Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka konsumenternas ställning på finansmarknaden.
Den svenska bankmarknaden har genomgått ett snabbt tillfrisknande efter den akuta kris som rådde i nittiotalets början. Idag kännetecknas svensk bankmarknad av stora vinster, internationalisering och en snabb strukturomvandling med fusioner och sammanslagningar av flera stora banker. De stora sammanslagningarna motiveras av bankerna av ett behov av att växa för att förbereda sig på en internationell konkurrens.
I det korta perspektivet leder emellertid sammanslagningen av storbankerna till koncentration på marknaden. Färre banker ger minskad konkurrens och sämre urval för konsumenterna. Det finns ett fåtal aktörer som har merparten av kunderna på marknaden. Eftersom bankerna försöker binda upp sina kunder på olika sätt, bland annat genom att ge ökade möjligheter att låna pengar om man är helkund i banken, så har många kunder i praktiken få alternativ att välja mellan. De stora bankernas erbjudanden liknar dessutom varandra i hög grad, och det råder inte särskilt intensiv konkurrens mellan de stora aktörerna.
I praktiken verkar det som om de stora bankerna känner sig säkra på sina kunder och sin ställning på marknaden, och att det leder till en allt större nonchalans mot kunderna, åtminstone vad gäller den stora gruppen av mindre bankkunder.
På liknande sätt som det vid förra sekelskiftet fanns ett utbrett missnöje mot monopoltendenser inom flera viktiga konsumentmarknader finns idag missnöje mot aktörerna på den svenska bankmarknaden. Idag känner många bankkunder vanmakt och frustration över bankernas hanterande av inlåningsräntor, avgifter m.m.
Ett exempel på den bristande service som många kunder upplever är de orimligt långa överföringstiderna vid betalning mellan vissa banker. Svenska banker är med överföringstider på i värsta fall fyra till fem arbetsdagar bland de långsammaste i Europa på att överföra pengar till andra länder. Samtidigt ligger de i topp i EU när det gäller att ta ut avgifter för överföringarna.
Dessutom ställer bankerna allt större krav på konsumenternas kunskaper, kompetens och vilja att ägna tid och kraft åt att lära sig och anpassa sig till en förändrad servicesituation. Medan gårdagens bankkund kunde gå in på banken och där få hjälp med sina bankärenden av utbildad personal behöver dagens bankkund ta ett mycket större ansvar, något som långtifrån alla har möjlighet till.
Det är illavarslande att bankerna låtit det gå så lång tid utan att göra någonting åt den bristande servicen till kunderna. Det vore därför önskvärt med åtgärder som på ett helt annat sätt än hittills stärker konsumenternas ställning på de finansiella marknaderna.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Michael Hagberg (s) |
|
|
Reynoldh Furustrand (s) |
Laila Bjurling (s) |
|
Elisebeht Markström (s) |
Fredrik Olovsson (s) |