens skydd.
För oss liberaler måste ett avsteg från denna rättighet kringgärdas av tydliga regler såvitt angår ändamål, former och tillvägagångssätt. Det är bland annat mot denna bakgrund som regeringen årligen har att för riksdagen redovisa hur befintliga regler härför tillämpats.
Avsikten med de årliga redovisningarna är bland annat att ge ett underlag för hur berörda myndigheter och domstolarna tillämpar de aktuella tvångsmedlen. De bör även ha en sådan utförlighet och kvalitet att de kan ligga till grund för framtida överväganden av den lagstiftande församlingen.
Årets redovisning är upplagd i stort sett identiskt med den som riksdagen erhöll för år 2000. Tonvikten ligger på att redovisa i hur många fall som avlyssning eller övervakning förekommit jämfört med tidigare år, liksom på att redovisa brottsrubriceringen i de förundersökningar där tillstånd meddelats och ange den effekt som åtgärderna haft.
Vad gäller åtgärdernas effektivitet redovisas att i mellan 42 och 35 procent av de förundersökningar där tvångsmedlen använts har dessa ”haft betydelse för förundersökningen”. Härmed menas, enligt regeringen, att misstanken om brott kommit att bekräftas genom övervakningen eller avlyssningen. I övriga fall anses åtgärden inte ha givit något resultat eller har övervakningen eller avlyssningen avbrutits med kvarstående brottsmisstankar.
De senaste åren är en generell bild att omfattningen av hemlig övervakning och avlyssning ökar, men att dess betydelse för att bekräfta misstankar om brott är i avtagande.
Inte minst mot bakgrund härav är det angeläget att redovisningen också belyser tillämpningen i förhållande till det regelverk som kringgärdar tvångsmedlen. Eftersom en generell förutsättning för t.ex. teleavlyssning och teleövervakning är att ”åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen” (RB 27:20), vore det mera relevant att ange i hur många fall som åtgärden varit avgörande för brottsutredningen.
Andra viktiga upplysningar, som i hur många fall berörda förundersökningar leder till fällande dom och i vilken mån brottsrubriceringen vid tillståndsgivning och dom överensstämmer, saknas också. Samma sak gäller vilken betydelse som avlyssnings- eller övervakningsperiodens längd har för effektiviteten.
Dessutom beskrivs de inbördes förhållandena mellan de olika tvångsmedlen ofullständigt. Visserligen anges att vid tillstånd till hemlig teleavlyssning ges regelmässigt även tillstånd till hemlig teleövervakning. Men det framgår inte i vilken mån som de olika tvångsmedlen tillämpats parallellt i förundersökningarna eller hur detta påverkat redovisad effektivitet. Kan ett fall där åtgärden ansetts vara av betydelse ha bokförts dubbelt? Inte heller anges hur överskottsinformationen för närvarande hanteras av polis och åklagare.
Kommande redovisningar borde även innefatta en analys av hur tvångsmedlen tillämpats i förhållande till de kriterier som anges i rättegångsbalkens 27 kap. och de i regeringsformen angivna principerna om behov, ändamål och proportionalitet.
Sammanfattningsvis har redovisningen brister som gör det svårt för riksdagen att rätt värdera de aktuella tvångsmedlen och utföra sin granskningsuppgift. Riksdagen föreslås därför uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen med redovisningar i enlighet med vad som ovan anförts.
Åtminstone sedan redovisningen avseende året 1999 har regeringen ställt i utsikt att integritetssynpunkterna vid användningen av hemlig övervakning och avlyssning skulle stärkas. Lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. innehöll förslag till s.k. offentliga ombud, vilkas uppgift skulle vara att vid tillståndsförhandling inför domstol tillvarata integritetsaspekterna. Eftersom lagförslaget om s.k. buggning sedan inte tillställts riksdagen har inte frågan om offentliga ombud kommit att aktualiseras.
Folkpartiet liberalerna beklagar djupt att regeringen, trots upprepad avisering därom, ännu inte framlagt förslag om offentliga ombud. De offentliga ombuden krävs för att åstadkomma en mera rättssäker hantering av befintliga tvångsmedel.
Av redovisningen för 2001 framgår att domstol i 414 fall beslutat om hemlig teleövervakning och i 398 fall om hemlig teleavlyssning. I så gott som samtliga fall beslutas om övervakning och avlyssning i samma ärende. I 6 fall har ansökningarna lämnats utan bifall. 2000 var motsvarande siffra 6 för övervakning och 7 för avlyssning. 1999 avslogs enbart 3 ansökningar.
Mycket talar för att hänsynen till den enskildes integritet väger tämligen lätt vid tillståndsprövningen. Domstolarna försöker säkert göra en omsorgsfull och objektiv prövning, men blir naturligtvis ofta utlämnade till de bedömningar som görs av åklagare och polis. Detta borde dock i någon mån kunna uppvägas genom en tvåpartsprocess där integritetsaspekten företräds av ett offentligt ombud. Ombuden bör vara enskilt praktiserande jurister med lång erfarenhet av brottmålsprocesser.
Frågan om offentliga ombud vid förhandlingar om tillstånd till avlyssning och övervakning tål ingen vidare väntan. Riksdagen föreslås därför ge regeringen tillkänna att den snarast bör återkomma med förslag till offentliga ombud i enlighet med vad som ovan anförts.
I samband med behandlingen av ovannämnda lagrådsremiss om hemlig avlyssning uttalade Lagrådet bland annat att frågan om överskottsinformation snarast borde få en lösning. Även på denna punkt har regeringen i redogörelsen de senaste två åren utlovat förslag. Folkpartiet liberalerna menar att inte heller denna fråga får dras i långbänk. Överskottsinformation inhämtas sannolikt i ett stort antal fall varje år i samband med hemlig övervakning och avlyssning. Avsaknaden av generell reglering är därför ett problem som rättsväsendet måste hantera i stort sett dagligen.
Redovisningen lämnar inga uppgifter om hur överskottsinformationen hittills behandlats. Uppgifter om annan brottslighet än den som tillståndet meddelats för innebär problem på flera sätt. Viktigast torde vara hur myndigheterna skall hantera uppgifter som framkommer om annan brottslighet, vars straffskala inte medger användning av de aktuella tvångsmedlen. Särskilt i ärenden då misstankarna om den tillståndsgrundande brottsligheten faller.
Att använda överskottsinformation för att t.ex. inleda en ny förundersökning om annan brottslighet torde stå i strid med bl.a. ändamålsprincipen i regeringsformen. Det skulle samtidigt kunna öppna för en kringgång av de påföljdskriterier som anges i rättegångsbalken på så sätt att även mindre allvarliga brott kan komma att lagföras efter användande av tvångsmedlen.
I en rättsstat är det oacceptabelt att det saknas generella regleringar av så viktiga frågeställningar för straffprocessen. Riksdagen föreslås därför ge regeringen i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med förslag till uttrycklig reglering av hur överskottsinformation skall hanteras i samband med tillämpning av aktuella tvångsmedel.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 18 december 2002 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |
|
|
Allan Widman (fp) |
Torkild Strandberg (fp) |
|
Jan Ertsborn (fp) |
Christer Nylander (fp) |