Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nya bestämmelser vad gäller förvaring av hemvärnsfrivilligas vapen.
Sverige har relativt hårda regler vad gäller att tillåta privatpersoner att få bruka och äga skjutvapen. Likaså finns bestämmelser om hur skjutvapen skall förvaras. Den stora svenska jägarkåren har under årens lopp fått allt strängare förhållningsregler om hur de skall förvara sina vapen i hemmet. Detta är bra. Vi vill inte ha ett samhälle där det finns stor tillgång till skjutvapen, innehavet skall vara behovsprövat. Det finns en bred enighet i vårt land om att en ökad tillgång till vapen riskerar att resultera i ökad grov kriminalitet. Det finns, förutom jägarna, en stor grupp människor i vårt land som har tillåtelse att förvara skjutvapen i sina hem, nämligen hemvärnskåren, och bestämmelserna är inte alls lika stränga för hur denna grupp skall förvara sina vapen.
Under efterkrigstidens försvarsdoktriner har invasionshotet varit en utgångspunkt. I scenarierna var det inte sällan ett snabbt förlopp mellan krigsförklaring till anfall av främmande makt. Hotet från öster var hos många människor levande och högst realistiskt. I den andan byggdes hemvärn och driftvärn upp runt om i vårt land till skydd för speciellt viktiga byggnader och anläggningar, samt för att dessa styrkor under en mobiliseringsfas skulle vara en garant för att ”lede fi” inte skulle kunna ta sig in i Sverige oskadad. Det var då av nöden att hemvärnsmännen hade tillgång till hel personlig militär utrustning i sitt hem, inkluderande skjutvapen. Sedan det kalla kriget tagit slut, finns inte längre det tidigare nämnda invasionshotet. I det nya försvaret finns fortfarande uppgifter för ett hemvärn, även om det finns anledning att antaga att dessa uppgifter mer sällan kan komma att vara av en så akut karaktär att det är nödvändigt med förvaring av hela utrustningen i sitt hem. Att skjutvapen och ammunition finns i hembygden, t.ex. på regemente eller på polisstation, torde räcka. På så sätt minimeras risken att dessa militära vapen kommer i kriminellt bruk genom inbrott. Det torde även vara till gagn för den enskilde hemvärnsfrivilliga som inte längre behöver känna oro för att något barn eller annan anhörig skall kunna missbruka vapnet, likaså undanröjs en risk för tragiska olyckshändelser. Motionärerna är dock medvetna om att det kan finnas skäl till dispenser för dessa hårdare regler. Det kan finnas hemvärnsavdelningar som har ålagts en högre beredskap, eller enskilda hemvärnsfrivilliga som bor så långt från närmaste polisstation eller regemente att det blir ogörligt att förvara sitt vapen där. I de fall då dispenser beviljas kan det dock vara av nöden att skärpa bestämmelserna så de kommer i paritet med dem som gäller för jägarkåren. Vänsterpartiet anser att de skjutvapen som idag får förvaras i hemmet borde förvaras under betydligt mer skyddade förhållanden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Lars Ohly (v) |
Rossana Valeria D (v) |
|
Alice Åström (v) |
Sermin Özürküt (v) |