Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag på avveckling av reklamskatten.
Reklamskatten snedvrider mediekonkurrensen då den endast tas ut på tryckta medier som tidningar och tidskrifter. Fria från skatt är däremot s.k. annons utan publicistiska ambitioner.
Regeringen har under flera år medgett att skatten är oförsvarbar rent logiskt sett, men att det kostar för mycket att avskaffa den. I våras sades det dock att budgetläget numera var sådant att regeringen har råd att slopa skatten, om inget oförutsett inträffade. Det har tydligen inträffat.
Därmed fortsätter hårt pressade tidningar att tvingas säga upp personal medan våra brevlådor fylls av reklamblad. Det fria ordet är tydligen inget som regeringen prioriterar.
Det var 1996 års reklamskatteutredning som i sitt betänkande SOU 1997:53 föreslog att skatten på annonser och reklam skulle avskaffas. I propositionen som följde uttalade även regeringen att den anser att reklamskatten bör avskaffas. Dock ansåg regeringen inte att det fanns förutsättningar att finansiera ett totalt avskaffande av reklamskatten. Regeringen ansåg dock att det förelåg särskilt allvarliga problem vid beskattningen av reklamtrycksaker varvid reklamskatten avskaffades i denna del. I propositionen uttalade regeringen att förändringen måste utformas så att ”dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas”. Detta ställde sig riksdagen bakom.
Åter står regeringen nu handfallen inför det tryckta ordets framtid. Regeringen kan svårligen påstås fullfölja riksdagens uppdrag om att tillse att ”dagspressens ställning och mångfalden inom dagspressen värnas”.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |