Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett förändrat system som gör det enklare för företag att kunna låna pengar i bank.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att främja tillkomsten av privata försäkringssystem eller nätverk där mindre företag kan förena sina resurser i form av t.ex. gemensamma lånesäkerheter och hjälp vid låneutvärderingar och bankkontakter.1
1 Yrkande 2 hänvisat till NU.
En bank får enligt svensk lag inte ta risker. Bankverksamhet handlar om att utan risk förvalta spararnas pengar. Detta gör det mycket svårt för människor som vill starta ett företag, inte minst för dem som bor i glesbygd. Att få låna pengar till att starta ett eget företag har visat sig vara näst intill omöjligt även om man har vissa garantier och viss borgen. Bankerna är brända och vill helt enkelt inte tro på de kalkyler som den enskilde entreprenören presenterar. På grund av denna stelbenthet missar Sverige företagsidéer och jobb.
EU har insett svårigheten för många företag att hitta sund finansiering för sin tillväxt och främjar därför på många sätt kapitalförsörjning och samarbete mellan företag. En sådan typ av samarbete som Kommissionen understödjer är de s.k. Mutual Guarantee Companies, ett slags privata försäkringssystem där flera mindre företag förenar sina resurser i form av t.ex. gemensamma lånesäkerheter men även hjälp vid låneutvärderingar och bankkontakter. Sådana system är vanliga i södra Europa.
Det är viktigt att det finns riskkapital, inte minst riskkapital för att finansiera företagets start och första steg i utvecklingen. För att möjliggöra och möta ett ökat nyföretagande och en utveckling av befintliga företag måste tillgången på riskkapital öka. Speciellt måste de onoterade, mindre och nya företagens finansieringsbehov säkras. Tjänsteföretag och liknande har betydligt svårare att erhålla kapital för att finansiera sin affärsidé. Detta är ett stort problem vilket framförallt missgynnar kvinnliga entreprenörer då majoriteten av företagen inom exempelvis servicesektorn startas av kvinnor.
Bristen på kapital i små företag beror till stor del på att det gjorts skillnad på stora och små företag. Små företag har varit mycket skattemässigt missgynnade och har svårt att växa eftersom regelsystem och skatter inte är flexibla och anpassade till företagens olika förutsättningar. På grund av den lägre soliditeten har man haft svårt eller nästan ingen möjlighet alls att få banklån. De små företagen har även haft brist på ägarkapital, bland annat beroende på en dålig marknad för placeringar i små och onoterade företag samt att det för privatpersoner ofta tett sig mer lönsamt och riskfritt att spara sina pengar i bank eller obligationer. Med tanke på att det är i de små och medelstora företagen nya arbetstillfällen skapas är det olyckligt att Sveriges skattesystem fortfarande gynnar de stora multinationella företagen på bekostnad av de små.
Behovet av lån till rimliga villkor är oerhört stort inte minst i glesbygdsområden. Därför har Kristdemokraterna i sina förslag pekat på möjligheten att införa ett riskkapitalavdrag.
Ett sätt att skapa tillgång till kapital är så kallade kreditgarantiföreningar där föreningens medlemsföretag skapar egna riskfonder och därigenom kan garantera delar av det lån som en medlem beviljats av annat långivarinstitut. Genom denna extra säkerhet kan medlemmen få en lägre ränta. Ett annat sätt är så kallade nätverkslån. Detta innebär lån till grupper av företagare som har ett begränsat kapitalbehov och som vill ta ett gemensamt ansvar för lånet och samverka för utvecklingen av företagen. Detta skulle vara en framkomlig väg för att få nya företag i Sverige i likhet med det sätt man arbetar på i södra Europa.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |