Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det statliga bolaget Vasakronan inte skall försvåra värnandet av det tätortsnära grönområdet Kymlinge i Sundbyberg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att den nyligen tillsatta kommittén Kommittén för hyressättning av ändamålsfastigheter (Fi 2002:05) beaktar allt statligt markinnehav, inklusive markinnehav i bolag, i syfte att klargöra och beskriva statens roll i egenskap av viktig aktör.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ägardirektiven för statliga bolag samt deras inverkan avseende bevarande och skyddande av grönområden i tätortsbebyggelse.
I Stockholms län finns ett stort behov av att bygga nya bostäder. Bostadsköerna växer och bristen på bostäder är direkt tillväxthämmande. I den översiktliga planeringen är det dock viktigt att samtidigt poängtera behovet av att bevara och värna grönområden med specifikt värde. Grönområden som bland annat bidrar till att skapa goda livsmiljöer för de boende i regionen. I översiktplaner beskrivs hur den tilltänkta markanvändningen skall utvecklas under kommande år. Riksdagen har påtalat vikten av att skydda grönområden i tätortsbebyggelse genom till exempel revideringen av nya plan- och bygglagen (PBL).
I allt planeringsarbete kan en kommuns eller en regions politiker erhålla olika grader av förståelse, samt utrymme för diskussioner, med markägare som utifrån sin roll kan tänkas vilja ha en helt annan inriktning utifrån möjligheten att exploatera mark. Markägare anses ibland streta emot skyddandet av grönområden.
Det offentliga, både kommunerna och staten, äger en ansenlig mängd mark. Staten har genom det statliga bolaget Vasakronan betydande områden i inte minst Stockholms län. Därigenom kan det tyckas att möjligheten att planera för ett skydd för grönområden skulle kunna förstärkas och förenklas genom att det offentliga äger mark, men erfarenhet från vissa kommuner tyder på att så inte behöver vara fallet. Samtidigt kan det finnas andra faktorer såsom ägardirektiv med mera som kan tänkas motverka målet av stärkt skydd för grönområden.
Kommuner som önskar skydda grönområden bör kunna uppfatta att staten i egenskap av markägare inte omöjliggör eller förhindrar, utan starka skäl såsom riksintresse, ett ökat skydd för specifikt skyddsvärda grönområden i tätortsbebyggelse.
Beslut om reservatsbildning fattas av länsstyrelsen eller kommunen. Sedan miljöbalken (1998:808) började gälla har även kommuner möjlighet att bilda naturreservat (utan föregående delegation från länsstyrelsen).
Naturreservat kan bildas i syfte att
bevara biologisk mångfald,
vårda, bevara, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer,
tillgodose behov av områden för friluftslivet samt
skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter.
Ett naturreservat kan omfatta såväl privat mark som mark i allmän ägo. De bildas efter förhandlingar med markägaren om intrångsersättning eller köp. Naturreservat kan inrättas även om markägaren skulle motsätta sig bildandet.
Skyddsbestämmelserna ”skräddarsys” för varje naturreservat och skiftar starkt från fall till fall beroende på vilka motiv som ligger bakom reservatsbildningen. I vissa reservat är all ekonomisk markanvändning förbjuden, men i en del reservat som främst avsatts till förmån för friluftslivet kan exempelvis jord- och skogsbruk tillåtas fortgå i normal omfattning.
I exemplet Sundbyberg i Stockholms län har alla partier under decennier strävat efter att få till stånd ett skydd för Kymlinge. Politikerna är ense om att Kymlinge uppfyller alla fyra syftena.
Igelbäcken, som rinner genom området är boplats för de sällsynta fiskarna nissöga och grönling. Och när det gäller vattendrag räcker det inte med att bara skydda själva ån, även ett tillrinningsområde måste skyddas.
Kymlinge är en del av en ”grön kil”, som leder in från den omgivande landsbygden mot den centrala delen av Storstockholm och gör det möjligt för både djur- och växtarter att sprida sig långt in i storstadens kärna. Stockholm är unikt bland jämnstora städer vad gäller tillgången till sådana här ”gröna kilar”.
Området är mycket använt som friluftsområde för de kringboende både sommar- och vintertid.
Eftersom hela Järvafältet, där Kymlinge ingår, under en stor del av 1900-talet var avsatt för militären finns äldre miljöer och naturtyper bevarade, som påminner mer om 1800-talets bondelandskap än om det sena 1900-talets.
Ett orosmoment kring möjligheten att bilda kommunala reservat har visat sig vara dels farhågan om eventuell ekonomisk kompensation till markägare samt därtill tillkommande kostnader för drift såsom skötselplaner med mera. Markägare är i fallet Kymlinge Vasakronan, det vill säga staten. Önskemålet att få tillstånd ett naturreservat genom länsstyrelsen har hamnat i långbänk och kommunen har därmed valt att försöka bilda ett kommunalt reservat. En reservatsbildning för att värna grönområdet och Igelbäcken är komplicerat. Farhågor kring ekonomisk ersättning med mera har försvårat diskussionerna.
Regeringens förvaltning av statliga företag styrs av ett så kallat förvaltningsmandat från riksdagen. Enligt 9 kap. 8–9 §§ regeringsformen står statens medel och dess övriga tillgångar till regeringens disposition och riksdagen fastställer grunderna – i den omfattning som behövs – för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den.
I fallet Vasakronan och Kymlinge tillkommer det försvårande faktumet att staten ålagt företaget ett avkastningskrav. I 2002 års redogörelse för företag med statligt ägande (skr. 2001/02:120) sägs bland annat följande om Vasakronan:
Vasakronan AB ska enligt bolagsordningen äga och förvalta fast egendom och bedriva byggnadsadministration och därmed förenlig verksamhet. Vasakronan AB ska skapa största möjliga totalavkastning och värdetillväxt på eget kapital. Vasakronan AB:s avkastningskrav på justerat eget kapital är räntan på en 5-årig statsobligation plus 5 procent.
Vasakronan AB äger främst bebyggda fastigheter, men även en del exploateringsfastigheter där det finns skogsmark. Eftersom bolaget har för avsikt att bebygga sådan mark kan skogsbruket sägas vara helt underordnat annan verksamhet.
Vasakronan AB äger bl.a. ett större skogsområde på Järvafältet norr om Stockholm. Marken ligger inom Solna och Sundbybergs kommuner och utgörs av Svea Livgardes gamla kasern och övningsområde. I dag finns FOA, annan militär verksamhet och Polishögskolan på en del av området.
I förordningen (1996:1190) om överlåtelse av statens fasta egendom m.m. regleras under vilka omständigheter statliga myndigheter får sälja bl.a. markfastigheter. Detta gäller således myndigheter och inte statligt ägda aktiebolag som till exempel Vasakronan.
Myndigheterna kan försälja fastigheter under vissa förutsättningar men för att bevara markområden för fritidsändamål är det vanligare att staten köper eller byter till sig mark.
Kommittén för hyressättning av ändamålsfastigheter (Fi 2002:05) har tillsatts för att utreda reglerna kring försäljning av statlig mark. I kommitténs direktiv (dir. 2002:116) sägs bland annat följande:
Kommittén skall utreda om reglerna för försäljning av statlig mark bör ändras så att olika allmännyttiga användningsområden för marken prövas innan en försäljning till marknadspris äger rum. Kommittén bör göra överväganden om också hänsyn till det rörliga friluftslivet och turistnäringen skulle kunna vara skäl för staten att behålla mark i sin ägo, och om förvaltningsansvaret i sådana fall kan ges till stiftelser, kommuner eller landsting.
Med anledning av ovanstående är det av största vikt att den nyligen tillsatta kommittén beaktar allt statligt markinnehav, inklusive markinnehav i bolag, i syfte att klargöra och beskriva statens roll i egenskap av viktig aktör. Oavsett hur staten har valt att förlägga ägandet. En utredning behöver klarlägga statens möjliggörande av ett bevarande och skyddande av grönområden i tätortsbebyggelser samt göra överväganden kring hur statens roll i egenskap av viktig aktör kan leda till att skyddet av grönområden inte försvåras. Statens agerande i annan riktning behöver också klargöras; under vilka förutsättningar skall staten motsätta sig ett skydd för grönområden trots eventuell lokal eller regional politisk konsensus? Ägardirektiven för statliga bolag behöver utredas i syfte att utröna om/hur dessa kan möjliggöra en medverkan till att grönområden i tätortsbebyggelse kan beaktas.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Nina Lundström (fp) |
Mikaela Valtersson (mp) |