Källa: Aftonbladet/Föreningssparbanken http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,86261,00.htmlSkattepolitik ska syfta till att stärka den allmänna politikens mål och syften. Centerpartiets politik syftar till att öka människors självbestämmande och bidra till livskraft i hela landet.
Vi prioriterar därför skattesänkningar som gör det möjligt för fler att leva på sin lön, som gör det lönsamt att gå från bidragsberoende till förvärvsarbete, som sänker skatten på boende, som underlättar för företag att anställa och som bidrar till en uthållig tillväxt. Centerpartiets politik för tillväxt kombinerar den traditionella definitionen av ekonomisk tillväxt, mätt i BNP, med en tillväxt som gynnar ekonomisk såväl som ekologisk och social utveckling, i den mån man skiljer på dessa.
För att öka människors ekonomiska självbestämmande föreslår vi en inkomstskattereform, som fullt utbyggd innebär följande:
En skatterabatt, lika för alla, ersätter grundavdraget. Denna ska uppgå till 10 000 kr, vilket motsvarar ett grundavdrag mot kommunalskatten på drygt 30 000 kr.
En förvärvsrabatt riktad mot låg- och medelinkomsttagare på högst 10 800 kr, som fasas in för att undanröja marginaleffekter för låginkomsttagare och där människor med högre inkomster får en förvärvsrabatt på 5 400 kr.
Under de två år som omfattas av Centerpartiets budgetförslag föreslås skatterabatten uppgå till 9 000 kr och förvärvsrabatten till högst 9 600 kr.
Vår inkomstskattereform ger ett mycket bra utfall för hushåll med låga inkomster och för barnfamiljer. För att ytterligare förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi föreslår vi höjda reseavdrag, från dagens 16 kr/mil till 20 kr/mil, som också ska inkludera resor till barnomsorg.
Sänkt skatt på hushållsnära tjänster ger utrymme för nya jobb inom sektorer där det i dag knappt finns någon vit arbetsmarknad. Det möjliggör även för människor att köpa tjänster som underlättar vardagen. Det stimulerar också framväxten av nya företag inom sektorn.
Beskattningen av boende sänks genom följande:
En omräkning av taxeringsvärdena för 2003 för att åstadkomma mer rättvisa och generellt sett lägre taxeringsvärden. Från 2004 sänks uttagsprocenten i fastighetsskatten till 0,9.
Taxeringen av fastigheter för fastboende skiljs från den för fritidsboende.
Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen slopas och endast halva taxeringsvärdet ingår i underlaget för förmögenhetsbeskattning.
Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, med betoning på de små företagens villkor. Genom en konstruktion där avgifterna sänks för en viss lönesumma i alla företag undviks tröskeleffekter samtidigt som effekten blir stor för företag med få anställda. Vi föreslår att reduktionen av arbetsgivaravgiften ökas till 8 procentenheter från 2003.
Som ett led i omställningen till uthållig utveckling finansieras en del av sänkningen av arbetsgivaravgifterna genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin och genom skatt på förbränning av osorterat avfall.
Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom att jordbrukets ryggsäck slopas.
|
2003 |
2004 |
||
|
Inkomstskatterna |
|||
|
Inkomstskattereform |
-33,9 |
-35,2 |
|
|
avgår |
|||
|
Nej till skattereduktion fackföreningsavg. |
3,48 |
3,48 |
|
|
Hushållens ekonomi |
|||
|
Skatterabatt för höjda a-kasseavg. |
-2,22 |
-2,24 |
|
|
Skattereduktion hushållsnära tjänster (infasad effekt 2004) |
-1,01 |
||
|
Höjt reseavdrag |
-0,16 |
||
|
Fastighets- och förmögenhetsskatt |
|||
|
Sänkt fastighetsskatt |
-0,12 |
-2,43 |
|
|
Slopad sambeskattning 2003 |
-1 |
-1,3 |
|
|
Endast halva taxvärdet förmögenhetsbeskattas |
-0,1 |
-0,1 |
|
|
avgår |
|||
|
regeringens omräkningsförfarande |
0,08 |
0,3 |
|
|
regeringens dämpningsmekanism |
0,05 |
0,1 |
|
|
regeringens begränsningsregel |
0,43 |
0,43 |
|
|
Slopad fastighetsskatt vindkraftverk |
-0,01 |
-0,01 |
|
|
Slopad uttagsskatt för fastighetsförvaltare |
-0,4 |
-0,4 |
|
|
Miljödriven tillväxt |
|||
|
Sänkta arbetsgivaravgifter företag |
-4,45 |
-4,05 |
|
|
varav |
|||
|
övergångsarbetsmarknader |
-0,75 |
-1,25 |
|
|
Statlig del, starta eget sparande |
-0,1 |
-0,2 |
|
|
Riskkapitalavdrag |
-0,1 |
-0,2 |
|
|
Ingen beskattning av förluster vid andelsbyten (3:12) |
-0,3 |
-0,01 |
|
|
Slopad arvsskatt på arbetande kapital i fåmansbolag |
-0,01 |
-0,01 |
|
|
Slopat tillfälligt sysselsättningsstöd kommuner |
2,3 |
0,7 |
|
|
Sänkt dieselskatt jord- och skogsbruk 1,65 kr/liter |
-0,8 |
-0,8 |
|
|
Slopad skatt på handelsgödsel |
-0,32 |
-0,32 |
|
|
Minskad nedsättning koldioxidskatten för industrin |
2 |
2 |
|
|
Skatt på förbränning av osorterat avfall |
0,15 |
0,15 |
|
|
Kväveoxidskatt |
0,1 |
0,1 |
|
|
Återställa tidskriftsmomsen |
0,4 |
0,4 |
|
|
Inget behov av skattelättnad för bredband |
0,05 |
0,55 |
|
|
Permanent skattebefrielse biodrivmedel |
-1,05 |
||
|
avgår |
|||
|
regeringens satsning |
0,9 |
||
|
Summa relativt regeringen |
-34,79 |
-40,38 |
|
1 Sammanfattning 13
2 Innehållsförteckning 16
3 Förslag till riksdagsbeslut 17
4 Skattepolitikens inriktning – tillväxt och rättvisa 19
5 Inkomstskatterna 20
5.1 Hög skatt och stora marginaleffekter för låginkomsttagare 20
5.2 Regeringens förändringar slår orättvist 22
5.3 En inkomstskattereform 23
5.3.1 Skatterabatt ersätter grundavdraget 2003 24
5.3.2 Förvärvsrabatt för låg- och normalinkomsttagare 24
5.3.3 Kostnaden för en inkomstskattereform 25
5.4 Utfallet av Centerpartiets förslag 25
6 Hushållens ekonomi 26
6.1 Sänkt skatt på hushållsnära tjänster 26
6.2 Höjt reseavdrag 27
7 Fastighets- och förmögenhetsskatt 28
7.1 Sänk skatten på boende 28
7.2 Minska förmögenhetsskatten 29
7.3 Avskaffa fastighetsskatten på flerfamiljshus 30
7.4 Slopa uttagsbeskattning på fastighetsarbete i egen regi 30
8 Hållbar tillväxt 30
8.1 Gör det lättare att ge folk jobb 30
8.2 Förbättra småföretagens villkor och möjligheten till generationsväxlingar 31
8.3 Miljöstyrande skatter och handel med utsläppsrättigheter 33
8.3.1 Alternativ energi 34
8.3.2 Minskad nedsättning av koldioxidskatten för industrin 34
8.3.3 Kväveoxidskatt 35
8.3.4 Skatt på förbränning av osorterat avfall 35
8.3.5 Utveckla den gröna sektorn 35
8.4 Övriga skattefrågor 36
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den framtida inriktningen av skattepolitiken.
Riksdagen beslutar att från 2003 avskaffa grundavdraget och ersätta detta med en skatterabatt, lika för alla, på 9 000 kr.
Riksdagen beslutar att från 2003 införa en förvärvsrabatt i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar slopa skattereduktionen för delar av den allmänna pensionsavgiften samt göra dessa avdragsgilla till 100 % i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att slopa skattereduktionen för fackföreningsavgifter.
Riksdagen beslutar att inkludera resor till och från barnomsorg i reseavdraget i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar om en skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att höja reseavdraget till 20 kr per mil i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar om en omräkning av 2003 års taxeringsvärden enligt en medianvärdesmodell i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fastighetsskatten bör omvandlas till beskattning av en schablonintäkt.1
Riksdagen beslutar återta beslutet om en begränsningsregel i fastighetsbeskattningen.
Riksdagen beslutar att vid nästa förenklade fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet fr.o.m. 2003 i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att från 2003 skall endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattning.
Riksdagen beslutar att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi.
Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för starta-eget-sparande i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för personligt riskkapital i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall ske i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2003 för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen utreder underlättande av generationsskiften.1
Riksdagen beslutar att slopa arvsskatten för arbetande kapital i fåmansföretag.
Riksdagen beslutar att aktieägare skall kunna välja att betala skatt för aktier inbytta vid andelsbyten först vid försäljning, då vinsten på dessa aktier fastslagits.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter.1
Riksdagen beslutar att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten med 2 miljarder kronor i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att en skatt på förbränning av osorterat avfall skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att slopa gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten.
Riksdagen beslutar att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till 1 krona per liter.
Riksdagen beslutar att slopa kväveskatten på handelsgödsel.
Riksdagen beslutar att återta beslutet om sänkt moms i den del det avser tidskrifter.
Riksdagen begär att regeringen skyndsamt utreder en konkurrensneutral beskattning av veckopressen och dagspressens bilagor i enlighet med vad i motionen anförs.1
Riksdagen beslutar att slopa skattelättnaden för utbyggnad av bredband.
1 Yrkandena 10, 12, 21, 24 och 32 hänvisade till SkU.
Centerpartiets politik syftar till att låta människor växa som individer och göra det möjligt för var och en att förverkliga sina drömmar. Den ekonomiska politiken måste utformas så att den bidrar till livskraft i hela landet och ökar vars och ens ekonomiska självbestämmande. Det ger också den bästa grunden för en uthållig tillväxt.
Skattepolitiken hör till de starkaste påverkansfaktorerna på hur ekonomin fungerar. Särskilt för en modern välfärdsstat med behov av ett relativt högt skatteuttag är det därför av stor vikt att utforma skattesystemen så att de befrämjar arbete, företagande och tillväxt.
Skattepolitiken måste därför utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent.
Den svenska modellen – med världens högsta skatter och offentliga utgifter – har dämpat både ekonomisk tillväxt och välfärd i Sverige under de senaste decennierna. Det ekonomiska utrymme som åstadkommits genom Centerpartiets medverkan i att sanera statens finanser under nästan tio års tid borde ha använts för att åstadkomma förändringar av denna situation. Eftersom regeringen valt kostsamma utgiftsreformer framför långsiktiga förändringar, finns nu ånyo ett behov av större återhållsamhet och besparingar.
Ett långsiktigt mål bör vara att skattetrycket och utgifternas andel av BNP ska ned till samma nivåer som jämförbara OECD-länder. Som ett första steg bör utrymmet för regeringens ”reformer”, som ytterligare ökar statsfinansernas konjunkturberoende, i stället användas för att påbörja skattesänkningar i enlighet med denna motion.
För att uppnå målet bör den ekonomiska politiken inriktas på att i ett första steg minska statens utgifter och därefter hålla dem realt oförändrade de kommande åren. Tillväxt och ökad produktivitet kommer då att skapa ett utrymme för långsiktigt hållbara skattesänkningar.
Skattesystemet ska gynna arbete och kunskap samt bidra till att stärka människors ställning på arbetsmarknaden. Det bör därför finnas en rejäl premie för människor som tar sig från bidragsberoende för att i stället kunna leva på en förvärvsinkomst. Som ett led i detta bör en övergång ske från grundavdrag till skatterabatt, lika för alla, förenat med en särskild skatterabatt på förvärvsinkomster. I huvudsak ska denna reduktion rikta sig till människor med låga och normala inkomster.
Boendet utgör en väsentlig del av de flesta familjers utgifter. En viktig uppgift för skattesystemet är att göra det möjligt för människor att ordna bra boende till en rimlig kostnad. Effekter i fastighetsskatten som får orimliga följder för enskilda människor måste därför tas bort. En omedelbar reform av fastighetsbeskattningen där dagens höga skatteuttag på fastigheten ersätts av ett lägre uttag i form av beskattning av en schablonintäkt är nödvändig. Denna första sänkning bör följas upp genom att fastighetsskatten även framgent sänks successivt.
Kostnaden för arbetskraft påverkar utan tvekan efterfrågan på densamma. Precis som för varor och tjänster borde denna enkla insikt vara vägledande för en politik syftande till att sänka beskattningen av människors arbete. En inkomstskattereform som ökar människors incitament att ta arbete bör därför förenas med en lägre beskattning på företag. I motionen föreslår vi sänkningar av arbetsgivaravgiften för alla företag, men konstruerad så att den betyder mest för de mindre företagen. Fortsatta sänkningar av skatteuttaget bör ske enligt denna etablerade modell, bland annat för att undvika tröskeleffekter då företag växer.
Företagsamhet och risktagande ska premieras i skattesystemet. Sparande i eget företagande ska underlättas genom skattebefrielse för ”starta-eget-sparande” och möjlighet att göra avdrag för personligt riskkapital. Möjligheten till strukturaffärer förbättras genom förändringar av 3:12-reglerna, vilket bl.a. innebär slopad beskattning av förluster som skett vid andelsbyten.
Beskattningen av företagande och arbete ska utformas så att den stimulerar företagande och uthållig tillväxt. Skatternas miljöstyrande effekter bör därför successivt öka. Verksamheter som påverkar miljö och hälsa ska på sikt bära den fulla kostnaden för sina externa effekter och inte kunna vältra över kostnaderna på samhället. Principen om att förorenaren betalar är ett viktigt inslag i en sådan politik.
En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land där miljöhänsyn är en avgörande del i den framtida tillväxten. Vad som ovan anförts om den framtida inriktningen av skattepolitiken bör ges regeringen till känna.
Svensk skattepolitik bygger i retoriken på att skatt ska tas ut efter bärkraft och att det ska finnas en omfördelande funktion i skattesystemet. I praktiken fungerar dock inte skattesystemet tillfredsställande i detta avseende. I Sverige beskattas låginkomsttagare mycket hårt. Med föreslagna skatteregler för 2003 börjar skatt tas ut redan från och med årsinkomster på 15 600 kr, vilket inte motsvarar mer än 1 300 kr i månaden. En jämförelse med grundavdragen i övriga EU-länder visar tydligt hur svenska låginkomsttagare beskattas mycket hårdare än i andra länder. Generellt kan sägas att Sverige i ett EU-perspektiv har höga skattesatser på tjänsteinkomster och ett lågt grundavdrag. Snittet på grundavdrag i EU ligger på cirka 40 000 kr.
Grundavdragets storlek i EU
Sverige 15 600
Danmark 36 000
Finland 12 700
Storbritannien 54 000
Irland 34 000
Tyskland 57 000
Frankrike 34 000
Nederländerna 32 000
Belgien 51 000
Luxemburg 57 000
Spanien 31 000
Portugal 22 000
Italien 65 000
Österrike 54 000
Grekland 35 000
För att en arbetslös ska ha incitament att ta ett arbete måste han eller hon få en inkomst som efter skatt är högre än det bidrag som redan erhålls, dvs. bostadsbidrag, arbetslöshetsersättning, förtidspension eller socialbidrag eller en kombination av dessa. Att gå från arbetslöshet till ett förvärvsarbete innebär också ökade levnadsomkostnader, exempelvis kostnader för arbetsresor och mat, som måste täckas av inkomsten för att incitamentet att ta ett arbete ska finnas. Den höga beskattningen av arbete i Sverige, i kombination med flera olika bidrag och avgifter, medför att den s.k. reservationslönen, d.v.s. den lön som behövs för att göra det lönsamt att gå från bidrag till arbete, blir högre än i många andra länder.
De samlade marginaleffekterna, den del av en ökad inkomst som faller bort i form av inkomstskatt, inkomstprövade bidrag och avgifter, är stora, oavsett om det handlar om att gå från bidrag till arbete eller om att arbeta mer. Det lönar sig ofta inte att arbeta mer. Detta gäller särskilt den som har en låg inkomst och flera barn i förskolan. För ensamföräldrar, samboende med låga inkomster, underhållsskyldiga och förtidspensionärer gör marginaleffekterna att man bara får behålla 20–30 procent av en inkomstökning. Marginaleffekterna är alltså 70–80 procent för dessa grupper.
Höga skatter och marginaleffekter i form av minskade bidrag, höjda avgifter och högre skatt hämmar inte bara individer att ta ett arbete eller arbeta mer. Det hämmar hela samhällsekonomin. När ekonomin växer kraftigt, innebär det att alltfler efterfrågas på arbetsmarknaden framför allt inom vård, omsorg och andra delar av tjänstesektorn men även inom industrin. Trots denna efterfrågan på arbetskraft förblir antalet arbetslösa oroande stort, särskilt mot bakgrund av att vi befinner oss flera år in i en kraftig högkonjunktur. Orsakerna till detta är många, men en allt för liten premie för att gå från bidrag till arbete är helt klart bidragande.
Det finns ännu inga tecken på en mer utbredd bristsituation på arbetsmarknaden, men inom allt fler branscher börjar det bli svårt att finna rätt personer till de nya jobben. Bristen på arbetskraft riskerar att bromsa tillväxten. Samtidigt som många sektorer och företag är i skriande behov av arbetskraft kan man konstatera att den totala arbetslösheten – öppet arbetslösa samt arbetslösa i åtgärder – uppgick till över 295 000 personer i september månad detta år. Utöver dessa arbetslösa är många fler undersysselsatta eller utslagna från arbetskraften.
Centerpartiet anser att behovet av att frigöra fler människor från bidragsberoende till arbete är stort. Behovet är stort dels för den enskilde individen som får en ökad självkänsla i att vara behövd och en större trygghet i att själv kunna råda över sin privatekonomi, dels för samhällsekonomin som kan fortsätta att växa tack vare det ökade utbudet av arbetskraft. För att ge människor incitament att gå från bidrag till arbete anser Centerpartiet att inkomstskatten för låg- och medelinkomsttagare måste sänkas.
När man analyserar hur höga skatter påverkar låginkomsttagare är det speciellt viktigt att studera barnfamiljernas situation. I regeringens skrivelse 1999/2000:137 framgår att många barn växer upp i familjer som är beroende av socialbidrag. Drygt vart tionde barn – 237 000 – växer upp i en familj som någon gång under året får socialbidrag. Vi vet att vuxna som lever med så knappa ekonomiska marginaler och tvingas söka socialbidrag upplever en stor ekonomisk stress som framkallar oro och ångest. Den situationen påverkar med all sannolikhet barnen. Den ekonomiska situationen under 1990-talet har gjort att fler barn lever under dessa förhållanden – att socialbidrag blir en del av försörjningen. Det går dock inte att helt skylla på den ekonomiska krisen. År 1990, före krisen, levde 176 000 barn i samma situation.
I familjeekonomin samverkar bidrag och skatter på ett olyckligt sätt. Ökade egna inkomster kan helt urholkas i samverkan med t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag. Många familjer lever i den situationen att det är svårt för en vanlig familj att öka sin disponibla inkomst genom arbete. Socialbidraget minskas med varje intjänad krona och bostadsbidraget minskar i snabb takt vid ökad inkomst. Denna situation gör att en satsning på sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare är av stor betydelse för att frigöra familjer från socialbidragsberoende.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, i flera steg under förra mandatperioden genomfört en skattereduktion för att kompensera för egenavgifterna i pensionssystemet. Konstruktionen bygger på ett svårförståeligt kompensationstänkande där man räknar krona för krona också för inbetalningar till de egna försäkringarna. Fullt utbyggd innebär ett sådant resonemang att staten betalar människors egenavgifter till pensionerna, med större kompensation för dem med högre inkomster. Därmed bidrar regeringen till att bevara inkomstklyftor från förvärvsarbete i pensionssystemet.
Källa: Aftonbladet/Föreningssparbanken http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,86261,00.html
Regeringens resonemang kring skattereduktion för fackföreningsavgifter bygger på samma resonemang. I stället för att på allvar ta tag i problematiken med höga skatter för dem med låga inkomster väljer man att kompensera för olika slags kostnader.
Regeringens förslag innebär vidare att stora grupper lämnas utanför skattesänkningarna. Såväl studenter som pensionärer undantas i stort sett från förslagen, vilket regeringen valt att kompensera för genom att införa nya, riktade, förändringar.
Det förslag till skattereform som presenteras i motionen innebär, förutom en rättvisare profil, att olika slags specialkonstruktioner för olika grupper, som skattereduktion för fackföreningsavgifter eller riktade skattesänkningar till pensionärer, blir obehövliga.
Centerpartiet vill ersätta dagens lappande och lagande och specialdestinerade sänkningar med en inkomstskattereform som ger möjlighet för fler att leva på sin lön och som stimulerar arbete framför bidrag. Det förutsätter en tydlig premie för dem som tar sig från bidragsberoende till eget arbete, och det ger utrymme att minska bidragsberoendet för dem som redan är förvärvsarbetande.
Den nuvarande konstruktionen av grundavdraget med en grundnivå samt en upp- och nedtrappning i inkomstskikten med låga och medelstora inkomster, ger upphov till negativa marginaleffekter. Upptrappningen upp till årsinkomster på knappt 114 000 kr skapar förvisso en positiv marginaleffekt, men för t.ex. en deltidsarbetande undersköterska som vill öka sin arbetstid är nedtrappningens negativa marginaleffekter påtagliga. I och med att regeringen föreslår att den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare görs om till ett grundavdrag förstärks dessutom de negativa marginaleffekterna vid grundavdragets nedtrappning.
Från och med 2003, när det nya pensionssystemet införs, med bland annat höjda grundpensioner, kommer pensionärer att beskattas på samma sätt som löntagare. Detta innebär exempelvis att det särskilda grundavdraget för pensionärer kommer att försvinna. Pensionsreformen och den enhetliga beskattningen är bra, eftersom pensionssystemet bli mer hållbart och skattesystemet mer överblickbart. Däremot behöver den kompletteras med sänkta inkomstskatter för alla låg- och medelinkomsttagare.
I och med den enhetliga beskattningen är det både möjligt och lägligt att gå ett steg ytterligare i vårt förslag till inkomstskattereform. Detta innebär att grundavdraget helt tas bort från och med 2003 och istället ersätts med en rak skatterabatt på 9 000 kr. Denna skatterabatt ska komma alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension. Effekten av en rak skatterabatt på 9 000 kr är, för den person som bara betalar kommunalskatt, ungefär lika stor som effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr. För den person som även betalar statlig inkomstskatt blir effekten dock en annan eftersom skatterabatten inte minskar den beskattningsbara inkomsten och därmed statsskatten. Ett kraftigt höjt rakt grundavdrag blir därmed både dyrare och fördelningspolitiskt sämre än en rak skatterabatt.
För den enskilde individen är det positivt att ersätta grundavdraget med en rak skatterabatt i och med att skattesystemet blir mer överskådligt. Alla ska enkelt kunna räkna ut sin skatt, vilket ger individen ett bättre grepp över privatekonomin. Riksdagen bör därför besluta att från 2003 ersätta grundavdraget med en skatterabatt på 9 000 kr lika för alla.
När ekonomiskt utrymme kan frigöras bör skatterabatten lika för alla höjas till 10 000 kr.
Dagens skattesystem är i huvudsak neutralt i förhållande till hur inkomsten förvärvats. I många fall, som beskrivits ovan, är det rent av så att skatten ökar också för dem med små inkomster som på något sätt får en inkomstökning. För att motverka detta bör inkomstbeskattningen ske så att övergång från bidrag till förvärvsarbete och från del- till heltid premieras.
En särskild skatterabatt utformad för att minska bidragsberoendet och slå undan marginaleffekter i lägre inkomstskikt bör därför införas. Vi föreslår att en förvärvsrabatt på 9 600 kr, riktad framförallt till låginkomsttagare, införs från år 2003. Förvärvsrabatten ska enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande i syfte att stimulera arbete och företagande. En förvärvsrabatt på arbetsinkomster innebär en kraftig stimulans för den arbetslöse att ta ett arbete och för den deltidsarbetande att öka sin arbetstid.
Förvärvsrabatten ska fasas in med 10 procent av arbetsinkomsten upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr, vilket ger en maximal rabatt på skatten om 9 600 kr. Den maximala förvärvsrabatten ligger sedan kvar upp till en årlig arbetsinkomst på 180 000 kr och trappas därefter ned med 5 procent av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr.
Riksdagen bör besluta om en skatterabatt för förvärvsinkomster enligt ovan.
I ytterligare steg bör förvärvsrabatten förstärkas ytterligare genom att uppgå till högst 10 800 kr, vilket innebär en infasning upp till en årsinkomst på 108 000 kr. Den innebär också att alla förvärvsarbetande med höga inkomster får en förvärvsrabatt på 5 400 kr.
Den totala offentligfinansiella kostnaden för den skattereform som föreslås är 16,4 miljarder 2003 och 17,5 miljarder 2004. Den statliga kostnaden för skatterabatt och förvärvsrabatt uppgår till 33,9 respektive 35,2 miljarder kronor. Samtidigt får kommunerna ökade intäkter genom den större skattebasen på 17,5 respektive 17,7 miljarder, vilket medför en minskning av statsbidragen enligt finansieringsprincipen.
Centerpartiets förslag innebär större och fördelningspolitiskt bättre skattesänkningar än de sänkningar regeringen genomfört. Riksdagen bör, som en konsekvens av detta, återta dessa förändringar i fråga om inkomstbeskattning samt helt slopa kompensationen för egenavgifterna och göra dessa avdragsgilla.
Ett av syftena med skattepolitiken är att utjämna klyftor. Det är angeläget att skattesänkningar utformas så att de kommer dem som behöver det bäst till del och att det skapar en stimulans att öka inkomster för dem som har låga och normala inkomster.
Vårt förslag innebär att de i särklass största procentuella ökningarna utfaller i de lägre inkomstskikten, vilket är en riktig fördelningspolitisk profil.
I stor utsträckning är den sociala och geografiska klyvningen sidor av samma mynt. Det innebär att följden av vårt förslag också blir att de som bor i regioner med hög arbetslöshet och förhållandevis låga inkomster får störst utfall. Därigenom ökar det ekonomiska utrymmet för ökad konsumtion och möjligheten att försörja sig i alla delar av landet. Detta utrymme kommer med säkerhet också att leda till en ökad konsumtion med positiva följder för näringslivet.
Människors inkomster påverkar självfallet också kommuners inkomster. Genom metoden att införa en skatterabatt i stället för ett grundavdrag ökar kommunernas egna inkomster och beroendet av kompensation över statsbudgeten minskar. Genom konstruktionen, som innebär att skattekraften ökar mest i kommuner där skatten varit hög, grundavdraget har varit mycket värt, kommer också kommuner i utsatta regioner att vara vinnare på det i den kommunala ekonomin som en omedelbar följd av skatteförslaget. I exempelvis Mellansverige ökar kommunernas intäkter med 624 kr per person jämfört med regeringens förslag. Alla kommuner utom de tre storstäderna kommer som en följd av förslaget att få ett förbättrat skatteunderlag. Ett utförligt resonemang om utfallet för den kommunala ekonomin återfinns i Centerpartiets ekonomisk-politiska motion.
Detta minskar trycket på inkomstutjämningen inom kommunsektorn. Ett förbättrat skatteunderlag innebär också att kommunerna kan tillgodogöra sig en större andel av tillväxten i ekonomin. Redan första året handlar denna tillväxt om ytterligare 800 miljoner kronor i skatteintäkter. Dessa ökade inkomster kan användas antingen för att förstärka vård, skola och omsorg eller för att sänka kommunalskatten.
Sverige har den industrialiserade världens högsta skatteuttag på arbete. I EU är det genomsnittliga skatteuttaget på arbete 42 procent enligt Eurostat. I Sverige är motsvarande siffra 59 procent. I Sverige utgörs mellan 60 och drygt 70 procent av kostnaderna för en tjänst av skatter och sociala avgifter. De stora skattekilarna, dvs. skillnaden mellan köparens pris och säljarens ersättning efter skatt, bromsar framväxten av moderna tjänsteföretag och fler jobb i tjänstesektorn. I synnerhet gäller det tjänsteproduktion riktad till privatpersoner som betalar med redan beskattade medel.
För att efterfrågan på hushållstjänster skall ta fart måste priset sänkas rejält genom att skattekilen minskas eller slopas helt. Centerpartiet föreslår därför att en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden för ROT-arbeten och hushållstjänster som utförs i hemmet införs. Förslaget kan beskrivas som en utvidgning av det så kallade ROT-systemet, dvs. den skattereduktion som tidigare tillämpades för reparationer, ombyggnad och tillbyggnad.
De tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna tomten skall berättiga till skattelättnad. Det innebär att skatten sänks för ett antal hushållstjänster där det är lätt att ”göra det själv” och där någon vit marknad knappast förekommer, exempelvis städning, gräsklippning och barntillsyn. Förslaget omfattar även sådana tjänster som redan delvis utförs på en vit marknad, som målning, snickeriarbete och reparation av hushållsapparater. Däremot utesluts offentligt subventionerade tjänster, exempelvis offentlig barnomsorg, och andra tjänster som normalt inte utförs i hemmet, exempelvis advokat- och arkitekttjänster.
Vi anser det nödvändigt med en begränsning av den maximala skattereduktionen. Vi föreslår att den skall vara 25 000 kr per hushåll och år. Det innebär att hushållet kan köpa tjänster för 50 000 kr per år och få skattereduktion för dessa. Den offentligfinansiella kostnaden för förslaget kan antas uppgå till 2,2 miljarder kronor då det utnyttjas fullt ut. Ett införande från 2004 skulle med säkerhet innebära att utnyttjandet det året blev lägre. Vi avsätter för förslaget 1,01 miljarder kronor 2004. Skulle utnyttjandet bli högre avser Centerpartiet att återkomma i frågan.
Riksdagen bör besluta i enlighet med ovanstående om sänkt skatt på hushållsnära tjänster från 2004.
Genom Centerpartiets aktiva arbete och påverkan höjdes reseavdraget från 13 till 15 kr 1997. Sedan dess har emellertid kostnaderna framförallt för drivmedel ökat kraftigt. Därför är det nödvändigt att höja avdragsrätten för arbetsresor med bil ytterligare. Centerpartiet anser att avdragsrätten bör höjas från dagens 16 kr per mil till 20 kr per mil. En höjd avdragsrätt gör att människor har en fortsatt möjlighet att bo kvar eller flytta till mindre orter där arbetsresorna ofta är långa. Ett höjt reseavdrag ökar även den regionala rörligheten på arbetsmarknaden och bidrar därmed till ett större arbetskraftsutbud även i mindre orter. Riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa yrken minskas därmed. På många håll, främst i områden med stora avstånd, utgör resor till och från barnomsorg en betydande kostnad för många barnfamiljer. Riksdagen bör besluta om att resekostnaden för barnomsorg bör vara avdragsgill, samt att höja reseavdraget till 20 kr per mil från 2004.
En viktig anledning till att det byggs för lite i Sverige är att bostadssektorn är hårt beskattad. Tidigare subventionerades boendet; nu fungerar boendet i praktiken som en källa för skatteintäkter. Det stora skiftet skedde i samband med 1990 års skattereform. Sänkta inkomstskatter finansierades till stor del genom höjda indirekta skatter och avgifter som drabbade boendekostnaderna. Hyrorna höjdes realt med 40 procent i hela beståndet de följande åren och kostnaderna steg ännu mer för nybyggda bostäder. Om man till dessa höjda skatter på boendet lägger att subventionerna har trappats ned är det inte svårt att förstå varför boendekostnaderna ökat dramatiskt. Idag går i genomsnitt en tredjedel av hushållens disponibla inkomster till boendet. Inget annat OECD-land har så höga boendekostnader. Centerpartiet anser inte att boendet kan reduceras till vilken skattekälla som helst med huvudsaklig uppgift att ge tillskott till statskassan. Boendeskatterna måste sänkas.
Utgångspunkten för Centerpartiets förslag till skattesänkningar inom bostadsområdet är att människorna ska få lägre boendekostnader och att det skapas neutralitet mellan boendeformer.
Efter det att regeringen under lång tid hävdat att de förändrade taxeringsvärdena inte utgör ett problem svängde man 2001 med förslag om successivt genomslag för höjda taxeringsvärden men tar inte tag i grundproblemet; att några få höga huspriser bidrar till att dra upp taxeringsvärdena för närliggande fastigheter. Därigenom kommer de omotiverat stora ökningarna att förekomma också framgent, om än med en något mindre höjning varje år.
Regeringen kompenserar kollektivet av småhusägare genom att sänka skattesatsen och göra förändringar i förmögenhetsskatten, men dessa åtgärder är en klen tröst för de människor vars boendekostnad kommer att öka dramatiskt som en följd av kraftigt höjda taxeringsvärden.
Den fastighetstaxering som nu genomförs inför 2003 måste syfta till mer rättvisa taxeringsvärden och rimligare skatteuttag på bostäder. Centerpartiet anser därför att en omräkning av taxeringsvärdena bör ske genom en medianvärdesmodell. Denna bör ske genom att marknadsvärdena beräknas med hjälp av ett medianvärde där köpeskillingar i den undre och övre kvartilen räknas bort, vilket är lätt att administrera via datakörningar.
Därigenom exkluderas såväl extremt höga försäljningspriser som låga försäljningspriser t.ex. inom familjen. Hittills tillämpad praxis, som innebär att man rensar bort extremt låga försäljningspriser medan väldigt höga köpeskillingar har inkluderats utan urskiljning, har i vissa områden visat sig höja de genomsnittliga taxeringsvärdena med 20–30 procent. Vårt förfarande skulle alltså öka rättvisan och leda till generellt sett lägre taxeringsvärden. Enligt våra beräkningar skulle taxeringsvärdena på hela beståndet bli 10 % lägre.
Förutom ett förändrat taxeringsförfarande bör skatteuttaget på fastigheter minska. Från 2004 föreslår vi att uttagsprocenten i fastighetsskatten sänks till 0,9.
I det fortsatta arbetet med att förändra fastighetsskatten bör denna inordnas på ett tydligare sätt i den vanliga kapitalbeskattningen genom att fastighetsskatten omvandlas till en schablonintäkt som beskattas som kapital. Därigenom tryggas och förbättras också avdragsmöjligheterna för utgiftsräntor, vilket är särskilt viktigt för unga människor utan stora egna tillgångar. Detta bör ges regeringen till känna.
Centerpartiets förslag om en förändrad fastighetsskatt innebär en lägre beskattning av landets villaägare med 2,5 miljarder 2003 och 3,7 miljarder 2004.
För att undvika de värsta effekterna av höjda taxeringsvärden föreslår regeringen att det införs en begränsningsregel för fastighetsskatten. Regeln innebär att uttaget av fastighetsskatt avseende permanentbostaden under vissa förutsättningar begränsas så att skatteuttaget inte överstiger en viss andel av hushållsinkomsten. Enligt förslaget är hushållsbegreppet utformat så att den personkrets som omfattas är densamma som i förmögenhetsbeskattningens sambeskattning. Centerpartiet anser att redan sambeskattning av förmögenheter är omodernt och ojämställt och avvisar därför med bestämdhet denna nya form av sambeskattning.
Centerpartiets förslag innebär att regeringens åtgärder för att mildra effekterna av den förda politiken blir obehövliga. Riksdagen bör därför återta det tidigare beslutet om en begränsningsregel.
Parallellt med de generella skattesänkningarna är det viktigt att ta hänsyn till den höga fastighetsskatt som drabbar människor som bor permanent i områden som är attraktiva för fritidsboende. För att avhjälpa den speciella situation som råder i de attraktiva områdena längs kusten med ständigt stigande fastighetspriser anser Centerpartiet att taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende bör skiljas åt. Då slår inte högt upptrissade förvärv av fritidsfastigheter igenom på de fastboende, och det är möjligt för människor att bo kvar i sina hem. Riksdagen bör besluta om att vid nästa förenklade fastighetstaxering skilja på taxeringen av fastigheter för fastboende och fritidsboende.
Även om det finns en jämlikhetsambition i beskattningen av förmögenheter, talar starka skäl för att förmögenhetsskatten bör fasas ut ur det svenska skattesystemet. Hälften av förmögenhetsskatten tas ut på små förmögenheter i form av egnahem, samtidigt som stora förmögenheter i aktiekapital enligt gällande regler inte beskattas överhuvudtaget. Då det inte är ett alternativ att utöka kretsen för förmögenhetsbeskattning i en alltmer internationaliserad ekonomi, bör därför förmögenhetsskatten successivt fasas ut.
Sambeskattningen i förmögenhetsskatten kan bäst beskrivas som en kvarleva från ett gammalt patriarkalt samhälle med familjeförsörjare. Sambeskattningen av inkomster slopades redan i början av 1970-talet, och det är nu hög tid att fullfölja detta genom att 2003 slopa sambeskattningen av förmögenheter.
För många villaägare innebär förmögenhetsskatten också en dubbelbeskattning av det egna boendet. Innan förmögenhetsskatten är helt avskaffad bör därför förmögenhetsskatten endast beräknas på halva taxeringsvärdet från 2003.
Centerpartiet avvisar alla tankar på att införa nya subventioner för att lösa problematiken med att det byggs för få nya hyreslägenheter. Istället anser vi att de kvarvarande räntesubventionerna bör avvecklas. Samtidigt bör fastighetsskatten för flerbostadshus avskaffas. Fastigheter är ett arbetande kapital i fastighetsföretag och bör därför inte beskattas. Vinsten beskattas redan med bolagsskatt. Dagens system där räntebidragen i princip är avvecklade och inte kan motivera en fastighetsskatt innebär tillsammans med bolagsskatten att hyresfastigheter är utsatta för en dubbelbeskattning. Avskaffandet av fastighetsskatten för flerfamiljshus bör ske genom att skattesatsen sänks i den takt statens finanser så tillåter.
En stor del av 1990 års skattereform finansierades genom skatt på boendet. I finansieringen ingick bland annat att lägga moms på fastighetsförvaltning. Därtill lades en särskild skatt, en så kallad uttagsskatt, på företag som driver fastighetsskötsel i egen regi. Detta har bland annat drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag, och det leder till ökade hyreskostnader. Centerpartiet anser att uttagsskatten bör slopas. Då blir beskattningen av hyresboendet lägre och missgynnas inte i jämförelse med andra boendeformer. Riksdagen bör besluta att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi.
Sverige har bland världens högsta skatter på arbetskraft, bl a som en följd av höga arbetsgivaravgifter. Centerpartiet har tidigare aktivt medverkat till att sänka arbetsgivaravgifterna. Vi har ambitionen att fortsätta den linjen. Företagsklimatet i Sverige behöver bli bättre. Skatter och avgifter på arbete måste sänkas för att ge människor chansen att utveckla sina idéer i företag, vilket skapar fler jobb. Det bör ske genom att en skatteväxling genomförs med sänkta skatter på arbetskraft och höjda skatter på miljöskadliga verksamheter. Det ger förutsättningar för ökad sysselsättning generellt sett, vilket i synnerhet är gynnsamt för tjänstesektorn med en hög andel arbetskraftskostnader.
Från och med den 1 januari 1997 är det möjligt att göra en viss nedsättning av socialavgiften. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och egenavgifter får en arbetsgivare göra avdrag från arbetsgivaravgifterna med 5 procent av avgiftsunderlaget upp till en årlig lönesumma på 852 000 kr. För egenföretagare är motsvarande gräns för lönesumman 180 000 kr. Denna reduktion är ett resultat av Centerpartiets enträgna arbete. Centerpartiet anser att arbetsgivaravgifterna bör sänkas ytterligare enligt samma modell genom att reduktionen utökas till 8 procentenheter för såväl arbetsgivaravgifter som egenavgifter från och med 2003. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna på detta sätt främjas de mindre företagen där anställningspotentialen är högst i förhållande till de större. Riksdagen bör besluta i enlighet med Centerpartiets förslag till sänkta arbetsgivaravgifter.
Vår inriktning är att under mandatperioden gå vidare med denna reform genom höjd reduktion till 10 procentenheter samt höjda gränser för lönesumman till 2 miljoner för företag och 300 000 kr för egenföretagare.
För att arbetsgivaravgiftssänkningen även skall kunna tillgodoräknas av företag som har stora säsongsvariationer är det avgörande att lönesumman beräknas för hela året och inte uppdelas månadsvis. Detta förfarande missgynnar företagare inom bland annat turism och trädgårdsnäring som är mycket säsongsberoende. Hanteringen begränsar framför allt ungdomars möjligheter till tillfälliga arbeten, då det ofta är de som söker säsongsarbeten.
Reglerna måste snarast ändras så att avgifterna beräknas på den årliga lönesumman och inte som idag på en månadsvis lönesumma. Riksdagen bör besluta att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman.
I vår arbetsmarknadspolitiska motion beskrivs en övergång från olika former av åtgärder till stimulans av övergångsarbetsmarknader där arbetslösa genom att prova jobb hos olika arbetsgivare ges kontakt med arbetsmarknaden samtidigt som arbetsgivarna lär känna de arbetssökande. När en lyckad matchning uppstår ökar förutsättningarna för den arbetslöse att få en anställning. Detta bör stimuleras genom att avsätta resurser både över statsbudgeten och genom riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften. I ett första skede bör från 2003 ytterligare 750 miljoner kronor beräknas för detta i enlighet med Centerpartiets förslag. Riksdagen bör besluta om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med detta. För 2004 beräknar Centerpartiet att denna skattesänkning ska uppgå till 1 250 miljoner kronor.
Familjeföretags situation skiljer sig i många avseenden från villkoren för större företag. Dels omfattas de av en negativ särreglering som ger uttryck för en offentlighetens misstro mot företagande, dels går de ofta i arv och drabbas då av beskattning som missgynnar möjligheten till fortsatt tillväxt. En tillväxtpolitik som bygger på att små företag måste ges goda möjligheter att växa och anställa måste också ge goda villkor i dessa avseenden.
Människors vilja att investera egen tid och egna pengar i företag måste premieras. Det risktagande många gör måste också kunna leda till god avkastning. För att förbättra möjligheten för fler att starta eget och spara pengar för att kunna göra detta, vill Centerpartiet lätta beskattningen av riskkapital för små företag. Ett led i detta är att möjliggöra ett skattefritt sparande på upp till 40 000 kr om året, totalt högst 120 000 kr som grundplåt till det egna företaget. För förslaget beräknar Centerpartiet ett skattebortfall på 300 miljoner 2003 och 600 miljoner 2004. Riksdagen bör besluta att införa ett starta-eget-sparande i enlighet med detta.
För dem som finansierar starten av företag med egna sparade eller lånade pengar, utan att utnyttja möjligheten till starta-eget-sparande, bör motsvarande möjlighet finnas att göra ett personligt riskkapitalavdrag på högst 40 000 kr om året i tre år. Vi beräknar ett skattebortfall för denna åtgärd på 100 miljoner kronor per år. Långsiktigt är denna åtgärd statsfinansiellt neutral, då den motsvarar ett tidigarelagt avdrag för insatt kapital vid realisation. Riksdagen bör besluta att införa ett personligt riskkapitalavdrag från 2003.
Under en lång tid har de så kallade 3:12-reglerna för fåmansbolag varit föremål för diskussion. Företagarnas Riksorganisation har presenterat en normallönemodell som bygger på att en schablonmässig inkomstbeskattning görs av den aktive ägaren i ett fåmansbolag. Övriga inkomster skattas som inkomst av kapital.
Den svenska näringspolitiken som styr företagens villkor har under lång tid inriktat sig på stora företag och deras behov. Detta har lett till att små och mindre företag hämmats i sin utvecklingspotential, främst beroende på en ökande administrativ belastning. Samtidigt har det funnits ett av statsmakterna outtalat krav på att befintliga företag skall växa, en ekvation som inte går ihop.
Alla företagare har inte som målsättning att deras företag skall växa. En del företagare uppfattar inte att det är mödan värt, eftersom den ekonomiska utväxlingen är allt för låg. Som det är idag uppstår den största förtjänsten när man säljer ett företag, vilket gör att många företagare väljer att sälja sina företag vid ett generationsskifte och att ett nytt företag inom samma bransch kanske startas på en marknad som inte räcker till flera företag inom samma bransch.
Familjeföretag får ofta arvs- och gåvoskatteproblem vid generationsskiften, och det är de efterkommande generationerna som får problemen. Flera undersökningar har visat att endast en mindre del av familjeföretagen når den andra eller tredje generationen. För dem som tror på familjeföretagandet som idé och på familjeföretagandet som en viktig del i näringslivet måste en sådan fortsatt utveckling ses som negativ. Både skattereglerna och möjligheterna till finansiering har stor vikt för att en familjeföretagare ska kunna föra över ägandet till nästa generation. Därför måste reglerna utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid arvsskiften. En särskild utredning bör tillsättas i syfte att se över och förbättra möjligheterna till generationsskiften. Redan nu bör dock arvsskatten slopas för arbetande kapital i fåmansföretag. Detta bör riksdagen besluta om.
Ett särskilt problem som blev uppenbart framförallt i samband med IT-branschens tillväxt och tillbakagång är den beskattning enligt 3:12-reglerna som drabbar dem som sålt företag och fått betalt i aktier som sedan sjunkit i värde. Då dessa andelsbyten beskattas efter värdet vid överlåtelsen och inte då värdet realiseras, har många tvingats betala ytterligt betungande skatter på fiktiva vinster, samtidigt som deras aktier i många fall förlorat i det närmaste hela sitt värde. I många avtal av denna typ är avtalsparterna bundna av avtalet och förhindrade att omedelbart realisera värdet, vilket innebär att det inte alltid är ett frivilligt val.
Centerpartiet noterar att regeringen lämnat en lagrådsremiss i ärendet. Oaktat utgången måste ett beslut fattas i samband med behandlingen av 2003 års budgetproposition. Riksdagen bör därför besluta att ändra beskattningen av vinster vid andelsbyten, så att aktieägare kan välja beskattning antingen vid tiden för andelsbytet eller vid försäljning.
Att nyttja ekonomiska styrmedel kan vara effektivt för att komma tillrätta med miljöproblem. Väl utformade ekonomiska styrmedel låser inte utvecklingen vid vissa tekniska lösningar eller miljömässiga delmål utan stimulerar kreativitet och utveckling. Det blir lönsamt att skydda miljön och effektivisera resursanvändningen genom ständiga förbättringar.
Marknadsekonomins dynamik och utvecklingskraft verkar därmed i miljöns tjänst. Ekonomiska styrmedel som till exempel skatter och avgifter ger som en sidoeffekt inkomster till statskassan. Det innebär att staten kan sänka andra skatter och avgifter som är störande för samhällsekonomin. Begreppet grön skatteväxling är tydligt till sin innebörd. Grön skatteväxling innebär sänkt skatt på arbete och höjda skatter på miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser.
Ett väl fungerade system för handel med utsläppsrättigheter kan, på ett bättre sätt än laborerande med skattesatser, använda marknadsekonomins dynamik i miljöns tjänst. Handel med utsläppsrättigheter fungerar dock inte på alla områden, varför skatteväxling fortfarande är ett bra instrument för att minska miljöförstöring och användning av ändliga naturresurser. I Sverige finns för närvarande ett skattesystem med nedsättningar av skattebördan för industrin. När ett system med utsläppsrättigheter är infört måste nedsättningen upphöra för att göra handeln enkel och enhetlig. Skatteväxlingen måste därför utformas så att handel med utsläppsrättigheter underlättas. Detta innebär att den nedsättning som i dag finns successivt måste minska.
Skatteväxlingen måste vara utformad på ett sätt som gör att en framtida handel med utsläppsrättigheter underlättas. Det har regeringen och samarbetspartierna inte klarat av. Istället förstärker man den befintliga skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Inga ansatser görs för att successivt fasa ut de nedsättningar som finns och förbereda Sverige för ett system för handel med utsläppsrättigheter. Centerpartiet tar i sitt budgetalternativ steg i riktning mot att jämna ut skillnaden i miljöbeskattning mellan hushåll och industri. Vad som ovan anförts om skatteväxling och handel med utsläppsrättigheter bör ges regeringen till känna.
Regeringen påstår sig i budgeten ha lagt fast en skattestrategi för alternativa drivmedel. Tyvärr får konstateras att de skattelättnader som aviseras inte räcker till. En strategi med en längre horisont måste utarbetas. Det är angeläget att fler projekt får möjlighet att starta upp produktion av etanol och andra biodrivmedel. Potentialen för produktion av etanol och andra biodrivmedel är stor i Sverige. För att skapa möjligheter för fler anläggningar för produktion av biodrivmedel avsätter Centerpartiet 1 050 miljoner kronor från och med 2004 som ett första steg för att långsiktigt kunna skattebefria biobränslen. Satsningen innebär 150 miljoner kronor per år för pilotprojekt utöver vad regeringen avsätter.
I dag beskattas vindkraftverk olika beroende på i vilken form de drivs. Vindkraftverk som ägs och drivs av enskilda människor omfattas i dag av fastighetsskatt, vilket ger märkliga signaler till dem som överväger att investera i ny vindkraft. Skatten hämmar utvecklingen av vindkraften, samtidigt som den statsfinansiella effekten är försumbar. Riksdagen bör därför besluta att slopa fastighetsskatten för vindkraftverk.
För andra skattepliktiga bränslen än bensin och högbeskattat bränsle som förbrukas i industriella tillverkningsprocesser reduceras koldioxidskatten till hälften av den generella nivån på koldioxidskatten. Före den 1 juli 1997 hade dock industrin en nedsättning med 75 % av koldioxidskatten. Vid denna tidpunkt infördes andra skattelättnader för energiintensiv verksamhet. Om ett företags koldioxidskattebelastning vid skattenivån 50 % överstiger 0,8 % av försäljningsvärdet, medger beskattningsmyndigheten nedsättning av skatten så att den överskjutande skattebelastningen sätts ned till 20 % – 0,8-procentsregeln.
Industrin har i de flesta fall rätt till nedsättning med 50 % av koldioxidskatten. För den som är registrerad som skattskyldig kan avdrag med hälften av koldioxidskatten göras i deklarationen. För den som inte är registrerad som skattskyldig sker återbetalning med hälften av den koldioxidskatt som belastat bränslet efter ansökan till Särskilda skattekontoret i Ludvika.
De senaste två åren har skillnaden i koldioxidbeskattning mellan enskilda och industrier ökat som en följd av regeringens med samarbetspartiers så kallade skatteväxling. Centerpartiet anser att denna skillnad bör minska och därför bör industrins nedsättning av koldioxidskatten minska med 2 miljarder. Detta bör riksdagen besluta om.
Kväveoxidutsläppen har stadigt ökat. De ger en negativ miljöpåverkan och bör därför motarbetas. Delmålen för sänkning av kväveoxid är alltför lågt satta, och Centerpartiet anser att delmålen bör uppnå en 40-procentig minskning till 2005. Ett led i denna målsättning är att öka avgifterna för utsläppen av kväveoxid. En kväveoxidskatt bör tas ut med 10 kr per kilo NOx för pannor med en större effekt än 5 megawatt och med en nyttiggjord energiproduktion större än 20 gigawatt. Detta bör riksdagen besluta om.
Sedan den 1 januari 2000 finns det en skatt på deponering av avfall. Detta är positivt för att stimulera en minskning av avfall som läggs på deponi. Samtidigt har detta lett till att förbränningen av avfall kommit i avsevärt bättre dager då detta inte är belagt med skatt. Meningen med deponiskatten är att avfallsmängderna i samhället ska minska. Men istället för att deponera avfall går allt större mängder till förbränning osorterat. Sverige står därmed inför en stor utbyggnad av kapaciteten för att bränna avfall. I stora stycken är det oklart hur denna ökade förbränning påverkar människan och miljön. Främst rör det sig om ökade dioxinutsläpp. Centerpartiet anser att det bör införas en skatt på förbränning av osorterat avfall för att säkerställa den intention om minskade avfallsmängder som finns i och med deponeringsskatten. Nivån på denna bör motsvara deponiskatten för att säkerställa likvärdighet i beskattningen. Detta bör riksdagen besluta om.
Svenskt jord- och skogsbruk är en avgörande sektor i fråga om att skapa förutsättningar för livskraft i hela landet. Den gröna sektorn bidrar starkt till att skapa sysselsättning och intäkter i stora delar av Sverige. Skogsindustrin i sig är fortfarande den största nettoexportören i Sverige. Ett led i en strategi för livskraft i hela landet måste därför också handla om hur den gröna sektorn kan få goda villkor att utvecklas.
Regeringen och samarbetspartierna är mycket motsträviga mot att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för svensk lantbruksnäring. I tider då svenskt lantbruk agerar på samma marknad som konkurrenter som har lägre kostnader är detta djupt olyckligt. När utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige presenterades och tydligt visade de konkreta konkurrensnackdelar som svenskt jordbruk har i förhållande till Danmark och Finland fanns det hopp om att regeringen skulle agera. Så blev inte fallet. De grundläggande motiven för att förstärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft som låg till grund för utredningens förslag är lika starka idag som tidigare. Det handlar om att stärka konkurrenskraften för att skapa utrymme för nödvändiga framtidsinvesteringar i produktionskapacitet, produktutveckling och marknadsföring. Dagens lönsamhet i jordbruket är helt otillräcklig sett utifrån investeringsbehov men även i förhållande till en rimlig ersättning till brukarnas eget arbete och eget kapital.
Regeringen har i ett antal regeringsförklaringar de senaste åren lovsjungit jordbruket som en framtidsnäring. De vackra orden har dock inte blivit mycket mer än vackra ord. Likställandet av el- och eldningsoljebeskattningen med industrins nivåer som utlovades förra året blev tyvärr en halvmesyr. Genom underliga gränsdragningar ställdes småbrukarna utanför nedsättningen – detta samtidigt som dessa småbrukare finns i redan svaga bygder. Riksdagen bör därför besluta att gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten ska slopas.
För många jordbrukare har dieselskattehöjningarna som skett inneburit att man ytterligare förlorar i konkurrenskraft i förhållande till sina kolleger i Finland och Danmark. Svenska jordbruksmaskiner betalar i dag en ”vägtrafikavgift” om 1,12 kr per liter diesel. Det är inte rimligt. Trots upprepade löften om kompensation och sänkt dieselskatt för jord- och skogsbruket har inga konkreta förslag kommit. Jordbrukets redan i dag svåra konkurrenssituation bekymrar inte regeringen som satt fortsatt maktinnehav och relationerna till Miljöpartiet framför rättvisa spelregler. Riksdagen bör besluta om att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till EU-genomsnittet, d.v.s. en krona per liter.
Precis som dieselkostnaderna är en tung börda är handelsgödselkostnaderna betungande i jämförelse med konkurrentländerna. Regeringens modell för kompensation av kostnaderna kräver ansökningar, och godkännanden innebär vidare en hel del onödig administration. Den enklaste modellen är otvivelaktigt att sänka skatten, vilket förutom att begränsa administrationen minskar kraven på godkännanden från EU. För att också framgent fortsätta miljöomställningen föreslår vi också att medel avsätts för odling i balans. Riksdagen bör besluta om att slopa kväveskatten på handelsgödsel.
Sammantaget innebär våra förslag att jord- och skogsbrukets skatter minskar med 1,12 miljarder, fördelat på dieselskatten (800 miljoner kronor) samt handelsgödsel (320 miljoner kronor).
Centerpartiet välkomnade sänkningen av bokmomsen som skedde för ett år sedan. I samband med detta efterlyste vi också en översyn av momsen inom hela kulturområdet. I avvaktan på denna menar vi att momsen på tidskrifter bör återställas.
Mot bakgrund av den konkurrens veckopressen fått genom bilagor i dagspress är det emellertid angeläget att skyndsamt se över konkurrensvillkoren för svensk vecko- och dagspress i fråga om beskattning. Riksdagen bör begära en skyndsam utredning om konkurrensneutral beskattning av veckopress och dagspressens bilagor.
Upprepade gånger har Centerpartiet framfört kritik mot regeringens halvhjärtade ambitioner att bidra till utbyggnad av bredband i Sverige. Centerpartiet har i flera motioner presenterat förslag om ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen för att skapa likvärdiga villkor i hela landet och för att främja konkurrensen mellan operatörer. En utbyggnad grundad på ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet fram till varje enskild abonnent gör därmed särskilda statliga stöd för utbyggnad onödiga. Regeringens skattelättnad behövs därmed inte. Som ett led i en övergång till en sådan strategi för utbyggnad av bredband i hela landet bör riksdagen avvisa regeringens skattelättnad för utbyggnad av bredband.
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |