Centerpartiets politik syftar till att människor ska få växa. Det förutsätter ett samhälle präglat av livskraft, livskvalitet och självbestämmande.
I den ekonomiska politiken innebär detta att Centerpartiet vill åstadkomma en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Utvecklingen måste omfatta alla människor, i hela landet. Utvecklingen måste också omfatta hela världen. Vi vill överbrygga den tilltagande sociala och regionala klyvningen såväl inom vårt land som mellan nord och syd. Sveriges tre största uppgifter under de kommande åren är:
Att skapa förutsättningar för en ekonomiskt såväl som ekologiskt och socialt uthållig tillväxt.
Att radikalt minska ohälsan genom att satsa på en folkhälsopolitik som ser längre än till arbetsmiljön.
Att minska den sociala, regionala och globala klyvningen.
De senaste åren har utvecklingen gått i fel riktning. Löneklyftorna mellan kvinnor och män har ökat. Invandrare står, efter flera års högkonjunktur, fortfarande utanför arbetsmarknaden, 90 % av Sveriges yta är avfolkningsområden. På bara fem år har sjukskrivningarna fördubblats.
Trots goda ekonomiska förutsättningar har inte de strukturella reformer gjorts som skulle lägga grunden för en långsiktig ekonomisk tillväxt. Sveriges finanser är fortfarande extremt konjunkturberoende, vilket också är ett hot mot de många människor som är beroende av det offentliga för sin försörjning och som är de första att drabbas om nya saneringsprogram måste genomföras. Den svenska kronan står fortfarande på en historiskt låg nivå, vilket återspeglar tilltron till den svenska ekonomins utveckling på sikt.
I denna motion presenterar Centerpartiet reformer för att öka tillväxten, underlätta för människor att leva på sin lön och förena jobb och familj samt för att minska ohälsan i samhället.
Grunden för en god samhällsekonomi är sunda offentliga finanser. Centerpartiet föreslår en budget som år 2004 på nytt uppnår målet om 2 % offentligt sparande. På sikt behövs lagstiftning som kräver att också statens finanser är i balans över en konjunkturcykel.
Vi presenterar flera förslag för att underlätta för människor att starta och driva företag. Skatten på arbete sänks. Den sociala tryggheten för företagare förbättras. Regelförenklingsarbetet drivs vidare och möjligheten ökar att spara och investera i sitt företag. Centerpartiets mål är att åstadkomma 300 000 nya jobb i den privata sektorn. 2006 bör fyra av tio företag startas av en kvinna.
Vi presenterar omfattande satsningar på rehabilitering för att minska sjukskrivningarna. En rehabiliteringsgaranti innebär att insatser ska påbörjas inom sex veckor från sjukskrivningen. I förening med en nationell vårdgaranti och förändrat arbetsgivarinträde som lättar bördan på småföretag och ökar kraven på stora arbetsplatser, som offentlig sektor, att ta itu med arbetsmiljöfrågor, ger det verktygen för att pressa tillbaka sjuktalen.
Människors privatekonomi förstärks, med betoning på låg- och medelinkomsttagare. Skatten sänks främst för dem med låga och vanliga inkomster genom en inkomstskattereform som påbörjas 2003 och är fullt genomförd under mandatperioden. Kostnaden för boende sänks genom ett nytt taxeringsförfarande 2003 och sänkt uttagsprocent 2004. Därefter ska beskattningen av boende fortsätta minska i takt med att det ekonomiska utrymmet ökar.
En förnyad familjepolitik underlättar för människor att förena arbete och familj. De kommande fyra åren ska barnbidragen fördubblas i åldern 1–5 år. Genom att öka familjernas ekonomiska utrymme i förening med överläggningar om kommunerna om låga deltidstaxor ökar möjligheten för föräldrar att gå ned i arbetstid. Rätten till föräldraledighet utökas då barnen är små. För föräldrar med låga inkomster höjs garantinivån i föräldraförsäkringen till 200 kronor om dagen. Ersättningsnivån för de 90 garantidagarna höjs till 90 kronor om dagen.
En förnyelse av offentlig sektor påbörjas, med ökade krav på effektivitet i offentlig förvaltning och en snabb introduktion av IT-stöd i kommunikationen med medborgarna. Biståndet höjs för att år 2005 uppgå till 1 % av BNI. Kommuners och landstings skattebas förstärks för att förstärka självstyret.
Centerpartiets budgetalternativ visar på ett tydligt alternativ till regeringens allmänna utdelning av pengar för att hålla intressegrupper på gott humör. Vi gör tydliga prioriteringar för att stimulera tillväxten för att ge utrymme för ökad livskvalitet, större självbestämmande och livskraft i hela landet.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 Den ekonomiska politikens inriktning 5
4.1 Sveriges ekonomiska läge 5
4.1.1 Inledning 5
4.1.2 Svensk politik sämre än finsk 5
4.1.3 Ointresse för strukturreformer 5
4.1.4 Statsfinansiell och samhällsekonomisk konjunkturkänslighet 6
En flytande krona – på gott och ont 6
4.1.6 Konjunkturkänsliga statsfinanser 8
4.1.7 Riskera inte förtroendet 9
Säkerhetsmarginalerna är på upphällningen 9
4.1.9 En konjunkturkänslig samhällsekonomi 10
4.1.10 Regional klyvning 13
4.1.11 Löneutvecklingen i landets län (riket=100) 14
4.1.12 Social klyvning 15
4.1.13 Medvetna och omedvetna beteendeförändringar till följd av den förda bidragspolitiken (”moral hazard”) 16
4.1.14 Regeringens politik förstärker instabiliteten 17
4.2 Ett reformprogram för Sverige 18
4.2.1 Livskraft – politik för tillväxt 19
4.2.2 Små- och medelstora företag 21
4.2.3 Miljödriven tillväxt 23
4.2.4 Ohälsa 24
4.2.5 Arbetsmarknad 28
4.2.6 Infrastruktur 30
4.2.7 Högre utbildning och forskning 32
4.2.8 Internationellt engagemang 32
4.2.9 Livskraft i hela landet 34
4.2.10 Självbestämmande 35
5 Budgetpolitikens inriktning 45
5.1 Offentliga sektorns utgifter 45
5.1.1 Statens utgiftstak 45
5.1.2 Offentliga utgifter 46
5.1.3 Överskottsmål och budgetsaldo 47
5.1.4 Långsiktiga planeringsförutsättningar 49
5.1.5 Utgiftsområden 2003–2004 50
5.2 Planeringsförutsättningar för 2003 års vårproposition 52
5.3 Kommunernas ekonomi 53
5.4 Sverige och EMU 54
5.5 Statens inkomster 56
5.5.1 Skattepolitikens inriktning 57
5.5.2 Försäljningar 58
Riksdagen beslutar att godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Centerpartiet förordar (avsnitt 4).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett reformprogram för Sverige (avsnitt 4.2).
Riksdagen beslutar att fastställa utgiftstaket för statens utgifter inklusive ålderspensionssystemet till 784 miljarder kronor år 2003 och 815 miljarder kronor år 2004 (avsnitt 5.1.1).
Riksdagen begär att regeringen låter utreda bestämmelse i budgetlagen om strukturell balans i statens finanser (avsnitt 5.1.3).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen framgent bör presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år (avsnitt 5.1.4).
Riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna för budgetåret 2003 på utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5).
Riksdagen beslutar att godkänna den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för år 2004 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.1.5).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om planeringsförutsättningar för 2003 års vårproposition (avsnitt 5.2).
Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om förstärkt kommunal skattebas (avsnitt 5.3).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges förhållande till EMU (avsnitt 5.4).
Riksdagen beslutar att godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2003 (tabell avsnitt 5.5)
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitikens inriktning (avsnitt 5.5.1).
Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motion anförs om försäljning av statlig verksamhet (avsnitt 5.5.2).
Sverige har en period av stark ekonomisk utveckling bakom sig. Politiskt beslutade orsaker till denna starka uppgång är de strukturreformer som genomfördes av den borgerliga regeringen och en framgångsrik statsfinansiell sanering under åren 1995–1997 som ledde till låga räntor och en låg inflation. Kronfallet 1992 förbättrade den svenska exportindustrins konkurrensläge men minskade samtidigt rationaliserings- och omvandlingstrycket i näringslivet. Under krisen i början 1990-talet sjönk utnyttjandet av den svenska produktionskapaciteten på grund av bl.a. ökad arbetslöshet. Denna reserv har delvis mobiliserats under den gynnsamma konjunkturen även om en betydande del av den minskade arbetslösheten motsvaras av ökade sjukskrivningar och förtidspensioner.
Sveriges läge är gynnsammare än det var hösten 1991, men fortfarande återstår mycket att göra för att den svenska ekonomin långsiktigt ska kunna ha en tillväxttakt som gör det möjligt att ta igen förlorade placeringar i välfärdsligan och lägga en mer solid grund för en modern välfärdsstat. Det finländska exemplet visar att en sådan utveckling är möjlig. Finlands utgångsläge i början 1990-talet var i flertalet avseenden sämre än Sveriges vid samma tidpunkt, men framför allt är det likheterna i sociala och ekonomiska förutsättningar som är slående. Jämförelsen med Finland visar att svensk ekonomisk politik under det senaste decenniet inte varit tillräckligt bra. Om Sverige hade haft samma tillväxt som Finland 1995–2001 så skulle Sveriges BNP nu vara 205 miljarder kronor högre.
Den kritik som man framför allt kan rikta mot den svenska ekonomiska politiken efter 1997 är ett tilltagande ointresse för att gå vidare med den strukturella trimningen av den svenska ekonomin. Ett alltmer enögt fokus på fördelningspolitik och en alltför hög tilltro till förtroendet för den svenska finanspolitiken verkar ha fått de bistra lärdomarna från 90-talet att falla i glömska. De goda statsfinanserna som blev följden av den framgångsrika budgetsaneringen 1995–1997 gjorde att Socialdemokraterna kunde avstå från den modernisering och förnyade samhällsanalys som präglat dess syskonpartier i andra europeiska länder. Inflytandet från samarbetspartierna och den för fortsatt maktinnehav centrala alliansen med LO innebär att Socialdemokraterna – åtminstone i inrikespolitiken – återfallit i en traditionalistisk politik med ett lappande och lagande på de gamla systemen.
Det medför att Sverige på nytt rör sig i fel riktning och närmare det moras som vi med så mycken möda tagit oss upp ur. Under förespegling att bedriva stabiliseringspolitik har regeringen ökat utgifterna till den grad att inga marginaler längre finns att tillgå om arbetslösheten skulle börja stiga vid en förlängd konjunktursvacka. Statsutgifterna ligger nu på en nivå som redan under relativt goda tider med låg arbetslöshet ligger i överkant för det hållbara och som omedelbart framtvingar besparingar om sysselsättningen börjar sjunka. Istället för att använda ett gynnsamt statsfinansiellt läge till att förbättra klimatet för de för tillväxten centrala mindre och medelstora företagen har utrymmet tömts för att bekosta åtgärder som ger efterfrågestimulans på kort sikt, men som är tillväxtpolitiskt neutrala eller rent av negativa på lång sikt.
Centerpartiets budgetmotion bygger på insikten att en prioritering i det korta perspektivet av åtgärder som långsiktigt ger goda strukturella förutsättningar för en starkare tillväxt, är det enda sättet att långsiktigt säkra resurser till en social välfärdspolitik. Vi ger därför högsta prioritet åt åtgärder för att förbättra företagsklimatet och incitamenten för framförallt låg- och medelinkomsttagare att försörja sig genom eget arbete. Vi tar krafttag mot den rekordhöga ohälsan och ökar därmed tillgången på arbetskraft. Vi säkrar också en bredare budgetmarginal och ger fortsatt prioritet åt en minskad statsskuld. Våra två viktigaste målsättningar för finanspolitiken är att stärka Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga och att minska de svenska statsfinansernas konjunkturkänslighet.
Sverige har under de senaste decennierna visat på en tydlig instabilitet i de statliga finanserna vilket i sin tur har haft en destabiliserande effekt på hela samhällsekonomin. Knutpunkten i detta samband är att den svenska modellen med stora statliga och kommunala åtaganden samt höga skatter har genererat starka svängningar i de statliga finanserna. När konjunkturen gått nedåt har arbetslösheten stigit vilket ökat utgifterna kraftigt, samtidigt som skatteintäkterna minskat snabbt. När Sverige hade en fast valutakurs ledde de väldiga budgetunderskott som blev resultatet av obalanserna till devalveringsrykten vilket i kombination med det växande lånebehovet pressade upp räntenivån och därigenom ytterligare fördjupade nedgången och försvårade en återhämtning. Sedan den fasta växelkurspolitiken havererat 1992 och kronan flutit fritt har detta direkta hot kraftigt dämpats. Fluktuationer i valutakursen har nu en stabiliseringspolitisk effekt som tar upp stora delar av de makroekonomiska svängningarna.
Sveriges flytande valutakurs parerar störningar oavsett om dessa är orsakade av förändringar i den internationella efterfrågan eller om de är en följd av den svenska lönebildningen eller politiken. Att Sverige klarat sig från ett lika starkt konjunkturfall som de flesta andra länder i EU har sin viktigaste förklaring i kronans försvagning under 2000 och 2001. Men detta till trots är det naturligtvis önskvärt att föra en politik som möjliggör en så stabil valutakurs som möjligt eftersom instabiliteten kan driva upp den svenska räntenivån. Det är på intet sätt givet att den svenska räntan behöver vara högre än t.ex. euroräntan. Om de svenska finanserna och näringspolitiken missköts så att kronan uppfattas som en osäker valuta kommer vår ränta att vara högre, men med en stram och ansvarsfull politik bör det på intet vis vara omöjligt med en lägre ränta än den som krävs i det skakiga euroområdet.
Faran med den flytande kronkursen är att den delvis maskerar den svenska ekonomins strukturella svagheter. Om en konjunkturnedgång leder till en sjunkande kronkurs stimuleras exporten och håller uppe farten i ekonomin, vilket genererar skatteintäkter och även bidrar till att balansera statsbudgeten. Problemet är att såväl det företagsekonomiska som det finanspolitiska omvandlingstrycket då minskar genom att valutakursen gradvis eller språngvis anpassar sig till en lägre prestationsförmåga. En depreciering av kronkursen medför också inflationsrisker när importerade insats- och konsumtionsvaror stiger i pris, en risk Sverige för närvarande löper eftersom alla prishöjningar som var att vänta på grund av den försvagade kronan inte har slagit igenom.
Värdet av en politik som ger bästa tänkbara förutsättningar för en stabil valutakurs är central för Centerpartiet – inte minst i ljuset av att vi inte vill att Sverige ska bli medlemmar i EMU:s tredje steg. Ett fullvärdigt EMU-medlemskap ter sig riskabelt eftersom den nya valutan inte verkar ha det institutionella ramverk som krävs för att upprätthålla respekten för reglerna om sunda statsfinanser och låg inflation.
En flytande kronkurs ställer höga krav på en restriktiv penningpolitik som eftersträvar att återställa kronkursen till en högre nivå efter en nedgång. Den kräver också en likaledes fast finans- och näringspolitik som använder sig av det rådrum en valutakursnedgång medför till att driva på strukturreformer i ekonomin och skapar incitament som leder till förnyelse, investeringar och konkurrens i näringslivet. Om så inte sker är risken stor för en långsiktig eftersläpning i produktivitetsutvecklingen och en långsiktig depreciering av valutakursen till men för alla svenskars köpkraft.
Det kan visserligen vara nödvändigt och gynnsamt för näringslivet med en billigare krona vid plötsliga kriser, men det är inte bra för näringslivet att få behålla en konkurrensfördel som inte bygger på den egna ansträngningen. Målsättningen för både penning- och finanspolitik måste vara att hålla ribban på en tillräckligt hög nivå och inte låta ekonomins muskler försvagas i en eftergiven deprecieringspolitik. Men samtidigt måste företagsklimatet vara så gynnsamt att nyföretagande och investeringar lönar sig.
Den svenska Riksbanken måste ges med beröm godkänt för den försiktiga och framgångsrika penningpolitiken. Regeringen har däremot inte utnyttjat den stimulans som den svenska ekonomin gavs genom det kraftiga kronfallet under år 2000 till strukturreformer. Tvärtom har ett mycket gynnsamt statsfinansiellt läge – vars grund lades genom den saneringspolitik regeringen genomförde tillsammans med Centerpartiet 1995–1997 – huvudsakligen använts till strukturblinda efterfrågestimulanser som syftade till att vinna valet. Istället för att använda ett mycket gynnsamt tillfälle till radikala förbättringar av det svenska företagsklimatet har obalanserna i den svenska ekonomin delvis förstärkts. Avbetalningarna på statsskulden har stannat av medan både transfereringsdelen och servicedelen i välfärdspolitiken har stärkts på områden som är sekundära från rättvise synvinkel. Exempel är den kraftiga satsningen på att öka beläggningen i barnomsorgen – som om inte kommunerna redan hade svårt nog att klara sina åligganden – samt höjningarna av taken i socialförsäkringarna.
Variationer i tillväxttakten får ett starkt genomslag på de offentliga finanserna i alla länder. Sverige har dock unikt konjunkturkänsliga statsfinanser i jämförelse med OECD-genomsnittet eller våra nordiska grannländer. Enligt OECD:s beräkning från 2000 skulle en förändring av tillväxten med 1 procent generera en förändring i det offentliga sparandet med 0,79 procent av BNP. Vid en nedgång med 1 procent i förhållande till normal tillväxttakt skulle sålunda statsfinanserna försvagas med mellan 15 och 20 miljarder kronor.
Orsaken till detta är dels att en minskad ekonomisk aktivitet leder till att skatteinkomsterna minskar, dels att en ökad arbetslöshet ökar kostnaderna för transfereringar samt minskade inbetalningar av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. En ökning av arbetslösheten med en procentenhet försämrar statsfinanserna med omkring 12 miljarder kronor.
Tilltron till Sveriges penningpolitik och förmåga att fullgöra sina förpliktelser som låntagare är idag relativt god. Det räntegap på omkring en halv procent som likväl finns mellan Sverige och Euroländerna har sannolikt sin grund i risken för valutakursförändringar och en eventuellt något högre inflationsrisk i Sverige. Däremot torde inte i dagsläget oron för statsfinanserna påföra den svenska räntan någon riskpremie.
Eftersom nedgången i räntenivåer är en av de viktigaste effekterna av den lyckade svenska budgetsaneringen är detta förtroende ett oerhört viktigt kapital att förvalta för framtiden. Ett enstaka års överskridande av utgiftstaken skulle måhända tolereras, men en långsiktig försvagning av den svenska finanspolitiken skulle så småningom leda till minskad tilltro och därmed höjda räntor. Eftersom den svenska statsskulden fortfarande är mycket stor – 1 148 miljarder kronor den 30 september i år eller nästan 50 procent av BNP – och faktiskt ökar igen är ett höjt ränteläge ett av de största hoten mot sunda svenska statsfinanser. Ur det perspektivet är det också viktigt att föra en politik som minimerar risken för depreciering av kronan eftersom förväntningar på en sådan utveckling skulle driva upp räntan. Låg inflation, solida statsfinanser och strukturreformer som förbättrar tillväxtmöjligheterna är det bästa sätten att uppnå en stark och stabil krona.
Säkerhetsmarginalerna är på upphällningenÄndå är tecknen i statsbudgeten i allmänhet och regeringens inställning i synnerhet oroande på dessa punkter. Statsfinanserna försämras åter och den politiska ledningen tycks inte ta särskilt allvarligt på detta utan fortsätter att ställa ut löften om reformer. Det är avslöjande för det socialdemokratiska önsketänkandet att regeringen bygger sin budget på antaganden om att börsen ska gå upp och företagens vinster öka samtidigt som budgeten helt saknar åtgärder för att en sådan utveckling ska främjas.
De goda säkerhetsmarginaler som statsfinanserna har haft sedan 1997 förbrukades i stor utsträckning i budgeten för valåret 2002. Genom vissa skattesänkningar och bidragshöjningar ökar hushållens disponibla inkomst med 4,8 procent under året. Eftersom åtgärderna rör permanenta åtaganden försvagas därmed statsfinanserna i motsvarande grad. Det är tveksamt om målet om 2 procents offentligt sparande över en konjunkturcykel därigenom inte de facto har övergivits.
Regeringen avvisar troligtvis alla påståenden om att åtgärderna har något samband med det faktum att 2002 var ett valår med hänvisning till att den svenska ekonomin i den svaga internationella konjunkturen hade behov av en kraftig efterfrågeinjektion. Den vägen fullföljs med nya satsningar under 2003 om än av mer måttfull karaktär.
De satsningar regeringen genomförde under 2001 och 2002 har haft obefintlig eller låg tillväxtfrämjande effekt om man bortser från den tillfälliga stimulanseffekten. Under 2003 fortsätter man med att bygga ut socialförsäkringssystemen men utan att vara beredd till några omprioriteringar. Tillväxtperspektivet saknas samtidigt som staten binder nya permanenta kostnadsökningar till sin hårt anspända rygg. Den enda strukturella effekten är att medborgarnas beroende av välfärdsstaten för sin ekonomiska trygghet befästs.
Arbetslösheten befinner sig idag på en så låg nivå att en ökad efterfrågan på arbetskraft skulle leda till överhettning, med löneglidning och ökad inflation. Om konjunkturen nu vänder uppåt kommer regeringens överdimensionerade stimulanser att förvärra detta problem. Vid en förlängd konjunkturnedgång kommer sysselsättningen i näringslivet att minska och möjligheten att parera detta att vara uttömd. Tvärtom riskerar denna nya ”överbryggningspolitik” att leda till en svängdörrseffekt när bristen på tillväxt och ett växande underskott gör regeringens satsningar på offentlig sektor ohållbara och när kommunernas ekonomi försämras på grund av ett sviktande skatteunderlag. De besparingar som då sker kommer att drabba hushållen med samma omedelbarhet som regeringens valårspolitik har gynnat dem.
I stället för en kortsiktig stimulanspolitik skulle Sverige behöva en kombination av förbättrade förutsättningar för tillväxt i näringslivet och insatser för ökad anställningsbarhet, i förhållande till näringslivets behov, bland dem som står utanför arbetsmarknaden. Dessutom behöver incitamenten att förvärvsarbeta för personer med låga och normala inkomster förbättras.
Det är inte bara statsfinanserna som är konjunkturkänsliga. Själva den svenska samhällsekonomin är känslig för störningar av flera skäl. Den viktigaste anledningen är naturligtvis den offentliga sektorns omfång och det beroende den för sin finansiering står i till den privata sektorn, som följaktligen är i motsvarande grad mindre. Näringslivet har redan från början en konkurrensnackdel i form av ett högt skattetryck (se diagram).
Andelen av arbetskraften som är anställd inom den offentliga sektorn är hög i Sverige även om den har fallit något under 1990-talet. I år beräknas 31,1 procent av arbetskraften vara offentliganställd mot 37 procent 1990. En betydande del av denna minskning härrör dock från att statliga verk ombildats till företag och helt eller delvis privatiserats. Därtill ska läggas att så mycket som 11 procent av kommunernas driftskostnader består av köp av verksamhet från privata företag. Den totala andelen offentligt finansierade arbetstillfällen torde därmed kunna uppskattas till omkring 35 procent av det totala antalet. Under perioden 2001–2003 beräknas antalet anställda i den kommunala sektorn öka med 3,7 procent eller drygt 40 000 personer. Samtidigt ökar antalet statsanställda med omkring 10 000 personer.
Det är rimligt att antalet personer som arbetar i skolan och vården ökar eftersom behoven av kvalitetsförstärkningar i dessa delar av den offentliga sektorn är stora. Vad som däremot är oroande är att antalet sysselsatta i den privata varuproduktionen minskar under 2001 och 2002. Färsk statistik tyder på att denna svängdörrseffekt med en relativt kraftig ökning av antalet offentliganställda och en klar tillbakagång i det privata näringslivet snarast är på väg att förstärkas.
För att varaktigt kunna förstärka personalresurserna inom skolan, vården och äldreomsorgen krävs en tillväxt av antalet anställda i det privata näringslivet med omkring 300 000 personer. Om så inte sker löper de nuvarande satsningarna på personalförstärkningar i kommuner och landsting risk att inte bli varaktiga eftersom en dämpad tillväxttakt och eventuella statliga besparingar snabbt kan erodera det finansiella underlaget för personalförstärkningarna.
SCB, egen bearbetning av
SCB:s uppgifter om kommunal upphandling.
Trots att tillväxten i den svenska ekonomin varit relativt låg under 2001 och 2002 ser vi tendenser till arbetskraftbrist med därav följande risk för överhettning även vid en måttligt förstärkt utveckling. Den stora andelen sjukskrivna är en förklaring till denna brist. Den ofullständiga integrationen av nya svenskar på arbetsmarknaden en annan. Svårigheten att matcha arbetstillfällen med de befintliga arbetssökande en tredje. Dessa matchningssvårigheter kan ha sin förklaring i de arbetssökandes utbildning eller de förväntningar den arbetssökande har på anställning i en viss sektor eller branch. Regionala skillnader när det gäller var tillväxten av nya jobb sker är ytterligare en förklaring. Om Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar ska förbättras är en mobilisering av de personer som idag hamnar utanför på grund av den sociala och regionala klyvningen en central förutsättning. Åtgärder som gör det möjligt att minska sjukskrivningarna samt satsningar på utbildning och vidareutbildning krävs också. Lägre skatter på låga inkomster skulle minska marginaleffekterna för många personer som nu är beroende av bidrag att börja arbeta och är sannolikt en av de viktigaste strukturförändringarna för att öka arbetskraftutbudet.
Det svenska näringslivet kännetecknas av stora företags dominans och en relativt outvecklad undervegetation av små och medelstora företag. Även om många av våra stora företag har en mycket god internationell konkurrenskraft och hävdar sig bra på en snabbt föränderlig världsmarknad är Sverige i behov av den förnyelse och det omvandlingstryck som skapas av ett vitalt små- och nyföretagande.
Ericssons och telekombranchens dramatiska tillbakagång under 2000-talets inledande år visar på sårbarheten i en näringsstruktur som den svenska även om stöten den här gången tagits upp av att andra stora företag, inte minst inom biomedecinsektorn, klarat sig bättre.
Centerpartiet vill satsa på ett radikalt förbättrat klimat för det lokala näringslivet genom bättre villkor, breddade arbetsmarknader, bra kommunikationer och tillgång till kvalificerad arbetskraft. Men för att detta ska vara möjligt krävs också en radikal decentralisering av makt till regioner och kommuner så att dessa får möjlighet att utveckla de bästa lösningarna utifrån de förutsättningar som finns lokalt och regionalt. En balanserad och lokalt förankrad tillväxt i hela landet ger också förutsättningarna för en uthållig tillväxt, där resurser brukas utan att förbrukas. Vi vill ta tillvara de olika bygdernas boende- och livsmiljöer genom att garantera en bra grundservice och infrastruktur samt genom ett ungdomligt perspektiv på utvecklingspolitiken.
För bara några år sedan var det inte ovanligt att ungdomar sökte sig till Sveriges större städer för att söka sig ett ökat utbud och större valfrihet. Idag är det inte med samma självklarhet att det är de stora städerna i Sverige man söker sig till. Det kan lika gärna var New York, Berlin eller Paris som lockar. I framtiden lär detta bli vanligare än vad det är idag.
Att söka nya utmaningar är utvecklande för individen och bör därför bejakas. Nya erfarenheter inhämtas och kan användas i ett framtida yrkesliv. Den rörlighet som vi ser bland dagens ungdomar bör därför uppmuntras. Det är dock viktigt ur samhällelig synvinkel att denna rörlighet inte är ensidig. Det ska vara lika naturligt att söka sig ut i Småortssverige, om och när man så önskar, som det är att bege sig ut i världen. Idag är tyvärr så inte fallet. Nya studier (Arena för tillväxt, 2001) visar att kommuners utvecklingspotential i många fall påverkas mer av åldersstruktur än av befolkningstillväxt. Unga människor behövs för tillväxten i hela Sverige.
Befolkningssiffrorna må vara det tydligaste eller mest dramatiska tecknet på den tilltagande regionala klyvningen. Dessvärre gör sig denna påmind på flera områden och sammanfaller i mycket stor utsträckning med den sociala klyvningen.
Lönebildningen ger en tydlig bild av hur situationen har utvecklats. Från en mycket jämn regional utveckling av löneökningarna åren 1991–1995, då storstadsregionerna hade en något lägre löneökningstakt än övriga riket, har bilden förändrats åren 1995–2000. Endast Stockholm, Uppsala och Jönköping hade dessa år en löneökningstakt över riksgenomsnittet, med Stockholm klart i topp (104 % av riksgenomsnittet). Ett närmare studium av löneutvecklingen i olika län visar att medan inkomstskillnaderna minskade under den borgerliga regeringen så har de ökat under åren 1995–2002. Exempelvis är löneskillnaden i år mellan Stockholms län (som är det län där genomsnittsinkomsten är högst) och Gotlands län (som är det län där genomsnittsinkomsten är lägst) t.o.m. större än den var 1990. Samma förhållande gäller också för bl.a. Jämtland.
|
91-95 |
95-00 |
|
|
Stockholms län |
99,3 |
103,9 |
|
Uppsala län |
97,5 |
101,9 |
|
Södermanlands län |
99,8 |
97,9 |
|
Östergötlands län |
99,1 |
99,8 |
|
Jönköpings län |
101,2 |
100,2 |
|
Kronobergs län |
100,9 |
99,7 |
|
Kalmar län |
100,8 |
98,7 |
|
Gotlands län |
101,1 |
98,1 |
|
Blekinge län |
101,8 |
98,7 |
|
Skåne län |
99,2 |
98,5 |
|
Hallands län |
100,0 |
99,9 |
|
Västra Götalands län |
100,1 |
99,7 |
|
Värmlands län |
102,0 |
96,2 |
|
Örebro län |
100,2 |
98,0 |
|
Västmanlands län |
100,5 |
97,8 |
|
Dalarnas län |
100,8 |
96,7 |
|
Gävleborgs län |
102,1 |
97,4 |
|
Västernorrlands län |
100,8 |
97,1 |
|
Jämtlands län |
100,9 |
97,3 |
|
Västerbottens län |
99,2 |
96,9 |
|
Norrbottens län |
100,6 |
95,3 |
Undersökningar som Glesbygdsverket genomfört visar att det i storstadsregionerna finns människor som önskar söka sig ett liv utanför storstaden. Att dessa inte tar steget, kan bland annat bero på att möjligheterna till försörjning och kulturellt utbud anses vara begränsade. För att fler ungdomar ska ta steget att flytta ut i Småortssverige bör man ge ungdomar medel och vägledning att genom olika projekt utveckla kulturutbudet i regionerna.
|
Befolkningsförändring (antal och procent) i olika områdestyper 1990–2001. |
||||||
|
1990-95 |
1995-00 |
2000-2001 |
||||
|
Områdestyp |
Antal |
% |
Antal |
% |
Antal |
% |
|
Glesbygd |
-4 034 |
-1,9 |
-12 385 |
-6,1 |
-2 311 |
-1,2 |
|
Tätortsnära |
29 336 |
1,5 |
-33 913 |
-1,7 |
-1 880 |
-0,1 |
|
Tätort |
221 564 |
3,5 |
91 594 |
1,4 |
30 525 |
0,5 |
|
Totalt |
246 866 |
2,9 |
45 296 |
0,5 |
26 334 |
0,3 |
Källa: Glesbygdverket
En livskraftig region måste ha resurser att bemöta individen med respekt och erbjuda henne likvärdiga möjligheter att leva ett gott liv. Vilket kön, etnicitet, religion, sexuell läggning, ålder eller social bakgrund individen har skall inte ha betydelse. Centerpartiet vill införa ett genusperspektiv på regionalpolitiken. Som exempel på detta kan nämnas en satsning på en större mångfald och valfrihet i arbetsmarknads-, kultur- och fritidsutbud samt social infrastruktur i form av barnomsorg och skola. Dessa åtgärder ökar småstädernas och landsbygdens attraktionskraft inte enbart för unga människor, utan även för barnfamiljer och pensionärer.
Glesbygdsverket visar i sina undersökningar att ungdomar som studerar vid små och medelstora högskolor samt barnfamiljer i storstäder är de som i första hand funderar på att förverkliga sina drömmar utanför storstäderna. Många bygder utanför storstäderna har sin starkaste konkurrensfördelar i möjligheten att bo relativt billigt, rymligt och naturnära. Centerpartiets satsningar på t.ex. kommunikationer, barnomsorg, rättsväsende, skola gör det möjligt för människor att bo var i landet de vill.
Trots att barnfattigdomen har minskat till följd av högkonjunkturen så har klyftorna mellan de fattigaste respektive de rikaste barnfamiljerna ökat enligt Rädda Barnen. Även skillnaderna mellan barn med svensk respektive utländsk bakgrund ökade mellan 1999 och 2000.
Det ökade behovet av arbetskraft i Sverige har satt fingret på en orättvisa som alltför länge negligerats, nämligen diskrimineringen av nya svenskar på arbetsmarknaden. Diskriminering är ett flagrant brott mot principen om lika villkor. Nu krävs krafttag mot diskrimineringen! Invandrare som kommit till Sverige ska snabbt få sina betyg och meritlistor validerade för att kunna söka jobb. Detta är ett steg på vägen för att motverka den mycket olyckliga trenden att flyktinginvandrare sällan når upp till samma välfärdsnivå som infödda svenskar.
Spridningen i barnfattigdom har ökat mellan kommuntyperna det senaste decenniet. Barnfattigdomen är betydligt mer påtaglig i de tre storstäderna än i andra kommuner. Regeringens politik har lett till avfolkning på landsbygden och ett ökat socialt tryck på storstäderna. Integrationsverkets rapport ’Ett steg bakåt?’ visar att det är industrikommunerna och inte storstäderna som är bäst på skapa arbetstillfällen till invandrade människor. Regeringens integrationspolitik är allvarligt misslyckad. Som tydliggörande exempel på detta kan nämnas att de forskarutbildade som invandrat klarade sig endast marginellt bättre vid hög arbetslöshet än inrikes födda med endast grundskoleutbildning.
Kvinnornas heltidslöner i procent av männens visar att kvinnornas löner har sjunkit i förhållande till männens i landstingen, ökat i kommunerna och den privata sektorn, stått still bland de statliga jobben och sammantaget minskat från 84 % år 1992 till 82 % år 2000 (SCB). Följden av denna lönediskriminering är att kvinnor också får lägre sjukersättningar och pensioner. Centerpartiet vill att lönediskrimineringsmål flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol. På detta sätt flyttas besluten från parterna som kan misstänkas främst vill bevaka kollektivavtalen till en oberoende juridisk granskning. I förening med att tillåta grupptalan i lönediskrimineringsmål och rejält höja skadestånden ger det ett kraftfullt politiskt verktyg för att komma tillrätta med osakliga löneskillnader.
En sviktande skattebas och en åldrande befolkning är ingen bra kur mot ohälsa. För Sverige och dess invånare är det nu otroligt viktigt att fler människor jobbar, och att antalet arbetade timmar ökar. Med rehabilitering ökas chanserna att fler kan jobba istället för att gå långtidssjukskrivna eller bli förtidspensionerade. De människor som behöver sjukskrivning eller förtidspensionering ska få tillgång till det, det svenska samhället skall på intet sätt missunna sjuka och/eller äldre denna form av välfärd.
Detta betyder inte att Sverige fortsättningsvis ska vara en nation där en unikt hög andel av befolkningen lever på inkomster från offentliga myndigheter. Den mest uppenbara svagheten i detta förhållande är naturligtvis att samhällsekonomins beroende av kompetensen och förutseendet hos den politiska ledningen blir riskabelt stort. Det blir förhållandevis svårare att reglera statsfinanserna eftersom stora delar av statsbudgeten är knuten till breda väljarkollektiv.
Men minst lika viktigt är sannolikt den påverkan på medborgarnas attityder ett sådant uppifrånberoende medför. Det kan t.ex. förmodas att den lägre andelen nyföretagande i Sverige jämfört med andra länder har en förklaring i en klientifiering där medborgarna upplever sig ha svårare att själva påverka sin situation eller upplever att ansvaret för det egna utfallet ytterst är det offentligas.
I en sammanställning över Sveriges ekonomi pekar IMF på att ändrade sociala normer är en viktig faktor bakom ökade sjukskrivningar. De höjda ersättningsnivåerna menar man är en essentiell orsak till de ökade sjukskrivningarna som i sin tur har lett till en större social acceptans för att sjukskriva sig.
Det är sedan tidigare känt att statliga upplägg och direktiv styr hur människor ”väljer” att leva sina liv. Exempelvis att man väljer att skaffa barn med ett visst intervall för bästa möjliga ekonomiska utfall. Högre sjukpenning och högre förtidspensioner leder bevisligen till ökat uttag av dessa. Ekonomen Assar Lindbeck framhåller denna utveckling som allvarlig för välfärdsstaten eftersom ett allt större antal bidragsberoende framanar en s.k. ”moral hazard” som på sikt leder till en generell omdefiniering av begreppet ”sjukdom”.
Att fler människor sjukskriver sig för diverse och varierande orsaker är inte ett medvetet steg för att dupera myndigheter och stat, tvärtom är det ju staten som duperat folk att tro att de är sjuka när de egentligen skulle behöva rehabilitering eller ändrade arbetsvillkor. Arbetsmiljön är förstås också en viktig anledning till ökade sjukskrivningar. Kvinnor i offentlig sektor är de som drabbats hårdast, ökat inflytande och delaktighet krävs för att dessa anställda ska må bättre. Arbetsgivarens ansvar ska inte fråntas. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna för företag som klarar en arbetsmiljöcertifiering så kan fler stimuleras att göra satsningar på att personalen ska må bra.
Den socialdemokratiska regeringen har det förmånliga läget att administrera en ekonomi som har fått ett mycket starkt förtroendekapital genom strukturreformer och kraftfull budgetsanering under åren 1991–1997. De växlar som regeringen skriver ut på detta kapital är dock långsiktigt alltför höga och riskerar att successivt erodera förtroendet och de fördelar det skänkt Sverige under senare år.
De statsfinansiella säkerhetsmarginalerna har förbrukats – nu lånar vi av pensionskassan och ökar statsskulden. Budgeteringsmarginalen till utgiftstaket är alltför liten samtidigt som de åtgärder som utlovats för att hålla utgiftstaken och samtidigt skapa ett reformutrymme är alltför oprecisa. Risken för spräckta utgiftstak under 2003 och 2004 är därmed överhängande. Upprepade misslyckanden på detta område riskerar inte bara den långsiktiga soliditeten i de svenska statsfinanserna utan också att kronkursen deprecieras och räntenivån justeras upp.
Regeringens satsningar under 2002 och 2003 innebär att man blåser under den privata konsumtionen och den offentliga sektorn utan att åstadkomma bättre förutsättningar för långsiktig tillväxt. Om en expansion av den offentliga sektorn genomförs utan att åtgärder vidtas för att få den svenska arbetsmarknaden att fungera bättre och för att göra en större del av befolkningen anställningsbar eller ”företagsam” finns risk för att obalansen mellan privat och offentligt i ekonomin fördjupas. Stimulansåtgärder som skapar inflation kan också skapa undanträngningseffekter som går ut över näringslivet, bl.a. i form av högre lönekrav.
Eftersom budgetöverskottet nu har förbrukats måste man fråga sig vilka åtgärder regeringen tänker tillgripa om näringslivets problem förvärras och arbetslösheten börjar stiga. Vägen till fortsatt expansion av den offentliga sektorn eller till efterfrågestimulanser är då uttömd.
Den allvarligaste kritiken måste dock riktas mot att inga åtgärder för att förbättra Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar har gjorts. De små- och medelstora företagen har genom Simplexenhetens arbete sluppit undan ett tjugotal regler till, men i övrigt verkar regeringen helt sakna intresse för dessa frågor.
Centerpartiet har kanske större del än något annat svenskt parti i det framgångsrika arbetet för att rädda Sveriges ekonomi som bedrevs under åren 1991–1997. Vår politiska linje inriktar sig på att ytterligare förbättra den svenska ekonomins prestanda och vi kan konstatera att skillnaden till den socialdemokratiska regeringspolitiken här är mycket stor. Det var inte för att möjliggöra dagens kortfristiga och långsiktigt ansvarslösa ekonomiska politik vi sanerade de svenska statsfinanserna 1995–1997.
Centerpartiet vill förändra och förnya Sverige. En långsiktigt hållbar välfärd och ökad livskvalitet för människor förutsätter en politik som garanterar en uthållig ekonomisk tillväxt. Endast så – genom att människors skaparkraft tas tillvara i mängder av företag – kan resurser skapas för gemensamma åtaganden, som vård, skola och omsorg samt för ökat ekonomiskt utrymme i vardagen.
Tillväxt kan inte kommenderas fram uppifrån. Den är ett resultat av människors verksamhet varje dag, av livskraften i de många små och medelstora företagen likaväl som i storföretagen samt människors tilltro till ekonomins förmåga till utveckling. En politik för uthållig tillväxt måste bygga på att det är människor och människors förmåga som utgör grunden.
Med rätt politik kan Sverige följa det finska exemplet och växla över till ett spår med snabbare tillväxt och bibehållen välfärdsstat. Det krävs då satsningar på att radikalt förbättra klimatet för nyföretagande samt för små- och medelstora företag. På så sätt ökas dynamiken i det svenska näringslivet genom en ökad tillväxt och konkurrens underifrån. Samtidigt ökar chansen för en spridning av tillväxten till de sociala och regionala miljöer som hittills varit relativt missgynnade. Genom en kraftig tillväxt i näringslivet förbättras balansen mellan privat och offentligt i ekonomin och satsningarna på bättre skola, vård och barnomsorg kan säkerställas.
Hela landet måste få vara med och bidra till den gemensamma välfärden. Det slöseri som sker i dag med resurser och människor i stora delar av landet innebär att helheten växer mindre än den skulle kunna göra. En aktiv politik för livskraft i hela landet är därmed inte frågan om bidrag och fördelning – det är en fråga om att tillsammans maximera nyttan av våra resurser.
Människors självbestämmande både förutsätter och är förutsättningen för en god ekonomi. Centerpartiets politik syftar till att människor ska bli mindre beroende av andras eller offentlig välvilja och att effekterna av en konjunkturnedgång inte ska bli förödande för de många människor som är beroende av det offentliga för sin försörjning.
På samma vis måste den statliga politiken utgå från att de lokala och regionala politiska nivåerna är bäst lämpade att fatta beslut som berör människor lokalt. Det behövs ett nytt synsätt i svensk politik, som inte bara accepterar, utan erkänner och bejakar den lokala politiska nivåns betydelse och som långsiktigt stärker det lokala självstyret. I den ekonomiska politiken innebär det att den lokala beslutandemakten bör stärkas också över de egna resurserna.
Sverige behöver genomföra en skattereform som radikalt minskar Europas högsta skatter på låga och medelstora inkomster. På så vis befrias människor ur bidragsfällor och får bättre möjligheter att förbättra sin situation genom eget arbete. Därigenom kan den svenska arbetsmarknaden fås att fungera bättre samtidigt som bidragsberoendet minskar.
En av Sveriges största fördelar under de senaste åren är den starka tilltron till de svenska statsfinanserna. Detta förtroendekapital får inte förskingras! Robusta statsfinanser med en kontinuerligt minskad statsskuld innebär att förtroendet ytterligare kan stärkas samtidigt som säkerhetsmarginalen vid en allvarlig konjunkturnedgång behålls och beredskapen för de demografiska förskjutningarna stärks.
Med bibehållna solida statsfinanser skapas förutsättningar för en stark och stabil krona. På så vis kan vi inte bara undvika de negativa effekterna av att inte delta i EMU:s tredje steg utan fullt ut ta vara på fördelarna.
Centerpartiets politik för tillväxt kombinerar den traditionella definitionen av ekonomisk tillväxt, mätt i BNP, med en tillväxt som gynnar ekonomisk såväl som ekologisk och social utveckling, i den mån man skiljer på dessa.
– tillväxten av antalet arbetade timmar
De kommande åren behövs omfattande reformer för att öka människors ekonomiska utrymme och stärka incitamenten till att arbeta. Detta ska förenas med åtgärder för att människor som är sjukskrivna och hotas av förtidspensionering ska kunna återkomma till arbetsmarknaden. Centerpartiets politik bygger på arbetslinjen – för de absolut flesta är det egna arbetet grunden för den egna välfärden och den egna tryggheten. Det uppenbara hotet mot denna välfärd är den ökade ohälsan och den minskade livskvaliteten. Centerpartiet vill därför satsa på rehabilitering för att hjälpa människor ur sjukskrivningar. Det är viktigt inte bara från ett allmänmänskligt perspektiv att öka livskvaliteten, utan även för välfärdsstaten självt. Ju vanligare det blir med människor som fastnar i bidragsberoende, desto fler blir det som anser att det är normalt. Sociala normer som skapas av bidragssamhället är inte sunda vare sig för folk eller deras välfärdssat.
– det ökade förädlingsvärdet per arbetad timme, d.v.s. arbetsproduktiviteten
Återigen kan vi återkomma till ohälsan och de problem den för med sig i form av minskad arbetsproduktion. Ersättare, vikarier, eller stressade arbetskamrater har inte likvärdiga förutsättningar att snabbt öka arbetsproduktiviteten. Visserligen leder det ökade antalet ersättare och vikarier till en minskning av den öppna arbetslösheten, en berättigad fråga är till vilket pris detta sker. Det viktigaste är inte statistiken utan människorna bakom den.
– sparande och investeringar
För att lansera idéer och sjösätta projekt behövs kapital. Centerpartiet anser att dagens skattetryck är en oförsvarlig börda för personer med låga och normala inkomster som vill spara ihop till ett startkapital.
– utbildning och arbetskraftens kvalitet
Centerpartiet har tagit ställning för arbetskraftsinvandring av den anledningen att Sverige behöver välutbildade och redan färdigutbildade människor. Invandrare som kommit till Sverige ska snabb få sina betyg och meritlistor validerade för att kunna söka jobb. Centerpartiet anser vidare att det behövs en satsning på grundskolan för att tidigt fånga elevers studieintresse och motivation. En individuell kunskapsrätt, mer lokal makt till skolorna samt fler lärare är viktiga åtgärder.
– omfördelning av resurser från låg- till högproduktiva branscher/sektorer
Centerpartiet anser att man kan ifrågasätta nyttan av flertalet s. k. amsutbildningar. Statliga verk och myndigheter bör även de få minskade eller ändrade anslag. Satsningarna bör istället riktas på att förbättra villkoren för småföretagare, t.ex. med lika villkor för företagare i trygghetssystemen.
– forskning och utveckling
En miljödriven forskning behövs för att ta fram nya miljötekniker. Centerpartiet stöder idén om ett forskningsbaserat nyföretagande. För att nå målet om ett decentraliserat kunskapssamhälle vill vi införa ett nytt studiemedelssystem och vidta kraftåtgärder mot den sociala snedrekryteringen vid landets högskolor och universitet.
– dynamiken inom sektorer/branscher
Centerpartiets småföretagarpolitik är riktad så att den ska stimulera entreprenörskap och tillväxt. Detta inbegriper mindre statliga ingrepp, såsom en översyn av miljöbalken, färre regler och blanketter samt att myndigheter inte försvårar för företag med långa handläggningstider. Mångfald och konkurrens leder till ett sunt näringsliv där människor växer.
Centerpartiet framhåller att hållbar tillväxt skapas genom bättre förutsättningar för företagande. Det minskande nyföretagandet är därför rejält oroande. Enligt Nyföretagarcentrum minskade nyföretagandet i Sverige med 16 % från år 2000 till 2001. Den nedåtgående trenden har hållit i sig under årets sex första månader. Minskningen har skett samtidigt som antalet människor som säger sig gärna vilja bli företagare har ökat i antal.
Regeringens inställning till företagande är avgörande i den här frågan. Dess politik och retorik utmålar i mångt och mycket företagande som ett nödvändigt ont. Företagare framställs som ett fenomen som visserligen krävs för välfärdsstaten men vars drivkraft grundar sig i egoism. Denna uppfattning är givetvis förödande och går stick i stäv med studier som visar att småföretagare knappast drivs av pengavansinne utan allt som oftast av en vision, en idé om teknikförbättring eller en önskan om en mer flexibel livsstil.
Centerpartiet vill stimulera företagande genom att ta vara på människors inneboende drömmar och handlingskraft. Detta gör vi genom att sänka inkomsterna för dem med låga och normala inkomster. På detta sätt möjliggör vi för människor att spara ihop pengar till att föverkliga sin vision. Det kan inte vara rimligt att företrädesvis kvinnors, ungas och invandrares företagande diskrimineras, då de som hunnit spara ihop kapital oftast är medelålders män. Centerpartiets mål är att 50 % av de nya företagen ska vara grundade av kvinnor. Vi anslår medel till särskilda affärsrådgivare och resurscentrer till kvinnliga nyföretagare, samt mikrolån för kvinnliga företagare. Forskning och utvärdering som görs ska ha ett uttalat genusperspektiv.
För att underlätta ytterligare avskaffar vi 25 % av regelverket för att få bort krångliga och onödiga regler. Svenska myndigheter ska i första hand fungera som serviceorgan till företagare, inte som övervakare. Undersökningar visar att svenska företagare lägger ner 30 000 kronor per år och anställd enkom för att ta itu med den byråkrati som åläggs dem från statligt håll. Med denna summa ligger Sverige ”i topp” bland alla OECD-länder. Centerpartiet anser att det finns bättre listor att toppa. En sådan är välfärdsligan. De allt mindre smickrande placeringarna på denna lista borde fungera som en varning för regeringen och dess fixering vid storskalighet och centralism.
Det ska bli lättare att bli företagare helt enkelt. En småföretagares möjligheter att starta ett företag underlättas genom riskkapitalavdrag och starta-eget-sparande. Generationsskiften ska underlättas mot dagens system, likaså ska 3:12 reglerna tas bort och ersättas. En avskaffad beskattning av förluster vid andelsbyten får bort den s.k. pomperipossaeffekten. Till skillnad från regeringen inrymmer vårt budgetförslag en finansiering av denna reform. De diskriminerande villkor som gäller för egenföretagare och deras familjer i dagens socialförsäkringssystem måste åtgärdas. Detta är inte bara en fråga om lika villkor, också för småföretagare, utan även viktigt för att minska otryggheten för människor som vågar satsa på nya företag. Företagares rättssäkerhet ska stärkas och ett nytt system där sjuklönedagarna är kopplade till antalet anställda ska införas. Detta skyddar företag med få anställda att drivas i obefogade konkurser.
Regeringen skriver i budgetpropositionen att om utrymme finns så skall skatterna för småföretag sänkas. Godtyckligheten lurar i formuleringen, det verkar som om regeringen tror att själva skattesänkningen i sig kan räknas som ett mål. Givetvis är det inte ett självändamål att sänka skatter. Centerpartiet anser att inkomstskatterna och arbetsgivaravgifterna bör sänkas för att stimulera entreprenörskap och för att garantera människor deras självbestämmanderätt.
Den snabba utvecklingen av utländskt ägande av svenska företag kan medföra risker för lägre investeringar och flytt av viktiga funktioner med åtföljande risk för försämrad arbetsmarknad för specialister i Sverige. En ökad ekonomisk integration är naturlig i en alltmer globaliserad ekonomi, men det är allvarligt om företagar- och skattevillkoren i Sverige är sådana att de diskriminerar svenska ägare jämfört med utländska och därmed forcerar fram ett ökat utländskt ägande.
|
Sänkta skatter för företag enligt Centerpartiets förslag (mdr kr): |
2003 |
2004 |
|
(kassaeffekt för staten, i jämförelse med reg.) |
||
|
Sänkta arbetsgivaravgifter företag |
-3,9 |
-3 |
|
Starta eget sparande |
-0,3 |
-0,6 |
|
Riskkapitalavdrag |
-0,1 |
-0,2 |
|
Ingen beskattning av förluster vid andelsbyten (3:12) |
-0,3 |
-0,01 |
Diagrammet visar utvecklingen för antalet nyregistrerade företag per år från 1993 till 2002. *Prognos 2002.
Källa: NyföretagarCentrum
Vi behöver inte få sämre välfärd för att jorden ska må bättre, en hållbar tillväxt och uthållig utveckling ger oss bättre levnadsvillkor utan att tära på naturen. Alltså är ett miljöanpassat näringsliv en viktig förutsättning för att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den miljödrivna utvecklingen inrymmer en enorm potential, både för miljön och den ekonomiska tillväxten. Denna potential måste tas tillvara.
Svenska miljöteknikföretag har genom bland annat miljölagstiftning och kundkrav haft ett försprång gentemot sina utländska konkurrenter. Detta försprång är numera i stort sett inhämtat av många andra länder. Sverige är idag nettoimportör av renodlad miljöteknik. Den historiska chansen att vara först och därmed kunna exploatera en ny marknad har gått förlorad. Nu måste det skapas möjligheter för svenska miljöteknikföretag att i framtiden kunna konkurrera internationellt.
Regeringen har i sin budget avsatt medel för att främja export av svensk miljöteknik. Det är glädjande att regeringen nu hörsammar och föreslår krav som Centerpartiet drivit. Utöver detta behövs det en strategi och ett samarbete tillsammans med de svenska miljöteknikföretagen. Genom att stimulera nätverksbildning mellan små och stora miljödrivna företag, myndigheter, högskolor och universitet, bransch- och miljöorganisationer kan nätverk utvecklas och kompetenser kompletteras vilket i sin tur ger möjligheter att agera på såväl hemma- som utlandsmarknaden.
Miljöproblemen är gränsöverskridande till sin natur, och för att de effektivt ska kunna bekämpas krävs att det internationella miljöarbetet ges betydligt starkare verktyg. Centerpartiet vill, som ett viktigt led i detta arbete, verka för att det spridda och otillräckliga miljöarbetet i dagens EU förs samman och ges ny kraft och status. För att åstadkomma detta krävs bl.a. ett särskilt institutionellt ramverk. Vi kallar detta projekt, som bör lyftas fram som ett av EU:s centrala framtidsprojekt, GEM eller den gemensamma europeiska miljöpolitiken, men föreslår som internationell benämning CEP (Common Environmental Policy) och tillämpar denna fortsättningsvis. Inom CEP bör majoritetsbeslut användas om miljöskatter.
Med ökad handel och därpå följande transporter ställs stora utmaningar på drivmedelssektorn för att inte växthuseffekten ska förvärras. Biodrivmedel ska skattebefrias långsiktigt. EU:s krav på att skattenivån för biodrivmedel inte får vara lägre än 50 procent av motsvarande skattenivå för bensin och diesel ska slopas. En bortre parentes för fossilbränsledrivna fordon sätts till 2015–2020. Ett system för handel med utsläppsrättigheter för klimatpåverkande utsläpp, framförallt koldioxid, ska införas inom EU.
Den sista reaktorn i Barsebäck ska vara stängd 2003. Efter detta ska ett tak på hur mycket kärnkraftsanläggningarna får producera sättas i samverkan med kraftindustrin. Kraftindustin får på detta sätt ett incitament att skynda på utvecklingen av alternativa energikällor. För att förhindra att osorterat avfall bränns ska detta förfarande beskattas på samma villkor som deponi. Kväve- och fosforutsläpp från jordbruket ska minska genom att stimulera användningen av fånggrödor samt genom rådgivning och ökad användning av växtnäringsbalanser. För att skydda Östersjön mot stora oljeutsläpp ska kraven på, främst ryska, oljetransporter öka. En definitiv tidsgräns för oljetransporter i enkelskrovsbåtar ska sättas. Centerpartiet anslår 353 miljoner i riktat miljöbistånd. Satsningen bör användas för att förstärka miljöarbetet främst i vårt närområde, vilket bl.a. innebär fortsatta och ökade investeringar i t.ex. reningsanläggningar för avlopp och industrier i Östersjöländerna.
Att säkerställa en bra vård och omsorg om människor som drabbas av sjukdom är en av välfärdsstatens äldsta och viktigaste uppgifter. Vårdens tyngd i den samlade välfärdspolitiken blir ännu större i takt med att befolkningen åldras. Fler måste få vård samtidigt som befolkningen i arbetsför ålder inte växer på motsvarande sätt. Det är därför viktigt att Sverige når en tillväxttakt som gör det möjligt att finansiera en vård på lika villkor för alla, av högsta internationella klass. Men paradoxalt nog har ohälsan nu blivit ett av de största hoten mot tillväxten. För att bekämpa de rekordhöga sjukskrivningarna, som gröper hål i statsfinanserna och sänker produktiviteten i både offentlig och privat sektor, krävs kraftfulla reformer men också en ny definition på folkhälsopolitikens uppgift – från att i första hand ta hand om och ge trygghet åt dem som blivit sjuka, till att också satsa på ett bredare folkhälsoperspektiv där förutsättningar skapas för ett hälsosammare liv och för att förhindra att människor blir sjuka. Centerpartiet vill bygga på det friska.
Sjukförsäkringsutgifterna för perioden januari till och med augusti 2002 ökade med 15 procent jämfört med samma period under 2001 vilket om trenden står sig skulle medföra en utgiftsökning om 6,3 miljarder kronor för 2002. Under första halvåret 2002 nybeviljades 34 200 förtidspensioner, vilket är en ökning med 25 procent i jämförelse med motsvarande period 2001. Med den nuvarande ökningstakten öka det totala antalet sjukpensionärer med 20 000 per år, något som kan vara en följd av en medveten strävan från försäkringskassorna att minska utgifterna för sjukersättningar. Kostnaderna för arbetsgivarnas sjukersättningsansvar under de första fjorton dagarna uppgår till 19,3 miljarder exklusive arbetsgivaravgifter. Sammanlagt kommer statens och arbetsgivarnas kostnader för sjukersättning och förtidspensioner att uppgå till 129 miljarder kronor under 2002 om utvecklingen står sig.
Många sjukskrivningar har sin grund i den fysiska och psykiska påfrestning som ett stressigt liv både på jobbet och fritiden medför. Det handlar såväl om fysisk och psykisk som ekonomisk stress. För att minska den stressrelaterade ohälsan är det nödvändigt att ta ett helhetsgrepp om människors livssituation.
Det finns ett tydligt könsperspektiv i ohälsomönstret med en dubbelt så hög nivå på de kvinnliga sjukskrivningarna som på de manliga. Delvis hänger detta samman med en generellt sätt högre sjukfrånvaro i offentlig sektor och att kvinnor genomsnittligt befinner sig längre ned i arbetsorganisationen med sämre möjligheter att påverka sina arbetsvillkor. Samtidigt bidrar säkerligen ojämlikheten i hemarbetet till att kvinnor har en sammantaget större arbetsbörda än män. Insatser för att stärka jämställdheten i hemmen och i arbetslivet är angelägna och kan sannolikt bidra till en bättre hälsa i arbetslivet.
Ett flertal bedömare, som t.ex. Företagarnas Riksorganisation, drar slutsatsen att ohälsoökningen under 1998–2002 har större del i de sjunkande arbetslöshetssiffrorna än vad sysselsättningsökningen bidragit till. Medan allt färre människor deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder så har antalet sjukskrivna arbetslösa stigit i höjden. Denna grupp, som fördubblats från ca 34 000 människor år 1998 till hela 69 000 år 2002, syns inte i arbetslöshetsstatistiken eftersom de står utanför arbetsmarknaden. Ohälsan bland arbetslösa vill regeringen helst inte ta itu med, varför annars fokusera insatserna mot ohälsa totalt på redan anställda?
I sin budgetproposition tillför regeringen 4 miljarder till förtidspensioneringar, ett tydligt tecken åt landets sjukskrivna arbetslösa om vad regeringen ämnar göra för dem och andra sjukskrivna.
Människor som mår dåligt på sina arbetsplatser klassificeras idag som sjuka och förs in i sjukersättningssystemet och får i bästa fall ta del av sporadiska rehabiliteringsinsatser. Men frågan är om sjukskrivning i alla lägen är en lösning. Ett offensivt arbetsmiljöarbete, men även rehabilitering av uppkomna skador under det att den drabbade fortsätter att arbeta på deltid skulle sannolikt i många fall vara mer effektivt än den ofta slentrianmässiga sjukskrivning som sker idag. Det får inte heller glömmas bort att många fall av sjukskrivning har sin grund i hela livssituationen även om man ofta hänför psykosomatiska symptom till arbetsplatsen och dess påfrestningar. I många fall kan långtidssjukskrivningar och frånvaro från arbetsplatsen snarare förvärra än förbättra dessa problem.
Utvecklingen måste brytas. Centerpartiet vill inte fasa ut sjukskrivna, anställda eller arbetslösa, i förtidspensionering. Vår politik går ut på att med krafttag rehabilitera sjukskrivna människor så att de kan återvända till arbetsmarknaden. Detta gäller givetvis både arbetslösa och anställda sjukskrivna.
Källa: SCB, RFV, AMS och Företagarnas Riksförbund. Anm. för att siffrorna för 2002 ska vara jämförbara med tidigare år så gäller alla siffror årets sex första månader.
Under flera års tid har Centerpartiet kritiserat regeringens passivitet och utvecklat förslag för att möjliggöra minskade sjukskrivningar. Vi vill också precisera delmålen att sjukskrivningarna ska minska med 20 procent till budgetåret 2004 och 40 procent till budgetåret 2006. För att nå målet använder vi oss av Rehabiliteringsutredningens förslag som vi ytterligare har utvecklat. Vi föreslår därutöver ytterligare åtgärder för att öka incitamenten för att aktivt arbeta mot ohälsan såväl bland arbetsgivarna som på försäkringskassan.
Erfarenheter från försöksverksamhet visar att en offensiv användning av sjukförsäkringsmedel till rehabilitering betalar sig flera gånger om genom minskade sjukskrivningar. Vi föreslår bl.a.:
Ett genomförande av de satsningar som Rehabiliteringsutredningen (SOU 2000:78) föreslog omfattande 2 600 miljoner kronor 2003, 2 700 miljoner kronor 2004 och 2 900 miljoner kronor 2005. Satsningarna fördelar sig enligt tabellen.
Centerpartiets satsningar på rehabilitering i enlighet med Rehabiliteringsutredningen (SOU 2000:78)
Rehabiliteringsutredning 125
Mentor 50
Förstärkning med nya yrkesinspektörer 15
Ekonomiskt stöd till offentliga arbetsgivare 150
Egenföretagare får vidgad rätt till rehabilitering 85
Rehabiliteringsinsatser (inkl. fördjupad rehabiliteringsutredning) 1 300
Avdrag för nuvarande medel till köp av rehabiliteringstjänster – 725
Avdrag för nuvarande Dagmarmedel – 235
Köp av enklare hälso- och sjukvårdstjänster 300
Nationell metod och utvärderingsenhet 25
Koordinator (inkl. försök med 30 arbetsplatsrådgivare/case-managers) 375
Nationell utbildningssatsning 5
Anordningsbidrag till utökat rehabiliteringsutbud (inkl. utredningsresurser) 500
Utökad rätt att studera med rehabiliteringsersättning 30
Arbetshjälpmedel 15
Stöd till mjukstart vid återinträde på arbetsmarknaden 215
Kompletterande arbetsmarknad – förlängd rehabiliteringsersättning 300
Forskningsmedel (statsbudgeten) 55
Högskoleutbildning i rehabilitering (statsbudgeten) 15
Summa 2 600
En samordnad sjuk- och rehabiliteringsförsäkring som ersätter dagens sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring. I den nya försäkringens mål ska förmånstagarens rätt till och skyldighet att delta i rehabilitering jämställas med inkomsttrygghetsmålet.
En rehabiliteringsgaranti som innebär att sjukskrivningar längre än 30 dagar ska förutsätta ett godkännande av två läkare och att den sjukskrivne ska ha en preliminär rehabiliteringsplan inom sex veckor efter insjuknandet och en färdig individuell rehabiliteringsplan inom tre månader. Den individuella rehabiliteringsplanen ska utarbetas i samråd mellan den försäkringskassan, arbetsgivaren och den sjukskrivne och genomföras i nära samarbete med arbetsplatsen.
En nationell vårdgaranti som innebär en rätt till vård inom tre månader.
Ett nytt, differentierat arbetsgivaransvar som innebär att längden på den period som arbetsgivaren har ansvar för sjukersättningen relateras till antalet anställda.
Centerpartiets förslag beräknas medföra följande ekonomiska effekter (mkr):
|
Utgiftsområde 10 |
2003 |
2004 |
|
19:1 Rehabutredningen/Finsam |
2 600 |
2 700 |
|
Avgår regeringens satsning |
-750 |
-750 |
|
19:1 Minskad sjukfrånvaro |
-2 500 |
-4 500 |
|
19:1 Extra beting kommunsektorn |
-500 |
-2 000 |
|
19:1 Växla sjukersättning mot |
-3 300 |
-3 300 |
|
rehabersättning och rehabstöd |
3 300 |
3 300 |
|
19:1 Höjd grundersättning. Sjukförs. |
200 |
200 |
|
19:1 Förändrad sjukpenninggrund inkomst (SGI) |
-1 940 |
-2 030 |
|
19:1 Nej till höjt tak i sjukförsäkringen |
-800 |
-1 600 |
|
19:2 Lägre ökning av förtidspensioner |
-1 160 |
-2 620 |
|
19:4 Arbetsskadeförs. Nej till ändrade regler |
-1 000 |
-1 000 |
|
19:7 RFV |
-70 |
-70 |
|
Summa |
-5 920 |
-11 670 |
Rehabiliteringsgarantin medför att personer som riskerar att fastna i en lång sjukskrivning fångas upp i ett tidigt skede. Eftersom chansen att återgå till arbetet minskar snabbt redan efter sex veckors sjukfrånvaro kan ett rehabiliteringsarbete i anknytning till arbetsplatsen minska utslagningen betydligt. Vår modell för arbetsgivarinträdet ger kraftiga incitament för inte minst den offentliga sektorn att stärka sina insatser för att minska ohälsan och vi påför därför de kommunala och landstingskommunala arbetsgivarna ett särskilt beting. Dessa arbetsgivare har för övrigt unika möjligheter att ge sin personal möjlighet att byta arbetsuppgifter istället för långtidssjukskrivning och förtidspension.
För ett långsiktigt framgångsrikt folkhälsoarbete måste alla samhällsaktörer ta sin del av ansvaret. Inte minst skolan har här en viktig uppgift genom att ge utrymme för skolidrott och hemkunskap. Företagshälsovården behöver också stärkas.
Centerpartiet föreslår tre spår till arbete: rätt till grundläggande utbildning, högkvalitativa yrkesutbildningar samt övergångsarbetsmarknader för långtidsarbetslösa.
På dagens arbetsmarknad är utbildning viktigare än någonsin. Alla ska ges en bra grund i grundskolan och gymnasieskolan. Det är viktigt att man ser att elever lär på olika sätt och att varje elev ges en lust till att lära. För de ungdomar som inte får godkända resultat från grundskolan eller som inte direkt läser vidare på gymnasiet är det viktigt att de har rätt att komma tillbaka och göra det senare i livet. Förutsättningarna för lärlingsutbildningar bör bli mer flexibla. Alla arbetslösa som har en kort utbildning sedan tidigare ska erbjudas en kompletterande utbildning motsvarande gymnasienivå.
För att möjliggöra ett lärande som passar olika människor så är det viktigt med en bredd av olika utbildningsvägar och -former. Den förda arbetsmarknadspolitiken måste ändras från stora utbildningsprogram till att allt mer kunna erbjuda kvalificerade yrkesutbildningar. De arbetsmarknadsprogram som har varit lyckade är små och relativt snävt inriktade.
Exempelvis är lärlingsutbildningar, kvalificerade yrkesutbildningar (KY) och yrkestekniska högskolan viktiga komplement till de mer teoretiska utbildningarna. Utbyggnaden av den högre utbildningen och inrättandet av nya universitet har ökat tillgängligheten till den högre utbildningen. Folkbildningen fyller en mycket viktig funktion då man erbjuder möjlighet till vidareutbildning som ofta passar personer som vanligtvis inte fortbildar sig.
Det är viktigt att sätta in extra insatser för de personer som riskerar att bli långtidsarbetslösa. Den som går utan arbete en längre tid riskerar att tappa kontakten med arbetsmarknaden och blir därför mindre anställningsbar samtidigt som självförtroende och självkänsla sjunker till botten.
Det är viktigt att dessa får extra hjälp att återigen komma ut på arbetsmarknaden. Därför bör anställningsstöd, så kallade övergångsarbetsmarknader, utformas. Långtidsarbetslösa kan då få kontakt med arbetsmarknaden vilket ökar chanserna för att kunna få ett nytt jobb. Förslaget innebär att arbetsgivarna bildar regionala partnerskap där den arbetslöse kan få gå runt och prova på olika arbeten på olika arbetsplatser. Arbetsgivaren kan i sin tur få en nedsättning av arbetsgivaravgiften för en anställd för att man tar emot en arbetslös. Man får då en personlig kontakt med den arbetslöse och kan se vilka kompetenser denne har vilket ökar chanserna för att bli anställd.
Sverige bör tillåta arbetskraftsinvandring i ökad grad för att klara framtidens behov av arbetskraft. Redan idag finns det många som flyttar till Sverige för att arbeta – under år 2001 beviljades fler uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl än permanenta uppehållstillstånd till flyktingar. De flesta tillstånden för arbetskraftsinvandrare är dock tillfälliga. I de flesta fall ges tillstånden till experter, läkare, sportutövare och artister, och de löper på allt från flera år till några dagar. Regeringen påstår att först ska dagens arbetslösa komma in på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden är dock inget nollsummespel. I många fall kan det handla om arbeten där det saknas kompetent arbetskraft. En person som kommer hit och arbetar kan skapa möjligheter för företag att utvecklas och växa ytterligare. Regeringens attityd tyder på att man är nöjd med dagens situation där arbetskraftsinvandringen till största delen består av en liten elit i stället för att även välkomna bärplockare och skogsplantssättare för att ge några exempel.
|
Utgiftsområde 13 |
2003 |
2004 |
|
|
22:1 Arbetsmarknadsverkets förv.kostnader |
-700 |
-700 |
|
|
22:2 Ökad egenfinansiering a-kassan (33 %) |
-5 550 |
-5 600 |
|
|
22:2 Engångsvis indragning anslagsspar. |
-600 |
||
|
22:2 Minskad arbetslöshet p.g.a övergångsarbetsmarkn. |
-1 500 |
-2 500 |
|
|
22:2 Nedtrappning a-kassan* |
-200 |
-700 |
|
|
22:3 Slopa ineffektiva program |
-3 300 |
-3 300 |
|
|
Slopat flyttbidrag |
-200 |
-200 |
|
|
22:4 Höjt lönebidrag |
100 |
100 |
|
|
22:6 Europeiska socialfonden |
-60 |
-60 |
|
|
Summa |
-12 075 |
-13 025 |
|
* Nedtrappningen når inte full effekt under 2003 och 2004.
En av grundförutsättningarna för att kunna få livskraft i hela landet är väl fungerande kommunikationer och en väl utvecklad och underhållen infrastruktur. En väl utvecklad infrastruktur med säkra transporter ger människor möjlighet att i större utsträckning pendla till och från arbete och studier men också att resa för att träffa vänner och bekanta, vilket i sin tur ökar både livskvalitet och självbestämmande. Med dåliga kommunikationer, fysiska såväl som digitala, uteblir investeringar och nyetableringar. Det är en förödande utveckling om privata satsningar och företagande i områden, som är i störst behov av dessa, går om intet för att staten inte tar sitt ansvar för infrastrukturen. För att möjliggöra en underifråndriven tillväxt satsar Centerpartiet 1,7 miljarder mer än regeringen på utgiftsområdet.
|
Utg.omr. 22: Kommunikationer |
Reg. |
C diff. |
||
|
Budgetår 2003 |
25 858 |
1 710 |
||
|
Budgetår 2004 |
28 918 |
1 000 |
Vägnätets standard har under de senaste åren försämrats. Kostnaderna för att återhämta det uppskjutna underhållet av vägnätet värderas av Vägverket idag uppgå till ca 15 miljarder kronor. Samtidigt är vägtrafiken på många håll i landet ofta det enda realistiska fysiska kommunikationsmedlet för människor och gods. Bra vägar i alla delar av landet är ett måste. Det handlar om något så enkelt som lika villkor. De dåliga vägarna kostar årligen människor och företag stora summor pengar. Fordon körs sönder och måste repareras för stora summor, gods kommer inte fram i tid vilket kostar företag pengar, vägar stängs och trafiksäkerheten försämras. Det blir också långsiktigt dyrare för samhället att skjuta upp nödvändiga drifts- och underhållsåtgärder, då senare insatser ofta blir mer omfattande och kostnadskrävande.
Ett mycket tydligt exempel på effekterna av de dåliga vägarna är att den för Sverige så viktiga skogsindustrin under vissa årstider har mycket svårt att få fram råvaran till sina anläggningar. I stora delar av landet är det inte främst nya vägar som är tillväxtskapande, utan det är att det befintliga vägnätet fungerar väl. Upprustningen av det nedslitna och hårt åtgångna vägnätet måste vara en prioriterad åtgärd för att kunna skapa livskraft i hela landet. Nedanstående visar regeringens satsningar på vägar de senaste åren.
2001 |
År |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 |
|
Löpande priser, miljoner kronor |
12 870 |
12 591 |
10 192 |
9 968 |
10 220 |
11 068 |
|
Omräknat till 2001 års priser |
13 428 |
13 071 |
10 593 |
10 316 |
10 471 |
11 068 |
Källa: Riksdagens utredningstjänst.
Satsningar måste göras i hela landet, olika delar får inte ställas mot varandra. Lösningarna ska vara anpassade utifrån lokala och regionala behov, där miljöaspekterna vägs in som ett betydande beslutsunderlag i planerings- och investeringsarbetet.
Då alla angelägna förbättringar i infrastrukturen ej kan göras på en gång behöver prioriteringar göras enligt följande:
Ta igen det eftersatta underhållet och garantera en underhållsnivå som inte tillåter nya eftersläpningar att uppstå. Genomför satsningar på tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion.
Bygg bort flaskhalsar i befintliga transportsystem och genomför redan planerade projekt.
Genomför önskvärda nyanläggningar och nyinvesteringar.
Kunskap är en av de pelare som både människors och samhällets trygghet och välfärd vilar på. Centerpartiets mål är att skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Det innebär att utbildningen skall nå hela folket, i hela landet och ske under hela livet.
Den enskilda studenten ska stå i fokus för utbildningspolitiken. Det är viktigt att motverka den snedrekrytering, både social och geografisk, som finns till den högre utbildningen. En av de viktigaste faktorerna för att komma tillrätta med den social snedrekryteringen är att minska skuldbördan för studenter. Centerpartiet vill införa ett nytt studiemedelssystem där bidrag och lån utgör vardera 50 %.
Forskning av hög kvalitet vid landets alla högskolor är nödvändigt för att trygga kvaliteten i den högre utbildningen. Satsningar på forskningen vid landets alla högskolor ger tillsammans med innovationscentrum och kommersialiseringskontor vid högskolorna en bra grund för forskningsbaserat nyföretagande.
Centerpartiet har varit pådrivande för att bygga ut den högre utbildningen runt om i landet. Det viktigaste är nu att följa upp den utbyggnaden med resurser för att säkra kvaliteten och stärka forskningen. För 2003 föreslår Centerpartiet en ökning av resurserna till forskning vid landets alla lärosäten med totalt 386 miljoner kronor. Ungefär hälften av dessa reserveras för forskning vid de nya universiteten samt landets högskolor.
På senare år har många händelser riktat uppmärksamheten mot den ekonomiska globaliseringen och främst dess baksida. I efterdyningarna av terrorangreppet mot USA och alltmer högljudda protester mot internationella organ som EU, IMF och WTO, har globaliseringens avigsidor alltmer lyfts fram.
Även om kritiken innehåller sanningar, är det angeläget att slå fast att globaliseringen i grund och botten är en positiv process som för länder och människor närmare varandra. Det ökande samarbetet bidrar positivt till att utveckla och sprida tekniska och medicinska uppfinningar. Globaliseringen i sig, med större ekonomiskt beroende av omvärlden och ökade internationella kontakter, ställer högre krav på demokratisering och liberalisering av slutna samhällen.
Det är viktigt att framhålla att globalisering och fungerande marknader inte betyder oreglerade marknader. Tvärtom – fungerande marknader förutsätter stabila regelverk som gör att man vågar investera och ingå avtal. Det krävs också att regelverket korrigerar marknaden för externa effekter i fråga om miljö och social påverkan. Vinster ska inte få göras utan hänsynstagande till effekten för människor i dag och i morgon.
Globaliseringsprocessen får därför inte bli en fråga endast för ett fåtal företag med global räckvidd. Den måste bli en angelägenhet också för vanliga människor. Den globala ekonomin förutsätter ett än mer omfattande politiskt arbete för att åstadkomma ett rättvist och fungerande regelverk för marknaden. Såväl EU som FN är centrala aktörer för att erbjuda en politisk arena som balanserar den ekonomiska globaliseringen. Sveriges medlemskap i EU måste syfta till att förstärka unionens möjligheter att hantera såväl kortsiktiga ekonomiska och politiska kriser, som att bli en global aktör som visar vägen i fråga om hållbar utveckling, internationell solidaritet och folkligt deltagande.
Insikten om rättvisa villkors betydelse för utveckling, i form av rättvis handel, skuldavskrivningar och kunskapsöverföring, har de senaste åren alltmer kommit att prägla internationella institutioner. Ännu kvarstår dock mycket att göra för det som kan beskrivas som ”goda institutioner” som skapar bra institutionella förutsättningar för hållbar tillväxt globalt.
Även om de viktigaste utvecklingsförutsättningarna ligger i rättvis handel och fungerande institutioner, krävs också ett omfattande ekonomiskt bistånd. En generös biståndspolitik kan försvaras både av moraliska och egoistiska skäl. I längden är det omöjligt att försvara de enorma och växande klyftor världen ser i dag. För västvärlden är det både en rättvisefråga och en säkerhetsfråga. Grogrunden för stöd till terrororganisationer och fundamentalism ligger i fattigdomen och utanförskapet. Sverige ger redan i dag ett förhållandevis generöst bistånd, inte minst i jämförelse med många andra länder. Dock uppnås ännu inte det mål om en procent av BNI i bistånd som Sverige satt upp. Enligt Centerpartiets uppfattning är det angeläget att målet nås och att ökningen nu sker i en snabb och jämn takt.
Biståndsramen enligt regeringen och Centerpartiet
|
Miljoner kronor |
2003 |
2004 |
2005 |
|
Regeringens förslag |
18 946 |
21 356 |
|
|
– % av BNI |
0,81 |
0,868 |
|
|
Centerpartiets tillskott |
853 |
1 030 |
|
|
varav miljöbistånd |
353 |
353 |
|
|
– % av BNI |
0,82 |
0,91 |
1,0 |
Centerpartiet anslår en betydande del av höjningen av biståndsramen som riktat miljöbistånd under utgiftsområde 20. Satsningen bör användas för att förstärka miljöarbetet främst i vårt närområde, vilket bl.a. innebär fortsatta och ökade investeringar i t.ex. reningsanläggningar för avlopp och industrier i Östersjöländerna.
En hållbar tillväxt förutsätter att alla delar av landet är med och bidrar till tillväxten. Uteblivna satsningar på utveckling i dag riskerar att bli allt kostsammare och öka spänningarna mellan olika delar av landet i framtiden. I denna och andra motioner presenterar Centerpartiet en mängd förslag för att skapa livskraft i hela landet:
Rejäla satsningar på kommunikationer. Under de kommande två åren föreslår Centerpartiet att ytterligare 2,9 miljarder utöver vad regeringen föreslår ska anslås till väghållning och statsbidrag. Från dessa pengar ska också återställda anslag till enskilda vägar finansieras. En skamgräns för lägsta acceptabla vägstandard ska fastslås.
En digital allemansrätt. Centerpartiet vill i statlig regi bygga en heltäckande digital infrastruktur, bestående av fiber till hemmen och företagen. Utbyggnaden bör ske i offentlig regi och finansieras genom användaravgifter.
Högre utbildning och forskning i hela landet. Centerpartiet har varit drivande bakom utbyggnaden av högskolorna i hela landet under lång tid. Nu är det dags att slå av på utbyggnadstakten för att finansiera ökade satsningar på forskning vid landets alla högskolor. De fasta forskningsresurserna vid de mindre och medelstora högskolorna ska öka.
Regional satsning på ung kultur – KUL-miljoner. För att öka ungdomars möjlighet att skapa och ta del av kulturupplevelser också utanför de större städerna vill Centerpartiet i ett första steg anslå 100 miljoner och på sikt en miljon per kommun.
Stärkt lokalt och regionalt självstyre. Kommuners och landstings makt över utvecklingsmedel ska öka. På de ställen där det finns regionala organ, ska dessa ha det regionala utvecklingsansvaret. Centerpartiets inkomstskattereform stärker kommunsektorns skattebas med ca 16 miljarder kronor. Även om denna finansieras genom minskade statsbidrag, minskar beroendet av statlig välvilja. Dessutom kommer tillväxten på denna skattebas, inledningsvis runt 600 miljoner kronor, att komma kommunsektorn till del.
Resurser för att utveckla landsbygdens näringsliv. För 2003 tillför Centerpartiet regionalpolitiken 488 miljoner kronor, bl.a. för att utveckla landsbygdsturismen, stärka de lokala utvecklingsprogrammen, utveckla fisket och den småskaliga livsmedelsproduktionen samt förbättra villkoren för kvinnors och invandrares företagande.
Rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruket. Ryggsäcken lyfts av genom sänkt skatt på diesel för arbetsfordon och slopad skatt på handelsgödsel. Totalt minskar bördan på svenskt jord- och skogsbruk med 1,12 miljarder redan 2003.
Satsningar på fortsatt energiomställning. Centerpartiets mål om en bortre parentes för nyregistrering av helt fossilbränsledrivna bilar under perioden 2015–2020 förutsätter satsningar på forskning och utveckling av såväl nya motorer som nya drivmedel. De areella näringarna har en nyckelfunktion för att kunna leverera råvaran till förnyelsebara bränslen.
Statliga bolag åläggs att garantera grundläggande service. Posten, ATG, Apoteket, Systembolaget och polisen ska ha tydliga direktiv rörande servicen i hela landet.
Utlokalisering av statlig verksamhet. Verksamheter bör, helt eller delvis, utlokaliseras motsvarande 50 000 årsarbetstillfällen. Denna åtgärd bidrar såväl till höjd skattekraft som utbildningsnivå och stärkt efterfrågan på service.
Centerpartiet tilltror var och en förmågan att ta ansvar för sig själv och för andra. En förutsättning för det ansvarstagandet är dock att man anförtros ansvaret. Samhället måste därför byggas underifrån, med början i människors frivilliga samverkan på lokal nivå. Det är där, i den lokala gemenskapen, huvudansvaret för såväl trygghet som det dagliga livet ska ligga. Beslutsmakten ska delegeras uppåt endast då den lokala nivån inte förmår hantera frågan själv, vidare till kommuner, landsting och riksdag.
Under lång tid har det personliga ansvaret urholkats i Sverige. Allt fler uppgifter har tagits över av det offentliga. Ibland av kommuner, men oftare genom lagstiftning som begränsar såväl enskilda människors som kommuners frihet. En bieffekt är ofta också att kostnaderna för en verksamhet som kanske tidigare delvis skötts ideellt ökar. Samtidigt har ambitionerna att ta över ansvaret för allt större delar av vardagen inneburit att det offentliga tagit på sig en för stor kostym. Många av de centrala välfärdsuppgifterna uppfylls inte till fullo. Men människor har rätt att kräva att skolan, vården och omsorgen fungerar.
Centerpartiet förordar därför en mindre men starkare stat, en stat som försöker vara mindre allomfattande, men som står stark i sina kärnuppgifter. En sådan förändring är ett långsiktigt mål och kan inte göras genom snabba systemskiften. Den måste ske med omtanke och varsamhet om dem som är berörda. Staten måste därför dra sig tillbaka i ett förhållandevis lugnt tempo och på ett sådant sätt att man skapar utrymme för det civila samhället att växa sig starkt. Alternativet till en toppstyrd stat där människor är undersåtar är inte ett samhälle där politik inte spelar någon roll och människor endast ses som kunder. Alternativet är ett samhälle där människor är med och formar alternativen och tar ansvar för det gemensamma – ett samhälle där människor både får och förväntas vara medborgare.
Även om jämställdheten i Sverige är bättre än i många andra länder, återstår mycket att göra. Trots fagra formuleringar, konstaterade huvudsekreteraren i Kvinnomaktutredningen i augusti att inte mycket hänt på fyra år, och på vissa områden har utvecklingen till och med nästan gått tillbaka. Kvinnors löner är fortfarande endast 82 % av männens. I reala termer har löneklyftan ökat med 1 000 kronor på fem år. Endast 6 % av börsbolagens styrelseledamöter är kvinnor. Även om kvinnors hushållsarbete har minskat, beror det på att det totala hushållsarbetet gått ned, inte på att arbetsfördelningen blivit mer jämställd.
Centerpartiets politik syftar till att stärka enskilda människor och åstadkomma lika villkor för kvinnor och män både i vardagen och politiken. De reformer vi presenterar i denna budget har en tydlig jämställdhetsprofil:
Starka offentliga finanser. Eftersom många kvinnor är anställda i yrken som är offentligt finansierade så är många kvinnors arbeten relaterade till konjunkturen. En konjunkturnedgång slår hårdast mot kvinnor som drabbas av uppsägningar i offentlig sektor. Centerpartiets högre sparmål och ökade krav på balans i statens finanser minskar känsligheten för konjunktursvängningar och ger förutsättningar för en uthållig välfärd, med trygga arbetstillfällen.
Sänkt inkomstskatt för vanliga inkomster. Av den skattesänkning av inkomstskatten med netto 12 miljarder som Centerpartiet föreslår, kommer 55,9 % att tillfalla kvinnor och 44,1 % män.
Förnyad familjepolitik. Fortfarande tar kvinnor ut huvuddelen av såväl SGI-dagar som lägstanivådagar. Den höjda grundnivån till 200 kronor för SGI-dagarna och den höjda ersättningen till 90 kronor under garantidagarna förbättrar för kvinnor med små ekonomiska marginaler som är hemma med barnen. Ett höjt tak till 11 basbelopp underlättar för många män att ta ut föräldrapenning och bidrar till ökad jämställdhet i hemmen.
Särskilda satsningar på kvinnors företagande. Centerpartiets förslag om att underlätta sparande till eget företagande genom skattelättnader och införande av mikrolån kommer att underlätta för många kvinnors företagande som inte har behov av stort riskkapital. Särskilda satsningar görs på kvinnliga resurscentrum och affärsrådgivning samt på kvinnors företagande på landsbygden.
Större satsningar på rättsväsendet. Ökade resurser till polisen innebär större polisiär närvaro. I förening med utbildning och attitydpåverkan i fråga om brott mot kvinnor bidrar detta till större trygghet i vardagen. En nollvision sätts upp för våld mot kvinnor och flickor.
Satsningar på rehabilitering och återgång till arbetslivet. Kvinnor har i dag ungefär dubbelt så många sjukdagar som män. Centerpartiets förslag om vårdgaranti och rehabiliteringsgaranti innebär att fler kommer att kunna återvända snabbare till samhället. Det bidrar till ökad livskvalitet och en bättre samhällsekonomi.
Krafttag mot lönediskrimineringen. Genom att lönediskrimineringsmål flyttas från Arbetsdomstolen till allmän domstol, flyttas besluten från arbetsmarknadens parter till en opartisk juridisk granskning. I förening med att tillåta grupptalan i lönediskrimineringsmål och höjda skadestånd ger det ett kraftfullt politiskt verktyg för att komma tillrätta med oskäliga löneskillnader.
Ett grundläggande steg för att öka vardagsfriheten är att öka människors ekonomiska självbestämmande. Sverige har i dag världens högsta skatter för dem med låga och normala inkomster, vilket också innebär att alltför många blir beroende av bidrag för sin försörjning. De höga tröskeleffekterna för att gå från bidrag till arbete hindrar fler från att försörja sig själva.
För många hushåll innebär den skeva beskattningen i förening med behovsprövade bidrag att man har ytterst små ekonomiska marginaler. Extravaganser som nya kläder eller utlandssemestrar är för många ouppnåeliga drömmar. Behovsprövningen innebär också små förhoppningar om att av egen kraft kunna förbättra sin situation.
De senaste åren har regeringen sänkt skatterna genom att kompensera för de egenavgifter alla betalar till pensionssystemet. Det har inneburit att de största skattesänkningarna har kommit dem med höga inkomster till del, medan människor med låga inkomster fått nöja sig med måttligare skattesänkningar.
Centerpartiet vill därför genomföra en inkomstskattereform, riktad till människor med låga och normala inkomster. Våra förslag innebär ett införande av en skatterabatt, lika för alla, i förening med en förvärvsrabatt på 10 % av inkomsten. Detta innebär t.ex. att undersköterskan som tjänar, 16 000 kronor i månaden, får närmare 700 kronor i sänkt skatt varje månad.
För många innebär reformen minskat beroende av bidrag och en totalt sett betydligt högre disponibel inkomst. Förutom den självkänsla som finns i att försörja sig själv ökar möjligheterna att genom egna insatser höja standarden.
Utfallet i olika inkomstgrupper av Centerpartiets skatteförslag
|
Decilgrupp |
Gränsvärdena för decilindelningen (bruttoinkomster) |
Total ökning av nettoinkomsten (mnkr) |
Genomsnittlig ökning av nettoinkomsten (kr/capita) |
Andel av den totala nettoinkomstökningen (%) |
||
|
1 |
0 |
- |
53 000 |
1 202 |
1 648 |
4,6 % |
|
2 |
53 000 |
- |
99 100 |
3 827 |
5 252 |
14,6 % |
|
3 |
99 100 |
- |
134 600 |
2 330 |
3 202 |
8,9 % |
|
4 |
134 600 |
- |
167 300 |
2 708 |
3 723 |
10,3 % |
|
5 |
167 300 |
- |
196 600 |
3 781 |
5 197 |
14,4 % |
|
6 |
196 600 |
- |
228 200 |
4 626 |
6 344 |
17,6 % |
|
7 |
228 200 |
- |
259 900 |
3 823 |
5 267 |
14,4 % |
|
8 |
259 900 |
- |
299 500 |
2 255 |
3 096 |
8,6 % |
|
9 |
299 500 |
- |
371 800 |
912 |
1 255 |
3,5 % |
|
10 |
371 800 |
- |
W |
781 |
1 074 |
3,0 % |
|
Totalt |
- |
26 248 |
3 606 |
100,0 % |
||
Centerpartiets inkomstskattereform innebär också att kommunernas skattebas ökar. Även om denna i ett inledningsskede balanseras av minskade statsbidrag, kommer den större skattebasen att öka kommunernas skatteintäkter då tillväxten i lönesumma i större utsträckning växlas ut i kommunerna. Utfallet sker inte jämnt över landet, utan tillväxten blir större i kommuner med låg skattekraft och högt skatteuttag. Detta medför dels en tillfällig, starkt positiv effekt i de kommuner som tjänar på förslaget, dels att volymen i det kommunala skatteutjämningssystemet kan minska, med mellan 1,5 och 2 miljarder på några års sikt.
Effekten på kommunernas ekonomi av Centerpartiets skatteförslag
|
Förändrade skatteinkomster (mkr) |
Förändrat statsbidrag |
Netto |
|
|
Storstockholm |
1 316 |
-1 819 |
-503 |
|
Malmö |
1 744 |
-1 819 |
-75 |
|
Göteborg |
1 579 |
-1 819 |
-240 |
|
Mellanstora städer i södra och mellersta Sverige |
1 965 |
-1 819 |
146 |
|
Mellanstora städer i norra Sverige |
1 967 |
-1 819 |
148 |
|
Sydsverige |
2 101 |
-1 819 |
282 |
|
Sydöstra Sverige |
2 195 |
-1 819 |
376 |
|
Sydvästra Sverige |
2 117 |
-1 819 |
298 |
|
Mellansverige, Bergslagen |
1 990 |
-1 819 |
171 |
|
Mellansverige, övriga områden |
2 443 |
-1 819 |
624 |
|
Norra Sveriges inland |
2 418 |
-1 819 |
599 |
|
Totalt samtliga kommuner |
1 819 |
-1 819 |
0 |
Våra barn är vår framtid. För ett humanistiskt samhälle måste barnens välgång vara ett av de viktigaste målen. Varje barn som far illa är ett misslyckande för hela vuxensamhället. I förlängningen straffar sig försummelser mot barnen och familjerna genom ökad otrygghet, ökad brotttslighet och större social utslagning. Sambandet mellan otrygga uppväxtförhållanden och drogmissbruk, brottslighet och social utslagning är väl belagt. Därför underminerar en bristfällig barn- och familjepolitik i förlängningen också samhällsekonomin. Om vi omvänt kan skapa ett samhälle som är tryggt för barn kommer det att betala sig i form av fler ansvarstagande och socialt välanpassade medborgare i framtiden vilket faktiskt är en grundsten för ekonomiskt välstånd. Eftersom familjerna är centrala för att fylla barnens behov av trygghet, kärlek och karaktärsutveckling är förbättrade villkor för familjerna, oavsett hur de är uppbyggda, grundstenen i Centerpartiets familjepolitik.
De centrala tankegångarna är att föräldrar och barn måste få mer tid tillsammans, att det ska vara möjligt att kombinera familje- och arbetsliv för både kvinnor och män samt att barnfamiljernas självbestämmande ska öka genom bättre ekonomiska resurser och genom en förstärkt valfrihet i barnomsorgen. För att förverkliga dessa tankegångar föreslår vi bl.a.:
fördubblat barnbidrag för barn i åldrarna 1–5, i fyra steg till år 2006
lagstadgad rätt för föräldrar att gå ner till halvtid under barnets första 8 år
höjt golv (till 200 kronor/dag) och höjt tak (till 11 basbelopp) i föräldraförsäkringen
höjd ersättning från 60 till 90 kronor per dag under 90 garantidagar
en jämställdhetsbonus som belönar föräldrar som delar på föräldraledigheten
etableringsfrihet i barnomsorgen
att med respekt för kommunernas självstyre ge dem bättre möjligheter att tidsdifferentiera maxtaxan.
Tillsammans med vårt inkomstskatteförslag innebär vår familjepolitik en radikal resursförstärkning för de familjer som har låga eller normala inkomster.
Mattias och Charlotte bor i Enköping tillsammans med sina två barn i åldrarna 3 och 5 år. Mattias arbetar som kommunal lantmäteritekniker och tjänar 18 000 kronor i månaden. Charlotte arbetar som undersköterska och tjänar 16 000 kronor i månaden. Om kommunen genomför en tidsdiffrentierad maxtaxa som gör halvtid gratis, och om Centerpartiets skatte- och familjepolitik genomförs kan en av föräldrarna gå ner på halvtid eller båda gå ner till 75 procents tjänst för att öka sin delaktighet i barnens uppväxt utan att förlora mer än någon eller några hundralappar i månaden jämfört med dagens situation (se tabell).
|
Familjens månadsinkomst efter skatt och dagisavgifter |
||
|
Båda jobbar heltid i dagens situation |
||
|
Mattias inkomst efter skatt |
12 592 |
|
|
Charlottes inkomst efter skatt |
11 314 |
|
|
Barnbidrag, 2 barn |
1 900 |
|
|
Barnomsorgstaxa, heltid 2 barn |
-1 900 |
|
|
Summa |
23 906 |
|
Mattias jobbar halvtid efter att Centerpartiets skatte- och familjepolitiska förslag genomförts |
||
|
Mattias (halvtid) inkomst efter skatt |
7 528 |
|
|
Charlottes inkomst efter skatt |
11 995 |
|
|
Barnbidrag, 2 barn |
3 800 |
|
|
Barnomsorgstaxa, halvtid 2 barn |
0 |
|
|
Summa |
23 323 |
|
|
Charlotte jobbar halvtid efter att Centerpartiets skatte- och familjepolitiska förslag genomförts |
||
|
Mattias (heltid) inkomst efter skatt |
13 185 |
|
|
Charlottes (halvtid) inkomst efter skatt |
6 781 |
|
|
Barnbidrag, 2 barn |
3 800 |
|
|
Barnomsorgstaxa, halvtid 2 barn |
0 |
|
|
Summa |
23 766 |
|
|
Båda jobbar 75 % med Centerpartiets skatte- och familjepolitiska förslag |
||
|
Mattias (75 %) inkomst efter skatt |
10 432 |
|
|
Charlotte (75 %) inkomst efter skatt |
9 466 |
|
|
Barnbidrag, 2 barn |
3 800 |
|
|
Barnomsorgstaxa, halvtid 2 barn |
0 |
|
|
Summa |
23 698 |
Kostnaderna av våra förslag på familjepolitikens område framgår av tabellen nedan.
|
Utgiftsområde 12 |
2003 |
2004 |
2005 |
2006 |
|
|
Höjt barnbidrag |
1 100 |
2 500 |
4 000 |
5 500 |
|
|
21:2 Höjt tak i f.f. till 11 basbelopp |
100 |
100 |
100 |
||
|
21:2 Höjd grundnivå i f.f. till 200 kr |
360 |
370 |
370 |
||
|
21:2 Avgår regeringens höjning |
-100 |
-200 |
-200 |
||
|
21:2 Förändrad SGI |
-1 000 |
-1 300 |
-1 300 |
||
|
Summa |
460 |
1 470 |
2 970 |
||
I ett samhälle som gör anspråk på att respektera de mänskliga rättigheterna måste det rättsliga skyddet mot kränkningar av dessa rättigheter ges en särskild prioritet. Trygghet till liv och egendom samt rätt till en rättssäker behandling är en omistlig grund för ett demokratiskt och humanistiskt samhälle. Brottsliga handlingar som misshandel, rån och mord är absoluta kränkningar mot människovärdet som måste tas på största allvar. Men den kränkning som drabbar en enskild människa är också en kränkning mot hela samhället eftersom den bidrar till att underminera respekten för lagarna, tilltron till de rättsliga institutionerna och ytterst också omtanken mellan människorna.
Därigenom är ett välfungerande rättssamhälle som skyddar och upprätthåller respekten för de mänskliga rättigheterna också en förutsättning för en framgångsrik ekonomisk utveckling. För att människor ska våga satsa krävs det att man kan lita på att avtalsbrott beivras samt att regeltillämpningar och skatteuttag sker på ett förutsägbart och rättvist sätt. I vidare mening krävs också att människor känner sig trygga, har tillit till varandra och till samhällets institutioner, samt att lagar och regler har ett starkt stöd i ett folkligt rättsmedvetande. En stark rättsstat som garanterar en god rättstrygghet är omistlig som försvar för människovärdet men också ett viktigt inslag i en långsiktig ekonomisk politik.
Nedrustningen av det svenska rättsväsendet är mycket allvarlig från flera synpunkter. Värst är naturligtvis en ökad brottslighet och det lidande den medför. Rädslan sprider sig i samhället när man inte kan lita på att polisen hinner fram i tid när allvarliga våldsbrott begås eller ett rån sker i lanthandeln eller kvartersbutiken. Den cynism som blir följden av att medborgarna lär sig att polisen inte hinner utreda de övergrepp som skett mot deras person eller egendom bidrar till att fler medborgare förlorar respekten för lagarna och att andra tar lagen i egna händer. En fortsatt passivitet på rättstrygghetens område bidrar till att en ond cirkel uppstår där humanism och samhällsmoral försvagas. Det är därför Centerpartiet anser att en stärkt rättstrygghet hör till de viktigaste reformområdena under de kommande åren.
Personalbrist och otillräckliga resurser gör att polisen inte har möjlighet att försvara medborgare och företagare mot rättskränkningar. Det finns en tydlig social och regional klyvning i polisnärvaron. Den är skrämmande låg i många delar av landet, såväl i södra som norra Sverige, vilket leder till långa utryckningstider och gör att människor på landsbygden ofta känner sig väldigt utsatta. Det gäller särskilt vissa utsatta grupper som t.ex. butiksägare. Också i en del av storstädernas förortsområden är polisnärvaron otillräcklig vilket skapar otrygghet. Integrationsarbetet hämmas när nya svenskar känner att samhället inte bryr sig om deras trygghet och det viktiga nyföretagandet i dessa grupper hålls tillbaka.
Utredningar för allvarliga brott som inbrott och personrån avskrivs närmast rutinmässigt och polisens handläggningstider blir ofta alldeles för utsträckta. Väntetiderna till domstolarna är långa när det gäller brottsmål, och när det gäller tvistemål kan det ta flera år innan domstolen tar upp målet. Under sådana förhållanden börjar människor ifrågasätta nyttan av att vända sig till rättsväsendet.
För att vända denna allvarliga utveckling måste framför allt polisen, åklagarmyndigheten och kriminalvården tillföras ytterligare resurser:
Polisens närvaro måste ökas i hela landet så att det finns tillgång till polis alla dygnets timmar i varje kommun. Öka antalet poliser med 2000 fram till år 2005 med ett mål om 20 000 poliser inom de två kommande mandatperioderna.
En ny polisskola krävs omedelbart för att klara personalrekryteringen.
Närpolisreformen skall också förverkligas i praktiken.
En fungerande närpolisverksamhet är en av de viktigaste åtgärderna i kampen mot våldsbrottsligheten, främst mot ungdoms- och gängvåldet, och ungdomsbrotten ska så långt som möjligt handhas av närpolisen.
Det brottsförebyggande arbetet måste få högre prioritet.
Tillgången till drogfria fängelseavdelningar måste säkras och rehabiliteringsprogrammen måste fås att fungera.
För att klara dess uppgifter behövs ytterligare 800 miljoner till polisorganisationen och ytterligare 200 miljoner till kriminalvården under år 2003.
Centerpartiet accepterar inte regeringens förslag att ordningsvakter skall bli en sorts andra klassens poliser. Regeringens förslag gäller dock inte alla delar av Sverige utan bara Landsortssverige, vilket tydligt visar vilken vikt regeringen tillmäter de eftersatta regionernas behov. De civilanställda inom polisen är viktiga för att vi ska kunna renodla de polisiära arbetsuppgifterna, och därför måste vi ha fler civilanställda inom polisen.
Ett samhälle som växer underifrån, där makten och ansvaret är spridd till många och där kunskapen om lokala förhållanden får påverka beslutsfattandet, blir varmt och medmänskligt, men också långsiktigt mer stabilt och ekonomiskt framgångsrikt än ett samhälle där direktiven kommer uppifrån där makten tas ifrån människor och lokalsamhällen, och där budskapet till invånarna ständigt är att någon annan har ansvaret.
En fungerande demokrati handlar om att alla människor ska vara delaktiga och ansvariga för gemensamma angelägenheter. För att en demokrati med ett brett deltagande ska vara möjlig måste det finnas ett utrymme för politiskt beslutsfattande på lokal och regional nivå. Oavsett skickligheten och professionalismen hos våra centrala myndigheter så måste det erkännas att det finns kunskaper och information som inte kan fångas upp i statistiken. I åtskilliga frågor är det helt enkelt omöjligt att uppnå rationalitet i centraliserat beslutsfattande. Det lokala beslutsfattandet är också överlägset det nationella när det gäller möjligheten att identifiera ansvaret för ett visst beslut.
Centerpartiets förslag innebär en radikal decentralisering av samhällets funktioner, från stat till region, från region till kommun, från kommun till människor i samverkan, till familjer och individer. Den decentraliseringspolitik som vi förespråkar bygger på tanken om ett starkt självbestämmande på varje samhällsnivå. Det är viktigt att försvara de lägre nivåernas rätt att slippa pekpinnar från statsmakterna inom de områden som de har anförtrotts att sköta. Därför tar Centerpartiet strid för det alltmer urholkade kommunala självstyret. Men också kommuner och regioner kan centralisera makt. Också utrymmet för beslut av individer och familjer, för föreningar och utvecklingsråd att påverka och ta ansvar bör vidgas.
För att omvandla Sverige till ett decentraliserat samhälle där makten kommer underifrån vill vi bl.a.:
En grundlag som utgår från att makten kommer underifrån.
Ge alla län som så önskar möjlighet att bilda regioner med direktvalt regionparlament. Dessa regioner ska kunna ta över landstingens uppgifter samt ta över beslutanderätt i fråga om infrastrukturplaner, tillväxtplaner och fördelning av utvecklingsmedel från länsstyrelsen.
Avskaffa spärrarna i personvalet till såväl kommun och landsting/region som riksdag till valet 2006.
Ändra regeringsformen så att en regering alltid avgår efter ett val.
Snabb och effektiv behandling av ärenden från myndigheternas sida är inte bara en förutsättning för företag och privatpersoner att produktivt sköta sina affärer, utan även en synnerligen demokratisk fråga. Myndigheterna finns för att underlätta och förfina rikets styrelse samtidigt som de ska vara ett redskap i medborgarnas tjänst, inte tvärtom. Centerpartiet anser att besparingar på området är befogade. Informationstekniken är ett utmärkt medel att öka tillgängligheten av myndigheternas tjänster och service för människor, speciellt med den stadigt ökande Internetanslutningen i svenska hushåll. Hos ett flertal myndigheter kan nu omfattande service tillhandahållas via Internet. Exempel på dessa ”24-timmarsmyndigheter” är CSN, Riksförsäkringsverket, Länsstyrelserna, Jordbruksverket, Rikspolisstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen och Statens pensionsverk.
För att göra Sverige till ett livskraftigt samhälle med en attraktivare och mer konkurrenskraftig produktionsmiljö är det angeläget att fördjupa och utveckla 24-timmarsmyndigheterna. Statskontoret skriver i en rapport att utbyggnaden av offentliga e-tjänster i många fall ger betydande effektivitetsvinster som kan användas för att finansiera utbyggnaden. De stora pensionsavgångar som den offentliga sektorn står inför ger dessutom myndigheterna både anledning och unika möjligheter att realisera dessa vinster genom att utveckla nya och mindre personalkrävande verksamhetsprocesser.
Det är anmärkningsvärt att utbyten av information myndigheter emellan i nuläget är mer eller mindre icke-existerande. Ett sådant system skulle underlätta och förbättra servicen mot medborgarna. En utveckling av ett utbytessystem mellan myndigheter (s.k. Samlings- och hämtningssystem, SHS) bör tas fram. Centerpartiet vill verka för att strategier och handlingsplaner för att utveckla 24-timmarsmyndigheterna tas fram samt att ett SHS utvecklas.
En majoritet av de statliga myndigheterna och verken ligger idag i Stockholm eller dess närhet. Detta trots att besparingar finns att göra vid utlokalisering. Vid en genomgång av sex myndigheter av varierande uppdrag och omfång visar det sig att den hälft som ligger spridd i landet (Glesbygdsverket, Östersund, Lantmäteriverket, Gävle, Energimyndigheten, Eskilstuna) betalar betydligt mindre i hyra per anställd än vad tre myndigheter i Stockholm gör (Finansinspektionen, Sveavägen, Arbetsdomstolen, Stora Nygatan, Konkurrensverket, Malmskillnadsgatan). Utlokaliseringar för också det goda med sig att det frigör attraktiv arbetskraft i huvudstaden medans fler kvalificerade arbetstillfällen skapas i mindre städer.
Ingen del av välfärden är så viktig för att åstadkomma rättvisa, jämlikhet och lika villkor som skolan och utbildningsväsendet. En bra skola gör att fler ungdomar får bättre förutsättningar att klara sig bra i livet. En dålig skola däremot leder till ökad ojämlikhet, fler arbetslösa och större social utslagning när ungdomar med brutet självförtroende och otillräckliga kunskaper kommer ut i arbetsliv och vuxenvärld. Den försämring som skett i det svenska skolväsendet är därför ett allvarligt hot mot humanitära värden.
Hotet riktar sig givetvis också mot hela samhällsekonomin eftersom en välutbildad arbetskraft är en grundförutsättning för Sveriges förmåga att hävda sig i den internationella ekonomin. Skolans misslyckanden leder på sikt till lägre intäkter till stadskassan genom en mindre produktiv samhällsekonomi och ökad brottslighet. Samtidigt kommer utgifterna att öka inom det sociala området och för att säkra det förstärkta rättsskydd som blir nödvändigt för att skydda samhället mot dem som skolan svikit.
Den stora förekomsten av mobbning är ett av skolans största misslyckanden. Många personer som mobbas tillfogas skador på självförtroende och självbild som kan vara hela livet.
Centerpartiet accepterar inte skolans misslyckande. För att alla elever ska få tillräckliga kunskaper krävs mer resurser, men det räcker inte. Det krävs också rejäla reformer i skolans sätt att fungera. Vi vill i första hand genomföra tre rejäla reformer:
Vi vill slopa den tidsbestämda skolplikten och istället införa en individuell kunskapsrätt. Kunskaper ska vara styrande för hur länge eleven ska gå i skolan. Varje elev ska ha en egen studieplan över hur man ska nå kunskapsmålen. Tidiga insatser krävs för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Med utgångspunkt från de individuella studieplanerna ska ett kontrakt slutas mellan alla inblandade – skola/lärare, elev och föräldrar – för hur eleven ska nå kunskapsmålen. Alla parter har ansvar att inte frångå kontraktet. Kontraktet stärker lärarnas möjligheter och stödjer föräldrarnas engagemang i barnens skolgång, och den enskilde eleven kommer i fokus. Att öka och skapa utrymme för föräldraengagemanget i barnens utbildning är en nyckelfråga för att öka effektiviteten i inlärningen.
Vi vill bygga en likvärdig skola, inte likadana skolor. Kommunerna ska fokusera på de enskilda skolornas möjligheter och decentralisera mer makt och fler beslut till skolorna. Lokala styrelser där föräldrar, personal och elever ingår är ett led i att stärka den lokala makten. Det är också viktigt att slå fast om valfriheten i skolsystemet. För att garantera kvaliteten i alla skolor bör ett nationellt kvalitetsinstitut inrättas.
Det behövs fler lärare och andra vuxna i skolan. Delvis är detta en resursfråga, men det är också en fråga om brist på utbildade lärare. Lärarutbildningen måste byggas ut, men läraryrket måste också bli mer attraktivt och få högre status. För att det ska bli möjligt måste det inrättas bättre karriärs- och utvecklingsmöjligheter; exempelvis genom möjlighet att forska på deltid eller att vidareutbilda sig till specialist. Lärarnas inflytande ska öka – de ska vara med och bestämma hur resurser ska fördelas och hur arbetstiden ska utnyttjas.
Centerpartiets satsningar på skolan i budgeten för 2003–2005 (miljoner kronor)
|
2003 |
2004 |
2005 |
2003-2005 |
|
|
Ökade resurser |
2 000 |
3 000 |
3 000 |
8 000 |
|
Läs- och skrivutveckling |
400 |
400 |
400 |
1 200 |
|
Kvalitetsinstitut |
200 |
200 |
200 |
600 |
Centerpartiet medverkade aktivt till att budgetprocessen reformerades 1996, vilket bland annat innebar att utgiftstak för de statliga utgifterna infördes. Det har visat sig att införandet av tak för statens utgifter var ett strategiskt riktigt beslut för att få kontroll över utgifterna och därmed kunna sanera statsfinanserna. Under de år med hög tillväxt som följt efter budgetsaneringen har det visat sig att utgiftstaken varit minst lika användbara och viktiga för att hålla igen så att utgifterna inte skjuter i höjden i en högkonjunktur. Utgiftstaken har förhindrat att tillfälligt högre inkomster används för att bekosta varaktigt högre utgifter.
Trots utgiftstaken syns det ändå att regeringens budgetpolitik varit expansiv och inriktad på ökade utgifter efter att samarbetet med Centerpartiet avslutats. I nedanstående bild över utgiftstakens utveckling syns detta tydligt.
Centerpartiet föreslog i vårbudgeten budgettak för 2003 och 2004 i sitt budgetalternativ. Den försämrade konjunkturen har inneburit att statens inkomster ökat långsammare än vad som då beräknades. För att stimulera tillväxten krävs framförallt skattesänkningar på arbete och företagande, framför nya utgifter. För att finansiera dessa bör utgiftstaken sänkas i motsvarande utsträckning jämfört med förslaget i vårbudgeten. Vi menar att utgiftstaken för statens utgifter bör fastställas till 787 miljarder 2003 samt 818 miljarder 2004.
Den osäkerhet som finns om konjunkturuppgången 2003 och 2004 gör att stor försiktighet måste gälla då man fastställer budgettaken. I det sammanhanget är regeringens budgeteringsmarginal på 386 miljoner kronor ett alldeles otillräckligt steg. Centerpartiet föreslår att denna ska uppgå till 6,6 miljarder. Än märkligare är det av regeringen att föreslå en budgeteringsmarginal på 594 miljoner kronor två år framåt i tiden. För 2004 uppgår Centerpartiets budgeteringsmarginal till 9,5 miljarder.
Den offentliga sektorns utgifter beräknas i Centerpartiets budgetalternativ till 1 193 miljarder 2003 och 1 229 miljarder 2004, vilket innebär 13 respektive 18 miljarder lägre än med regeringens förslag.
utgiftstak för offentlig sektor
|
Miljarder kronor |
2003 |
2004 |
|
Staten inkl. ålderspensionssystemet |
784 |
815 |
|
Kommunsektorn |
563 |
581 |
|
Interna transaktioner |
-140 |
-147 |
|
Summa |
1 207 |
1 249 |
|
Procent av BNP |
51,0 |
50,3 |
Riksdagen har satt som mål att de offentliga finanserna över en konjukturcykel ska uppvisa ett överskott på i genomsnitt två procent av BNP. Enligt tidigare beslut har riksdagen satt överskottsmålet för 2003–2004 till 2,0 % av BNP.
I budgetpropositionen konstaterar regeringen att konjunkturutvecklingen varit sämre än väntat, vilket innebär att sparmålet inte kommer att nås de följande två åren. Centerpartiet har respekt för denna bedömning, men tvingas konstatera att regeringen gör otillräckliga ansträngningar för att minimera avvikelsen. Enligt propositionen kommer det offentliga sparandet att bli 1,5 % 2003 och 1,6 % 2004. Saldomässigt innebär det avvikelser mot det uppsatta sparmålet på ca 12 respektive 11 miljarder. Med de bedömningar regeringen gör om en konjunkturuppgång, måste målet om 2 % sparande nås åtminstone 2004. Inte minst borde detta göras mot bakgrund av varningar från Riksbanken om att uppgången mattas av på nytt redan 2004, varvid det kommer att bli svårt att nå redan det av regeringen uppsatta målet 1,6 %. Budgeten behöver större marginaler än så.
Centerpartiets budgetförslag innebär markant lägre utgifter de kommande åren än regeringens förslag. Denna stramhet i utgifterna används dels för att stimulera tillväxten genom lägre skatter, dels för att amortera på statsskulden och öka det finansiella sparandet. Därigenom nås sparmålet om 2 % år 2004.
Finansiellt sparande enligt regeringen och Centerpartiet
|
2002 |
2003 |
2004 |
|||
|
Finansiellt sparande enligt BP 2003, mdkr |
38 |
35 |
39 |
||
|
procent av BNP |
1,7 |
1,5 |
1,6 |
||
|
Utgiftsminskningar, netto exkl. räntor |
40,1 |
45,9 |
|||
|
Minskade räntekostnader |
1,1 |
4,0 |
|||
|
Skattesänkningar |
-34,8 |
-40,4 |
|||
|
Samlad effekt av Centerpartiets förslag |
6,4 |
9,6 |
|||
|
Centerpartiets finansiella sparande |
41,4 |
48,6 |
|||
|
procent av BNP |
1,8 |
2,0 |
|||
I förening med de amorteringar Centerpartiet gör på statsskulden innebär det att skuldbördan fortsätter minska, både som andel av BNP och i reala termer, vilket regeringen inte förmår i sitt budgetalternativ. Vid utgången av 2004 beräknas statsskulden med Centerpartiets politik uppgå till 1 045,9 miljarder kronor, dvs. 100,5 miljarder mindre än vad regeringen föreslår. Det motsvarar som andel av BNP 41,1 % respektive 46,2 %.
Överskottsmålet till trots visar det sig att statsskulden med regeringens politik fortsätter att öka i absoluta tal. Samtidigt som pensionssystem och, i viss utsträckning, kommunsektorn visar överskott, går statens finanser i stort sett samtliga år med underskott. Rensar man de statliga finanserna från engångseffekter, har statens finanser endast varit i balans något enstaka år den senaste perioden.
På sikt är det oroväckande att endast överskottet i pensionssystemet används för det finansiella sparandet. Förfarandet kan beskrivas som att man döljer underskott i driften, med det överskott som fonderas för framtida pensioner. Dagens unga riskerar att på ett eller annat sätt få betala regeringens utlovade reformer, eftersom regeringen antingen kommer att angripa kommunerna eller pensionssystemet.
En sund ekonomisk politik måste på sikt innebära också att driftsbudgeten är i balans. Staten ställer i dag upp balanskrav på kommuner och landsting över en treårsperiod. Det är orimligt att staten ställer upp sådana krav utan att själv föregå med gott exempel. En solid ekonomisk utveckling förutsätter att såväl statens som kommunernas och pensionssystemets ekonomi är i balans.
Att på kort sikt genomföra nödvändiga strukturella förändringar ter sig svårt, inte minst för oppositionspartierna som inte har regeringens planeringsunderlag. Det förändrar inte det faktum att budgetlagen, mot mandatperiodens slut, bör kompletteras med en bestämmelse om strukturell balans i statens finanser över en konjunkturcykel. Regeringen bör tillsätta en utredning för att studera hur detta kan göras.
Sedan budgetlagen antogs har en praxis utvecklats, där utgiftstaken och den preliminära fördelningen på utgiftsområden läggs fast för tre år. Det har givit värdefulla möjligheter för såväl regering som opposition att planera budgetarbetet och arbeta med långsiktiga förändringar. Dessvärre frångår regeringen nu denna praxis, med otillräckliga förklaringar.
I budgetpropositionen konstaterar regeringen visserligen att ett utgiftstak för 2005 var utlovat i vårpropositionen, men att riksdagsvalet har förskjutit planeringen. Att det skulle hållas ett riksdagsval i september kan knappast ha varit okänt för regeringen då vårpropositionen presenterades. Förklaringen klingar därför tunt och måste i stället antas vara ett försök att dölja fakta om den ekonomiska verkligheten som regeringen inte vill offentliggöra.
Även om det nu är för sent, är en lärdom av det inträffade att en skärpning av budgetlagen bör övervägas i mening att slå fast att regeringen framgent ska presentera förslag till utgiftstak och preliminär fördelning på utgiftsområden för tre år. Detta bör ges regeringen till känna.
|
miljoner kronor |
2003 |
2004 |
|
|
UO 1 |
Rikets styrelse |
-837 |
-831 |
|
UO 2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
-120 |
–370 |
|
UO 3 |
Skatteförvaltning och uppbörd |
-30 |
-50 |
|
UO 4 |
Rättsväsendet |
1 001 |
599 |
|
UO 5 |
Utrikesförvaltning och internationell samverkan |
-14 |
-14 |
|
UO 6 |
Totalförsvar |
0 |
0 |
|
UO 7 |
Internationellt bistånd |
491 |
630 |
|
UO 8 |
Invandrare och flyktingar |
-540 |
-460 |
|
UO 9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
161 |
434 |
|
UO 10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
-5 880 |
-11 740 |
|
UO 11 |
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
-1 160 |
-510 |
|
UO 12 |
Ekonomisk trygghet för familj och barn |
460 |
1 470 |
|
UO 13 |
Arbetsmarknad |
-12 075 |
-13 025 |
|
UO 14 |
Arbetsliv |
-237 |
-223 |
|
UO 15 |
Studiestöd |
-300 |
700 |
|
UO 16 |
Utbildning och universitetsforskning |
-1 646 |
-2 646 |
|
UO 17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
91 |
91 |
|
UO 18 |
Samhällsplanering, bostadsförs. och byggande |
-1 973 |
-1 813 |
|
UO 19 |
Regional utjämning och utveckling |
138 |
140 |
|
UO 20 |
Allmän miljö- och naturvård |
338 |
400 |
|
UO 21 |
Energi |
0 |
0 |
|
UO 22 |
Kommunikationer |
1 710 |
1 000 |
|
UO 23 |
Jord- och skogsbruk, fiske m.m. |
210 |
210 |
|
UO 24 |
Näringsliv |
-394 |
-200 |
|
UO 25 |
Allmänna bidrag till kommunerna |
-19 535 |
-18 900 |
|
UO 26 |
Statsskuldsräntor m.m. |
-1 076 |
-4 026 |
|
UO 27 |
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
0 |
0 |
|
Minskning av anslagsbehållningar |
-1 000 |
||
|
Summa utgiftsområden |
-41 318 |
-49 933 |
|
|
Summa utgiftsområden exkl. statsskuldsräntor |
-40 242 |
-45 907 |
|
|
Ålderspensionssyst. vid sidan av statsbudgeten |
0 |
0 |
|
|
Takbegränsande utgifter |
-40 242 |
-45 907 |
|
|
Budgeteringsmarginal |
6 629 |
9 501 |
|
|
Utgiftstak för staten |
-34 000 |
-37 000 |
|
|
784 000 |
815 000 |
Kommentarer till utgiftsområden
|
1. |
I huvudsak besparingar på Regeringskansliet (den ökning som skedde inför ordförandeskapet). |
|
2. |
Neddragningar på myndigheter. |
|
3. |
Neddragning på RSV med 50 miljoner kronor, Tullverket får ytterligare 20 miljoner kronor. |
|
4. |
Förstärkning av polisen med 800 miljoner kronor och kriminalvården med 200 miljoner kronor. |
|
5. |
Neddragningar på myndigheter. |
|
6. |
Omfattas av försvarsöverenskommelsen. |
|
7. |
Ökning av biståndsverksamheten med 500 miljoner kronor, ytterligare 353 miljoner kronor beräknas som miljöbistånd under utgiftsområde 20. |
|
8. |
Minskat anslag till kommuners flyktinggmottagande (200 miljoner kronor), storstadssatsningen avvecklas, effektivisering av mottagandet av asylsökande. Utlänningsnämnden föreslås avvecklas vid halvårsskiftet. |
|
9. |
Ytterligare 250 miljoner kronor anslås till ett genomförande av vårdgarantin. 25 miljoner kronor till ett nationellt hälsonät. I övrigt besparingar på myndigheter. |
|
10. |
Minskade kostnader för sjukpenning, förtidspensioner och arbetsskador genom de förändringar Centerpartiet föreslår (Rydhs utredning, återställda regler för arbetsskador). |
|
11. |
Höjda ålderspensioner, minskat BTP som en följd av Centerpartiets skatteförslag. |
|
12. |
Höjt barnbidrag med 200 kr 2003, ytterligare 250 kronor 2004. Höjda golv och tak, samt införande av historisk SGI. |
|
13. |
Indragning av arbetsmarknadsutbildningar utan bevisad effekt, återställt tak i a-kassan, höjda egenavgifter och minskad administration vid AMV. Kostnaden för övergångsarbetsmarknader beräknas som minskade skatteintäkter. |
|
14. |
Nej till höjt anslag till Arbetsmiljöverket – uppgifterna klaras med anslagssparande. Arbetslivsinstitutet avvecklas och uppgifterna förs över till lärosäten (150 miljoner kronor anslås för detta). |
|
15. |
Nej till tionde månaden i studiestödet. Från 2004 genomförs en studiemedelsreform, vilken på sikt uppgår till 2 miljarder kronor. |
|
16. |
Resurser för skolsatsning beräknas under utgiftsområde 25, ökade anslag till KY finansieras genom avskaffade bidrag till uppsökande verksamhet. Ökade anslag till forskning med 386 miljoner. |
|
17. |
Ökade anslag för kommuners kulturverksamhet för unga. |
|
18. |
Minskade bostadsbidrag som en följd av skattereform, sänkta anslag till myndigheter och slopade investeringsbidrag för nybyggnation. Nej till regeringens anslag för omstrukturering av kommuners fastighetsbestånd. |
|
19. |
Ökade anslag för utveckling av landsbygdens näringar, turism och programverksamhet för regional utveckling samt fria resurser för lokala beslut. Delar av statens regionalpolitik tillförs från anslagen till kommunerna. Regeringens IT-satsning dras in eftersom Centerpartiet vill bygga en heltäckande digital infrastruktur. |
|
20. |
Omfördelningar inom utgiftsområdet: ökade anslag till ideella organisationer, kalkning, miljöforskning och fond för kostnadseffektiva investeringar. Sänkta anslag för inköp av skog. Utöver detta anslag till miljöbistånd. |
|
21. |
Omfattas av energiöverenskommelse med regeringen. |
|
22. |
Ökade anslag till väghållning och statsbidrag samt kollektivtrafik i glesbygd med 1,9 miljarder kronor. Därutöver myndighetsneddragningar. |
|
23. |
Ökade anslag till forskning och utveckling av näringen. Ökade resurser till kontroll av livsmedel och ersättningar för viltskador. |
|
24. |
Neddragningar på myndigheter. Nej till allmänt anslag för näringsutveckling i Östersjöregionen. |
|
25. |
Ökning med 2 respektive 3 miljarder för skolsatsning, största minskningen effekten på kommuner av inkomstskattereform. |
|
26. |
Lägre räntor p. g. a. ökad takt i försäljningen av statlig egendom samt större statligt sparande. |
Då budgetpropositionen inte innehåller regeringens planeringsförutsättningar för 2005 avstår också Centerpartiet från att lägga fram konkreta förslag för budgeten detta år. Inför våprpropositionen måste dock utrymme skapas för ett antal viktiga reformer detta år:
1. Resurserna till rättsväsendet bör fortsatt förstärkas. Centerpartiets mål är att öka antalet poliser med 2 000 fram till år 2005, med ett mål om 20 000 poliser inom de två kommande mandatperioderna. Detta förutsätter en fortsatt kraftig och jämn ökning av resurserna till polisen och till polishögskolorna. De nya resurserna ska användas för att öka bemanningen i hela landet.
2. Enprocentsmålet i biståndet ska återupprättas 2005. I denna motion höjer Centerpartiet biståndsramen i högre och jämnare takt än vad regeringen gör. En fortsatt jämn ökning innebär att målet om en procent av BNI i bistånd kan uppnås till 2005.
3. Ett nytt studiemedelssystem ska fullföljas under 2005, bestående av lika delar bidrag och lån inom ramen för ett oförändrat totalbelopp.
4. En inkomstskattereform ska fullföljas för sänkta skatter för låg- och medelinkomsttagare. Den skatterabatt Centerpartiet föreslår ska uppgå till 10 000 kronor i förening med en förvärvsrabatt på högst 10 800.
5. Boendekostnaderna ska fortsätta minska genom en sänkt uttagsprocent i fastighetsskatten till 0,9.
Kommunen är för de allra flesta den mest omfattande kontakten med den offentliga sektorn. De flesta välfärdstjänster som utnyttjas – vård, skola, omsorg, socialtjänst – sker alla i kommuners och landstings regi. Det kommunala ansvaret för välfärden är också grunden för såväl den kommunala beskattningsrätten som kraven på ett långtgående utjämningssystem mellan kommuner för likvärdiga villkor för grundläggande service i hela landet.
I takt med att välfärden byggts ut genom nationell lagstiftning har också kraven ökat på kommunerna. Emellertid har inte kommunernas möjligheter att finansiera en mer omfattande välfärd ökat i samma takt – ökande skatteintäkter har i stor utsträckning kommit staten till del. Resultatet har blivit ett allt större beroende av statsbidrag. På senare tid har regeringen också på nytt börjat specialdestinera dessa bidrag. I förlängningen hotar ett sådant agerande hela det kommunala självstyret. På kort sikt har det försvårat för kommunernas planering eftersom staten använt bidragen till kommuner som en budgetregulator. I lågkonjunkturer har regeringen fortsatt lägga över uppgifter på kommunerna utan att till fullo kompensera för det.
Exemplen på ingrepp i kommunernas självstyre är många de senaste åren: förbud mot akutsjukhus i privat drift, sänkta statsbidrag för kommuner som säljer delar av bostadsbeståndet, bibliotekslag, specialdestinerade pengar till skolan, maxtaxa i förskolan, riksnorm för socialbidraget, ökat ansvar för funktionshindrade osv. Även om det kan finnas motiv för insatser, skapar regeringens direktiv nya problem i den kommunala vardagen när löftena från riksvalkampanjerna ska infrias.
Centerpartiet menar att det kommunala självstyret är viktigt och bör stärkas. Den närmsta politiska nivån ska också vara den nivå där människors välfärd beslutas och produceras i stor utsträckning. Det är där den lokala bedömningen och anpassningen av beslut kan göras, samt ett verkligt ansvar utkrävas för verksamheten. Utvecklingen de senaste åren har gått i fel riktning och det är nu dags att ta ut en ny kompassriktning.
En följd av Centerpartiets förslag till ny inkomstbeskattning är att kommunernas skattebas förstärks kraftigt, då grundavdraget försvinner och ersätts med en statlig skatterabatt. På kort sikt balanseras detta med minskade statsbidrag. En viktig effekt är dock att kommunerna kommer att få behålla ökningen av denna skattebas genom tillväxten i lönesummorna. Med antagandet att lönesummorna de närmsta åren kommer att fortsätta öka med 4 % årligen, kommer detta att innebära ett årligt tillskott till kommunerna på 800 miljoner kronor första året, för att de kommande åren öka än mer. Det är också en tillväxt som kommer att vara svår för staten att ta tillbaka i budgetreglerande syfte.
En inkomstskattereform som ersätter grundavdraget med en skatterabatt är en metod för att öka kommunernas egen skattebas. I Svenska Kommunförbundets regi har ett flertal förslag tagits fram för att ytterligare minska beroendet av statsbidrag och stärka den kommunala ekonomin. Regeringen bör tillsätta en parlamentarisk utredning som kan studera hur kommunernas skattebas kan stärkas och beroendet av statsbidrag minskas.
Effekten på kommunsektorn av Centerpartiets skatteförslag
|
Miljarder kronor |
2001 |
2002 |
2003 |
2004 |
|
|
Regeringen |
|||||
|
Skatteintäkter |
360 |
382 |
405 |
419 |
|
|
Statsbidrag |
82 |
87 |
87 |
88 |
|
|
Självförsörjningsgrad (%) |
83,2 |
83,2 |
84,0 |
84,3 |
|
|
Centerpartiet |
|||||
|
Skatteintäkter |
360 |
382 |
425 |
439 |
|
|
Statsbidrag |
82 |
87 |
67 |
68 |
|
|
Självförsörjningsgrad (%) |
83,2 |
83,2 |
87,7 |
87,9 |
|
Enligt samma ambition att minska beroendet av transfereringar har Centerpartiet i andra sammanhang begärt en översyn av det kommunala skatteutjämningssystemet. Detta spelar en avgörande roll för att man ska kunna tala om kommunalt självstyre i flertalet av landets kommuner och garanterar att grundläggande service kan ges på lika villkor i hela landet. Samtidigt finns dock inslag i skatteutjämningssystemet som är svåra att försvara utifrån denna princip. De delar som framförallt är att betrakta som en del i den statliga regionalpolitiken bör på sikt lyftas ut ur skatteutjämningen och tillföras kommunerna över statsbudgeten. En bieffekt av detta är att omslutningen i skatteutjämningssystemet minskar och därmed också belastningen på de kommuner som är nettobetalare till systemet.
Frågan om Sveriges knytning till euron ska avgöras i en folkomröstning. Centerpartiet anser inte att en sådan brådskar och att Sverige tills vidare bör stå utanför EMU:s tredje steg.
Alltsedan 1992 har Sverige haft en flytande kronkurs. Därmed är risken för en ny räntechock liknande den som skedde då den fasta växelkursen gentemot ecun (euron) försvarades utesluten. Förutsatt att Sverige kan fortsätta föra en stram penningpolitik i förening med en stram finanspolitik, med fortsatt låga räntor, talar ekonomiska skäl mot en knytning till euron.
En flytande växelkurs med tydliga inflationsmål innebär att omvärldens bedömning av svensk ekonomi omedelbart syns i kronkursen. Därmed ges ett kontinuerligt betyg till såväl penning- som finanspolitiken. Sedan kronan började flyta har Riksbanken blivit självständig och agerat föredömligt för att bekämpa inflationen och skapa stabilitet för kronan. Ett tydligt tecken på detta är det minskande räntegapet till euroområdet.
Flera händelser de senaste åren ger upphov till tvivel om ECB:s förmåga att självständigt driva en stabil penningpolitik. Det har kommit olika signaler, som då ECB-chefen Wim Duisenberg talade mot en räntesänkning bara veckan innan räntan faktiskt sänktes. ECB är fortfarande en förhållandevis sluten institution, vilket innebär att den saknar den transparens som Riksbanken har och som är nödvändig för att kunna driva en förutsägbar och förtroendeingivande penningpolitik. Under 2002 uppstod tvivel om ECB:s självständighet då Euroländernas finansministrar på olika sätt försökte påverka räntesättningen.
Även euroländernas finanspolitik inger farhågor. Den stabilitetspakt som tillkom för att förstärka konvergenskriterierna, som är otillräckliga för att garantera en stabil finanspolitik i samtliga länder, har ännu inte kunnat träda i kraft. För närvarande riskerar Tyskland att hamna över stabilitetspaktens krav på högst 3 % budgetunderskott och skulle därmed riskera bestraffning. Det mesta talar dock för att finansministrarna kommer att skjuta upp kravet på ett eller annat sätt under hösten, vilket i sig innebär ett underkännande av stabilitetspaktens förmåga att skapa stabilitet. Även om de för närvarande klarar kraven, driver Frankrike och Italien ståndpunkten att ett antal utgifter ska räknas utanför kraven på budgetunderskott, som statliga investeringar och försvarskostnader.
I oktober kom dessutom motstridiga signaler från kommissionen, som är satt att vaka över stabilitetspakten. Samma dag som kommissionen varnade Portugal formellt, uttalade sig kommissionens ordförande Prodi i Le Monde. I intervjun säger han bl.a. att ”jag vet mycket väl att stabilitetspakten är dum, precis som alla rigida beslut är dumma” och att ”det behövs ett mer intelligent verktyg och större flexibilitet”. Uttalandet i sig fick euron att sjunka i värde gentemot dollarn. På sikt är risken stor att förtroendet för euron urholkas om även dess vakthundar underminerar kraven. Prodis agerande visar tydligt att det återstår många svåra diskussioner i euroområdet innan det finns en bred samsyn om de långsiktiga målen med penningpolitiken.
För svensk del uppstår också frågan om vilken kurs kronan skulle knytas till euron med vid ett eventuellt inträde. Den kontinuerliga deprecieringen under 90-talet har inneburit att svensk industris konkurrenskraft bevarats, men det har skett till priset av att svenska löntagares köpkraft har urholkats och ett minskat omvandlings- och effektiviseringstryck i industrin. En knytning till euron på en för låg nivå riskerar att permanenta denna lägre köpkraft för lång tid framöver. Alternativt är risken att inflationen ökar kraftigt då svenska priser och löner börjar närma sig de nuvarande euroländernas nivåer.
En samlad bedömning säger att Sverige även fortsättningsvis bör stå utanför EMU:s tredje steg och att detta bör förenas med en fortsatt stram finanspolitik, som den Centerpartiet presenterar i denna motion.
En eventuell folkomröstning om anslutning till euron ska beslutas i god tid så att de svenska partierna och medborgarna har tid att förbereda sig för folkomröstningen och så att diskussionen om för- och nackdelar kan få ta den tid det kräver.
|
Centerpartiets skatteförslag kassamässigt relativt regeringens. Kassamässig effekt för staten relativt regeringen |
2003 |
2004 |
|
|
Inkomstskatterna |
|||
|
Inkomstskattereform |
-33,9 |
-35,2 |
|
|
avgår |
|||
|
Nej till skattereduktion fackföreningsavg. |
3,48 |
3,48 |
|
|
Hushållens ekonomi |
|||
|
Skatterabatt för höjda a-kasseavg. |
-2,22 |
-2,24 |
|
|
Skattereduktion hushållsnära tjänster (infasad effekt 2004) |
-1,01 |
||
|
Höjt reseavdrag |
-0,16 |
||
|
Fastighets- och förmögenhetsskatt |
|||
|
Sänkt fastighetsskatt |
-0,12 |
-2,43 |
|
|
Slopad sambeskattning 2003 |
-1 |
-1,3 |
|
|
Endast halva taxeringsvärdet förmögenhetsbeskattas |
-0,1 |
-0,1 |
|
|
avgår |
|||
|
Regeringens omräkningsförfarande |
0,08 |
0,3 |
|
|
Regeringens dämpningsmekanism |
0,05 |
0,1 |
|
|
Regeringens begränsningsregel |
0,43 |
0,43 |
|
|
Slopad fastighetsskatt vindkraftverk |
-0,01 |
-0,01 |
|
|
Slopad uttagsskatt för fastighetsförvaltare |
-0,4 |
-0,4 |
|
|
Miljödriven tillväxt |
|||
|
Sänkta arbetsgivaravgifter företag |
-4,45 |
-4,05 |
|
|
varav |
|||
|
övergångsarbetsmarknader |
-0,75 |
-1,25 |
|
|
Statlig del, starta eget sparande |
-0,1 |
-0,2 |
|
|
Riskkapitalavdrag |
-0,1 |
-0,2 |
|
|
Ingen beskattning av förluster vid andelsbyten (3:12) |
-0,3 |
-0,01 |
|
|
Slopad arvsskatt på arbetande kapital i fåmansbolag |
-0,01 |
-0,01 |
|
|
Slopat tillfälligt sysselsättningsstöd kommuner |
2,3 |
0,7 |
|
|
Sänkt dieselskatt jord- och skogsbruk 1,65 kr/liter |
-0,8 |
-0,8 |
|
|
Slopad skatt på handelsgödsel |
-0,32 |
-0,32 |
|
|
Minskad nedsättning koldioxidskatten för industrin |
2 |
2 |
|
|
Skatt på förbränning av osorterat avfall |
0,15 |
0,15 |
|
|
Kväveoxidskatt |
0,1 |
0,1 |
|
|
Återställa tidskriftsmomsen |
0,4 |
0,4 |
|
|
Inget behov av skattelättnad för bredband |
0,05 |
0,55 |
|
|
Permanent skattebefrielse biodrivmedel |
-1,05 |
||
|
avgår |
|||
|
Regeringens satsning |
0,9 |
||
|
Summa relativt regeringen |
-34,79 |
-40,38 |
|
Skattepolitiken ska bidra till att stärka den allmänna politikens mål och syften. Centerpartiets politik syftar till att öka människors självbestämmande och bidra till livskraft i hela landet.
Inriktningen på skattepolitiken bör därför vara att öka det ekonomiska utrymmet för människor med vanliga inkomster, att sänka kostnaderna för boende, underlätta för företag att anställa människor och att bidra till en uthållig tillväxt.
De kommande åren bör en skattereform genomföras för att sänka skatten för människor med låga och vanliga inkomster. Fullt utbyggd innebär denna:
En skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kronor ersätter dagens grundavdrag. Skatterabatten motsvarar ett grundavdrag mot kommunalskatten på drygt 30 000 kronor.
En förvärvsrabatt riktad mot låg- och medelinkomsttagare på högst 10 800 kronor, som fasas in för att undanröja marginaleffekter. Dem med höga inkomster bör få en förvärvsrabatt på 5 400 kronor.
Hushållens ekonomi bör stärkas ytterligare genom höjda reseavdrag som inkluderar resor till och från barnomsorg.
Med början 2004 införs skattelättnader för hushållsnära tjänster. Detta ger utrymme för nya jobb inom nya sektorer. Samtidigt kan jämställdheten förbättras genom att kvinnors dubbelarbete kan lättas. Framväxten av nya företag inom sektorn stimuleras.
Människors boendekostnader sänks genom lägre taxeringsvärden 2003 p.g.a. en övergång till en medianvärdesmetod för skattningen av taxeringsvärden samt att värdet på de tre förevarande åren, i stället för som i dag de två senaste åren. Modellen ger rättvisare och generellt lägre taxeringsvärden. 2004 sänks uttagsprocenten till 0,9. Sänkningen som sker innebär 2,6 miljarder lägre skatteuttag på landets villaägare för 2003. För 2004 sänks skatterna med ytterligare 1,2 miljarder. Totalt sänks alltså fastighetsskatten med 3,7 miljarder under tvåårsperioden. I tabellen redovisas den kassamässiga effekten, vilken till största delen uppstår ett år senare.
För att stimulera tillväxten sänks arbetsgivaravgifterna ytterligare, inledningsvis till 8 procentenheter på lönesummor upp till 852 000 kronor från 2003.
En del av denna säkring finansieras genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin och genom skatt på förbränning av osorterat avfall. 2004 genomförs ett pilotprojekt med biodrivmedel, vilket subventioneras genom en skattereduktion.
Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom sänkt diesel- och kväveskatt i jordbruket. Åtgärder för att underlätta omställningen till ett ekologiskt jordbruk görs bl.a. genom stimulans till odling av fånggrödor och upprättande av växtnäringsbalanser.
Staten ska inte äga aktier i börsföretag. Dessa innehav bör alltså avvecklas. Den återstående aktieandelen i Telia bör därmed försäljas. Mot bakgrund av konjunkturen och telekombranschens utveckling bör detta emellertid anstå tills marknaden förbättrats och Telia uppnått stabilitet och förtroende på marknaden.
I samband med försäljning av företag är det angeläget att betona samhällets ansvar för infrastruktur. Detta kan t.ex. innebära att vissa bolag bör omstruktureras innan den affärsmässiga delen bjuds ut till försäljning.
De kommande åren bör ambitionsnivån vad avser försäljning av statlig verksamhet öka. Försäljningen bör ske efter analys av marknadsläget för att i varje situation maximera utfallet för skattebetalarnas räkning. Det kommande året bör därmed utförsäljningar koncentreras till statligt skogsinnehav, fastigheter och företag som inte är särskilt konjunkturkänsliga, som AB Vin och sprit.
Centerpartiet anser att försäljningen av statlig verksamhet bör uppgå till 30 miljarder mer än regeringen föreslår 2003 och 50 miljarder mer än regeringen föreslår för 2004.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 10 oktober 2002 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Agne Hansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |
|
Kenneth Johansson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |