Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten att införa jämställdhet som en obligatorisk del i värnpliktsutbildningen.
Attityder och synen på vad kvinnor och män ska leva upp till formas i allt större utsträckning av medier av olika slag. Denna syn skiljer sig från den verklighet unga män och kvinnor lever i och med de krav vi som politiker ställer upp för ett jämställt samhälle.
Dagligen utsätts flickor och kvinnor för sexuella trakasserier i skolor och på arbetsplatser.Dessa trakasserier är inte bara förnedrande, de är också de första länkarna i en lång kedja av kvinnoförtryck. Samhället är idag också långt mer accepterande när det gäller reklam som både är förnedrande och förstärker en förlegad och diskriminerande kvinnosyn.
Sexualiteten är för många unga människor inte längre en akt som sker mellan två människor som tycker om varandra utan är något som man skall klara av för att vara ”duktig”. Hur skall vi möta det som sker idag med unga människor som matas med att vara sexuella multikonstnärer vid 13–14 års ålder. Den kunskap unga människor får om sex och samlevnad i grundskola och gymnasium ger mycket övrigt att önska. Den kunskap man får blir många gånger från porrfilm och via nätet.
Mäns sexualiserade våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem.
Genom att införa jämställdhet som en obligatorisk del i värnpliktsutbildningen kan vi ge unga män redskap att ta sin del av ansvaret för ett jämställt samhälle.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Anne Ludvigsson (s) |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
Inger Segelström (s) |
Ulla Wester (s) |
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Carina Ohlsson (s) |
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |