Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta se över hur den enskilde skulle kunna skyddas vid olika naturkatastrofer.
Den enskilde människan drabbas allt oftare av naturkatastrofer. Det kan handla om stora regnmängder, översvämningar, jordskred eller liknande. Det finns inget allmänt solidariskt skydd för enskilda människor i dessa situationer.
I Värmland har vi erfarenheter från Arvika när stora regnmängder gav kraftiga översvämningar i Skillingmark och förstörde en mängd vägar. Vi har också ras kring våra älvar i minnet. Vid Universitetet i Karlstad finns redan älvskadeforskning, och Räddningsverket i Karlstad har samlat på sig stor erfarenhet kring olika typer av naturkatastrofer. Räddningsverket sköter också statens ersättningar till kommunernas räddningstjänst för merarbete i samband med naturkatastrofer av olika slag, och har tillsammans med kommunerna ansvar för förebyggande arbete, t.ex. vid rashotade älvstränder, samt står för dessa kostnader.
Vi har i samhället således kollektiva insatser för såväl förebyggande som akuta räddningsinsatser. Men enskilda människor, som vid dessa naturkatastrofer av större eller mindre omfattning drabbas, står mestadels utan skydd. Försäkringsbolagen har på olika sätt skyddat sig själva för utbetalningar vid olyckor av denna karaktär.
Vi ser behovet av att låta se över hur den enskilde skulle kunna skyddas vid olika naturkatastrofer. Naturkatastrofer måste bäras solidariskt av samhället eller av det försäkringsskydd som de flesta människor har.
Den forskning som sker i förebyggande syfte borde också ges större stöd och uppmärksamhet samt ökad kännedom bland allmänheten för att om möjligt förhindra skador när naturen slår till.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Tommy Ternemar (s) |
|
|
Ann-Kristine Johansson (s) |
Berit Högman (s) |
|
Jarl Lander (s) |
Marina Pettersson (s) |