Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagligt stöd och statliga garantier för lokala kreditgarantiföreningar.
För att underlätta riskkapitalbildningen har företag lokalt bildat lokala kreditgarantiföreningar. Starten skedde när framgångsrika Kreditgarantiföreningen i norra Småland bildades för några år sedan. Med hjälp av kreditgarantiföreningen kan företagare låna pengar för investeringar till en relativt låg kostnad i förhållande till svårigheten att få krediter för utvecklingsinsatser eller investeringar hos andra kreditinstitut.
Motiven för medlemskapet i föreningen är dels att det blir möjligt att låna pengar till något lägre ränta genom att den personliga borgen som bankerna regelmässigt kräver av ägaren till mindre företag kan lyftas av, dels skapas genom föreningen kontakter med andra företag, både underleverantörer och kundföretag som befruktar verksamhet och tillväxt.
Som ett resultat av Kreditgarantiföreningen i norra Smålands verksamhetsframgång pågår nu sedan några månader tillbaka med hjälp av statliga informationsresurser ett arbete med att informera om och starta kreditgarantiföreningsverksamhet runt om i Sverige. Ansökan finns under behandling hos Finansinspektionen om att få starta kreditgarantiföreningar. Man kan säga att Vimmerbymodellen prövas nu efter den svenska lagstiftning som finns tillhands.
Det är självfallet i första hand en prövning av Kreditgarantiföreningen i norra Småland och dess verksamhet men också i själva verket en prövning av det regelverk som står till buds för detta i Sverige. Det beror dels på att det är första gången någon över huvud taget söker ett sådant här tillstånd i Sverige, dels på att annan verksamhet som har tillstånd från Finansinspektionen eller står under dess tillsyn har någon typ av ytterligare speciallagstiftning att värderas utifrån. Något sådan speciallagstiftning finns av förklarliga skäl inte för kreditgarantiföreningens verksamhet eftersom det handlar om banbrytande verksamhet på området.
Det enda faktum för att det över huvud taget finns en laglig grund att bedriva kreditgarantiföreningsverksamhet i Sverige är såvitt kan bedömas beroende på att Sverige vid EU-inträdet fick ett antal EU-direktiv implementerade i den svenska civilrätten. Den aktuella ansökaren har heller ännu inte fått någon indikation på hur Finansinspektionen kommer att hantera denna brist på speciallagstiftning i den svenska lagstiftningen beträffande kreditgarantiföreningar.
När nu kreditgarantiföreningsverksamhet etableras i Sverige är det dags att överväga frågan om en speciallagstiftning. Det är hög tid att göra det innan det hinner växa upp en flora av föreningar med olika lösningar.
Kreditgarantiföreningen har visat sig vara framgångsrik i Sverige. Även internationellt utvecklas denna verksamhet till gagn för de mindre företagens utveckling och stöd. När kreditgarantiföreningsverksamhet för första gången presenterades i Vimmerby för tre år sedan fanns en Europakarta som visade att kreditgarantiföreningar var etablerade i åtta länder. Ser vi på Europakartan idag hittar vi ytterligare ett tiotal länder till där kreditgarantiföreningar är etablerade eller håller på att etablera sådan verksamhet. Verksamheten är på väg att etablera sig på bred front. Det visar också dess vikt och betydelse.
Kreditgarantiverksamheten ser olika ut i skilda länder. Den svenska modellen påminner mycket om den ursprungliga italienska. Det innebär en självständig organisation där medlemmarna i avgörande utsträckning utgörs av regionens företag. I en del andra länder är banker eller staten eller regioner aktiva intressenter. Oberoende av dessa olikheter finns någon form av statlig garanti i botten för verksamheten. Detta innebär också att man kan vända sig till Europeiska investeringsfonden, EIF, för viss förlusttäckning. I Sverige är det endast ALMI som kan utnyttja EIF för förlusttäckning. Även kreditgarantiföreningarna i Sverige bör ha denna självständiga möjlighet att komma i åtnjutande av EIF:s förlusttäckning.
Runt om i Europa anses kreditgarantiföreningarnas verksamhet nödvändig för att åstadkomma tillväxt och lönsamhet i små och medelstora företag. Sverige har av tradition haft relativt få mindre företag. Nyföretagandet är på nedåtgående och behöver öka. Om resten av Europa satsar på kreditgarantiföreningar som ett verktyg för att lösa finansieringsproblemen för mindre företag bör inte Sverige riskera att hamna på efterkälken utan satsa vidare på denna viktiga verksamhet. Därför är det angeläget att regelverken vad gäller speciallagstiftning och stödmöjligheter klarläggs. Vad som ovan anförts om behovet av speciallagstiftning och statliga garantier för lokala kreditgarantiföreningar bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Agne Hansson (c) |
Margareta Andersson (c) |