Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott beslutsunderlag.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ny tidplan för fortsatt avveckling.
I samband med försvarsutskottets behandling av statsbudgeten anfördes i betänkande 2002/03:FöU1 att ekonomiska resurser inte bör bindas upp i en tillväxtplanering som inte är motiverad. Med hänvisning till proposition 2001/02:10 bedömde utskottet vidare att om en avveckling av försvarsmateriel är motiverad får regeringen återkomma till riksdagen med förslag om ändrade operativa krav och förbandsutveckling. Därefter har regeringen, i skrivelse 2002/03:48, tagit upp frågan om Försvarsmaktens förslag om avveckling av delar av det nuvarande innehållet i de materiella mobiliseringsenheterna. Materielen ifråga har hittills medfört möjligheter till att efter komplettering organisera krigsförband motsvarande bland annat två armébrigader, en amfibiebataljon, två kustartilleribataljoner och flygbasförband. Regeringen har ingen erinran mot Försvarsmaktens förslag och bedömer heller inte att den aktuella avvecklingen föranleder någon ändring i det krav på operativ förmåga som riksdagen har beslutat. Som, får man förmoda, en kommentar till riksdagens beslut att regeringen skulle återkomma till riksdagen med förslag om ändrade operativa krav m.m. avslutar regeringen skrivelsen med att den framgent avser informera riksdagen i dessa frågor.
Frågan om Försvarsmaktens anpassningsförmåga har varit central alltsedan försvarsbeslutet 1996. Som en följd av en radikalt förändrad hotbild med kalla krigets slut, de baltiska staternas självständighet och Sovjetväldets upplösning framstod det som helt otänkbart att försvaret skulle bibehålla en omfattning som skulle möjliggöra att möta ett angrepp till följd av en framtida, nu icke förutsebar, försämring av vårt säkerhetspolitiska läge. Samma bedömning gjordes runtom i Europa.
Förmågan till anpassning till en annan framtida hotbild bygger på att förmågor bibehålls och/eller vidareutvecklas. Försvarsutskottet har vid upprepade tillfällen alltsedan sitt betänkande 1995/96:FöU1 framhållit vikten av att förmågan till långsiktig anpassning säkerställs och att regeringen håller riksdagen underrättad om hur arbetet drivs fortsättningsvis.
I takt med att den för Sverige och vårt närområde fortsatt gynnsamma säkerhetspolitiska utvecklingen framskrider – senast framhävt av Försvarsberedningen i sin säkerhetspolitiska rapport den 4 mars i år – skapas förutsättningar för och framhävs behovet av att Försvarsmaktens resurser i ökad utsträckning kan komma till användning i nödvändiga internationella insatser för krishantering. De behoven kan snarast komma att öka ytterligare. Men just denna positiva utveckling i vårt säkerhetspolitiska närområde gör att risken är betydande att fokus alltmer riktas mot närtida behov. Förmågan till långsiktig anpassning riskerar att framstå som allt mindre angelägen att ägna tid och resurser i närtid. Vi menar att just detta förhållande motiverar en ökad uppmärksamhet på frågor som rör förmågan till långsiktig anpassning.
Folkpartiet liberalerna anser därför att den pågående påskyndade materielavvecklingen inom Försvarsmakten reser ett antal frågor. Regeringens skrivelse framstår som svävande i beskrivningen av vilka förband som ej kommer att kunna sättas upp till följd av den aktuella materielavvecklingen, liksom beträffande vilka konsekvenser detta får för landets försvarsförmåga i olika tidsperspektiv. Att en avveckling av materielen av två av våra kvarvarande sex armébrigader har betydelse härför framstår som uppenbart. Vidare saknas en redovisning av kostnader för materielavvecklingen samt uppgifter om alternativkostnaden, dvs vad som är kostnaden för att under viss tid vidmakthålla materiel av betydelse för den långsiktiga anpassningsförmågan. Sistnämnda förhållande har betydelse på olika sätt. I den av Riksdagens revisorer framlagda rapporten ”skänka, slänga eller sälja” av den 6 mars 2003 uttrycks farhågor för att avvecklingen går så snabbt att den leder till slöseri med skattebetalarnas resurser. För det andra torde materielen också ha ett värde med hänsyn till vår försvarsförmåga både på kort sikt och som en del i en framtida omvärldsanpassning. Att Försvarsmakten enligt årsredovisningen för 2002 haft kostnader för materielavveckling motsvarande 639 Mkr är anmärkningsvärt. Den bild som revisorernas rapport tecknar av materielavvecklingen är sådan att en fortsatt avveckling bör förutsätta ett bättre beslutsunderlag. Folkpartiet liberalerna yrkar därför att riksdagen ger regeringen till känna att den skall återkomma till riksdagen med ett ur ekonomisk och försvarspolitisk synpunkt fullgott beslutsunderlag. Mycket talar för att problemen med materielavvecklingen hänger samman med det pressade tidsschema som gäller för verksamheten. Revisorerna har påpekat att avvecklingsarbetet kommit igång sent och att tidsfristen, senast 2004, innebär en risk för att detta ej kan genomföras under ordnade och ekonomiskt effektiva former. Folkpartiet liberalerna yrkar därför att riksdagen ger regeringen tillkänna att den jämväl skall återkomma till riksdagen med förslag till ny tidplan för fortsatt avveckling i enlighet med vad som getts tillkänna i motionen.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 10 mars 2003 |
|
|
Allan Widman (fp) |
|
|
Heli Berg (fp) |
Eva Flyborg (fp) |