Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om noggrann uppföljning av kostnaden för topplån i samband med att säkerställda obligationer införs.
I propositionen föreslås en ny lag om utgivning av säkerställda obligationer. Förslaget baseras på ett EG-direktiv. Säkerställda obligationer innebär att tre kriterier är uppfyllda. De upplånade medlen ska investeras så att de är kopplade till definierade tillgångar. Tillgångssumman ska under hela löptiden kunna täcka obligationsinnehavarnas fordringar. Emittentinstituten ska stå under särskild offentlig tillsyn.
Folkpartiet ställer sig i princip positivt till förslaget. Fortfarande är de finansiella marknaderna inom EU präglade av nationella särdrag. En fortgående avreglering och inte minst införandet av den gemensamma valutan, euron, har emellertid ökat integrationen och därmed konkurrensen. EU:s handlingsplan för finansiella tjänster är ett åtgärdsprogram som ska genomföras till år 2005 med en särskild prioritering av värdepappersfrågor. Syftet är att underlätta gränsöverskridande verksamhet för att öka graden av konkurrens.
Den europeiska företagsobligationsmarknaden har varit outvecklad men fått en kraftig stimulans av införandet av euron. Denna, i den svenska debatten ofta förbisedda, effekt av euron har medfört betydande förbättringar för de företag som kan finansiera sig på denna marknad. För svenska företags del är det bara storföretag som kan finansiera sig på detta sätt. På hushållsområdet, där bostadsfinansieringen ingår, har integrationen varit långsammare. Gränsöverskridande kreditgivning av bolån har förekommit i mycket liten omfattning. Det beror bl.a. på att privatkunder är svåra att nå utan ett kontorsnät, men också på kulturella skillnader. Successivt kommer troligen konkurrensen att bli hårdare även på detta området. Ett hinder är dock valutarisken: ”Så länge Sverige står utanför den gemensamma valutan kvarstår emellertid de hinder som är förknippade med valutarisken.” (sid. 46)
Integrationen underlättas t.ex. av att en likartad lagstiftning redan införts i flertalet EU-länder och i en rad av de nya medlemsländerna. Säkerställda obligationer har visat sig medföra högre rating för de upplånande instituten med åtföljande lägre upplåningskostnad. Tydligheten vid upplåningssituationen ökar, vilket sänker upplåningskostnaden.
Även om de svenska instituten betraktas som konkurrenskraftiga så anser regeringen det befogat att införa säkerställda obligationer för att ställa instituten på jämställd fot med instituten i andra EU-länder. Vi delar denna uppfattning.
Innebörden av ett införande är med stor sannolikhet att kostnaden för obligationsfinansiering sjunker. En del av konsumenternas bostadskostnad sjunker därmed. Det är dock svårbedömt om även den totala upplåningskostnaden sjunker. Med den ökade differentiering efter risk som säkerställda obligationer medför kan bottenlånen bli förmånligare, men en större del av lånebehovet kan behöva täckas med de dyrare topplånen. Vissa remissinstanser har pekat på att detta kan innebära att det är osäkert om lånekostnaden totalt sett verkligen sjunker. Konsumentverket pekar på att risken finns att vissa låntagare kan missgynnas. Konkurrensverket ställer sig trots vissa invändningar ändå positivt eftersom förslaget bidrar till att undanröja hinder för internationell konkurrens.
Vi anser att förslaget bör genomföras eftersom det skapar möjligheter till att den nuvarande oligopolsituationen på bostadsfinansieringsmarknaden uppluckras. De risker som kan finnas från konsumentsynpunkt för en dyrare topplånefinansiering måste dock bevakas noggrant. Situationen bör följas noga och ytterligare konkurrenshöjande åtgärder bör arbetas fram. Det är viktigt att konkurrensen stärks så att även kostnaden för topplån kan sänkas.
Det är angeläget att konsumentpolitiken och konkurrensen stärks i fråga om finansiella tjänster. Arbetsfördelningen mellan de myndigheter som är verksamma inom området, Riksbanken, Finansinspektionen, Konkurrensverket och Konsumentverket bör övervägas.
I utredningen av Finansinspektionens framtida verksamhet (SOU 2003:22) nämns också möjliga samordningsvinster mellan Finansinspektionen, Bokföringsnämnden och Ekobrottsmyndigheten. Vi förutsätter att regeringen skyndsamt återkommer med förslag i detta hänseende i syfte att effektivisera tillsynen och stärka konsumentskyddet.
Elanders Gotab, Stockholm 2003
|
Stockholm den 4 juni 2003 |
|
|
Karin Pilsäter (fp) |
|
|
Christer Nylander (fp) |
Gunnar Nordmark (fp) |
|
Marita Aronson (fp) |
Bo Könberg (fp) |
|
Lars Leijonborg (fp) |