Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen presenterar ett tydligt regelverk vari det framgår vilken typ av militär materiel som ej kan komma det civila samhället till del.
Regeringen har reglerat möjligheten för Försvarsmakten att stödja det civila samhället. I proposition 2001/02:158 nämns vissa förutsättningar som ska gälla vid sådant stöd. ”En generell förutsättning är”, enligt utredningen, ”att det begärda stödet kan anses vara till nytta för samhället.” ”En annan förutsättning för att stöd skall kunna lämnas är att Försvarsmakten har tillgång till lämpliga resurser i fråga om materiel eller personal. Vidare får uppgiften inte allvarligt hindra Försvarsmaktens ordinarie verksamhet.”
”En uppgift får aldrig innebära att det finns risk för att Försvarsmaktens personal kan hamna i situationer där den kan komma att bruka våld eller tvång mot enskilda. Inte heller får personalen användas för uppgifter som kan medföra en inte obetydlig risk för att den kan komma att skadas. Vidare får endast sådan personal medverka som har lämplig utbildning för den aktuella uppgiften.” Vidare nämns vissa konkurrens-begränsningar.
Utredningen ”Stöd från Försvarsmakten” (SOU 2001:98) har gjort en noggrann genomgång av förutsättningen för stödet. Regeringen har nu beslutat om förordningen 2002:375 som ersätter tidigare 1998:1111. Det är enligt Vänsterpartiet bra att militära resurser kan användas för att stödja det civila samhället. Ingenstans i propositionen, betänkandet eller i föredragningen för riksdagen redovisas tankar om att detta stöd skulle kunna utgöra militära vapen. Något Vänsterpartiet anser vore uteslutet i fredstid.
Nu har det offentligt framkommit att det råder en viss tolkningsförvirring vad gäller begränsningar i Försvarsmaktens möjligheter att stödja det civila samhället. Det har bl.a. påståtts att det, så länge det finns personal med utbildning för den aktuella utrustningen, skulle vara möjligt för t.ex. polismakten att låna tunga militära vapen. Med vetskap om hur många av poliserna som har en militär bakgrund, är värnpliktiga befäl, reservofficerare eller på annat sätt har fått utbildning på militära vapen och vapensystem torde det innebära att det inom poliskåren finns teknisk kompetens på i stort sett vartenda vapen som finns i den militära arsenalen.
Enligt Vänsterpartiet är det en tolkning av regeringens intentioner som är direkt felaktig. Det är som att säga att allt som inte uttryckligen är förbjudet, är tillåtet. Det måste klarläggas för alla och envar att Försvarsmaktens stöd till det civila samhället inte inkluderar vapen eller annan, för direkt strid, avsedd materiel. Vänsterpartiet anser att regeringen skyndsamt bör tillse att det tas fram reglerande direktiv där det framgår på ett tydligt sätt vilken typ av militär materiel som ej kan komma i fråga för ett civilt utnyttjande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Lars Ohly (v) |
Rossana Dinamarca (v) |
|
Alice Åström (v) |
Sermin Özürküt (v) |