Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om helikopterdivisionen på Säve.
Göteborg har Nordens största hamn och är Sveriges näst största stad med strategiskt betydelsefulla industrier. Mer än 90 procent av råvaru- och produkttransporter till och från Sverige sker med fartyg. Detta ställer stora krav på bevakning, uppföljning och kontroll av sjötrafik. Av de anlöp som görs i svenska hamnar avser 70 procent hamnarna på västkusten. Skagerrak och Kattegatt har dessutom landets mest intensiva sjötrafik. Stora volymer miljöfarligt gods transporteras till den petrokemiska industrin i Göteborg, Stenungsund och Brofjorden.
Nyttan av militär närvaro på västkusten är tydlig i samband med civila påfrestningar såsom sjöolyckor, bränder, översvämningar osv. Den militära närvaron har räddat åtskilliga människoliv och stora materiella värden. Detta gäller inte minst helikopterdivisionen på Säve som vid sidan av sina militära uppdrag blivit mer betydelsefull för den civila räddningstjänsten. Hälften av de räddningsaktioner som genomförs i svenska farvatten berör det sjöterritorium som Södra militärdistriktet ansvarar för. Marin närvaro utgör således en värdefull garanti för säkerheten på vatten mellan Skagerrak och Öresund.
Vid större insatser och komplexa olyckssituationer med ett stort antal personer inblandade och utspridda över större områden i hav och skärgård blir samverkan mellan fartyg och helikoptrar särskilt viktig. Genomförandet av räddningsinsatser innebär ett samspel mellan olika resurser och personal. Det är en förutsättning för att lösa svåra uppgifter. Ett säkert och effektivt samarbete mellan deltagande förutsätter träning och samövning.
Sverige har under senare år drabbats av en del stora olyckor och katastrofer, exempelvis branden ombord på Scandinavian Star, Estonias förlisning, flygolyckan vid Gottröra, diskoteksbranden i Göteborg och branden ombord på Prinsesse Ragnhild. För att möta dessa stora olyckor och katastrofer krävs en god katastrofmedicinsk beredskap. Helikoptrar används ofta vid katastrofer. De är utmärkta transportmedel för att flytta flera svårt skadade från olycksplats till sjukhus, för att därefter transportera vissa patienter vidare till andra sjukhus i Sverige eller grannländerna.
Vid diskoteksbranden i Göteborg användes försvarets helikoptrar för sekundärtransporter till andra sjukhus och vid Estoniakatastrofen var helikoptrarna viktiga vid räddningsinsatsen. Vid branden ombord på Prinsesse Ragnhild medverkade försvaret i räddningsarbetet. Insatserna bestod då bl.a. i evakuering av passagerare, transporter av räddningstjänstens s.k. RITS-styrkor (Räddningsinsatser Till Sjöss) samt samordning av verksamheten mellan försvarsmakten, polisen, kommuner och rederier.
I Luftfartsverkets och Sjöfartsverkets gemensamma utredning Behov av helikoptertjänster för flyg och sjöräddning 1997 framförs en nollvision, dvs. att alla som är möjliga att rädda skall kunna livräddas. Ett mål enligt utredningen är att alla nödställda till havs skall kunna undsättas och omhändertas inom 90 minuter från larm.
I det ovan anförda framhålls det civila samhällets nytta av ett komplett helikopterförband på Säve. Nyttan är knappast mindre för det militära försvaret av västkusten.
I försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2 Det nya försvaret anges: ”Utskottet anser att tidpunkten 2003 inte nu behöver preciseras som en bortre gräns när det gäller Försvarsmaktens eget behov av helikoptrar på Säve.”
Denna gränsdragning när det gäller helikopterstyrkan på Säve har vållat huvudbry och skilda meningar om hur försvarsbeslutet skall tolkas. Innan det senaste försvarsbeslutet togs var det meningen att helikopterverksamheten på Säve skulle fasas ut och enbart bestå av en räddningshelikopter. Genom att formulera beslutet enligt ovan har ett beslut fattats om att förbandet skall kvarstå på Säve även efter 2003. Militärledningen tycks dock ha tolkat beslutet som om det räcker med en räddningshelikopter.
Att enbart ha en räddningshelikopter på Säve räcker inte för att uppfylla den politiska viljan om att bevara förbandet på Säve intakt. Försvarsmakten kommer att under överskådlig tid ha verksamhet i och kring Göteborg. Det kommer då att finnas behov av helikoptrar både för utbildnings- och övningsverksamhet. Därför behöver Försvarsmakten basen på Säve.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Cecilia Magnusson (m) |