Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgade direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda vissa frågor att föreslå förändringar i det kommunala utjämningssystemet (dir. 2001:73).
Riksdagen har i bred enighet slagit fast att det kommunala utjämningssystemet skall medverka till att kommuner och landsting ges likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva sin kärnverksamhet. För den enskilde medborgaren innebär det att oavsett var hon bor i landet skall hon vara tillförsäkrad en fungerande och god offentlig service.
Den av regeringen 2001 tillsatta parlamentariska kommittén med uppgift att utreda vissa frågor kring det kommunala utjämningssystemet och vid behov föreslå förändringar, har enligt Folkpartiet alltför begränsade direktiv. Det kommunala utjämningssystemet påverkar på ett avgörande sätt samtliga kommuners ekonomi. Det styr på ett sätt som ur demokratisk synvinkel är tveksamt enskilda kommuners och kommunpolitikers agerande. Såväl människor i kommuner med svag ekonomi som de som bor i tillväxtområden uppfattar systemet som svårförstått och orättvist. Politiker har svårt att förklara varför segregation, arbetslöshet och ett stort antal socialbidrag inte lämnar några djupa spår i utjämningssystemet. Det har, inte minst under valrörelsen, varit starkt ifrågasatt från en rad olika håll.
Dessutom lämnar utjämningssystemet utrymme för politiskt godtycke. Det till och med valet borgerligt styrda Stockholms läns landsting fortsatte trots stora budgetunderskott, bland annat förorsakade av det kommunala utjämningssystemet, att sträva efter att ge medborgarna i Stockholms län en god hälso- och sjukvård. Någon hjälp från regeringen fanns självklart inte att få. Innan en ny av Socialdemokraterna ledd majoritetskonstellation ens tillträtt lovas denna omfattande stöd av regeringen, för att komma till rätta med Stockholms läns landstings budgetunderskott.
Mot den bakgrunden vill Folkpartiet ändra och vidga kommittédirektiven (dir. 2001:73) för den parlamentariska kommittén med uppdrag att utreda vissa frågor och vid behov föreslå förändringar i det kommunala utjämningssystemet.
Skatteutjämningssystemet skall vara tillväxtfrämjande. Folkpartiets förslag till förändringar av kommittédirektiven syftar till detta.
Kommuner skall stimuleras att vidta egna åtgärder för att förbättra sin situation. En orimlig effekt av nuvarande system är att kommuner förlorar på att det byggs nya bostäder och att människor flyttar till kommunen. Detta har bidragit till det låga bostadsbyggandet i Sverige.
Det kommunala skatteutjämningssystemet måste bli genomskinligare och mer förutsägbart. Idag kan en kommun bli starkt beroende av hur en viss enskild faktor faller ut. Inkomstutjämning med nuvarande konstruktion ger skenande oförutsedda betalningsflöden. Mot bakgrund av detta bör kommittén utreda en renodling av systemet, det vill säga minska antalet ingående faktorer. Inkomst- och kostnadsutjämning bör ses samlat och inte som i dagens system separerat.
Folkpartiet vill föreslå ett system där såväl kostnader som inkomster grundas på strukturella faktorer. De viktigaste faktorerna är demografi, glest boende och befolkningens socioekonomiska sammansättning och hänsyn till den lokala kostnadsnivån, vilken ofta speglar skattekraften.
Kommittén bör separat utreda att utjämningen som helhet sker genom statens försorg. I ett sådant uppdrag måste ligga att utreda vilka förändringar i form av skatteväxlingar och andra förändringar i statsbidragssystemet som i så fall skulle vara nödvändiga för att även i fortsättningen utjämningen skall beröra både kostnader och intäkter samt att staten skulle ha ekonomiskt utrymme att lösa denna uppgift.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Karin Pilsäter (fp) |
|
|
Christer Nylander (fp) |
Gunnar Nordmark (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Bo Könberg (fp) |
|
Lars Leijonborg (fp) |