Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att tillskapa en lagstiftning som reglerar ersättningsfrågor vid naturkatastrofer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillskapa en statligt finansierad naturkatastroffond.
När katastrofer inträffar är det viktigt att samhällets skyddsnät fungerar. Ett sådant skyddsnät och katastrofberedskap finns utarbetat och genomtänkt i många sammanhang och för många olyckssituationer inom de olika nivåerna i samhället, dock inte när det gäller naturkatastrofer. Här saknas det en tydlig ansvarsfördelning mellan enskilda, kommunen och staten. Det saknas också lagrum och lagstiftning som reglerar ersättningsfrågor vid naturkatastrofer, och det finns inte heller några statliga medel avsatta som snabbt kan användas för att åtgärda de skador som uppkommit.
Erfarenheten visar att de översvämningar som skedde runt Vänern ledde till en lång och osäker väntan för de kommuner som ansökte om statliga pengar. En liknande katastrof med skyfall och översvämningar drabbade delar av Orust kommun under sommaren 2002. Här är dock bilden ännu mer komplicerad då det även finns många enskilda vägar som har ett annat ägandeförhållande och finansieringsansvar än vanliga helt offentligt finansierade och ägda vägar. Ekonomin, vägansvaret och planeringen har hos dessa givetvis inte varit anpassade till katastrofsituationer där hela vägen och stora områden försvunnit. Det kan inte heller falla på dessa vägföreningars ekonomiska ansvar att ensamma ta ansvar för en situation som inte någon kunnat förebygga eller planera för. Och det är inte heller försvarbart att en kommun ska ta hela det ekonomiska ansvaret, som för Orust kommun t.ex. innebär 30 miljoner av kommunens skattepengar. Här måste finnas ett nationellt ansvar och nationell finansiering som träder in i dessa katastrofala situationer.
|
Stockholm den 11 oktober 2002 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |