Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att anslaget för det öronmärkta hivpreventionsarbetet i storstadsregionerna bör fördelas på central nivå.
I statsbudgeten har man de senaste åren reserverat medel till de så kallade storstadsregionerna. Medlen avser att gå till en effektiv hivprevention och fördelas regionalt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Öronmärkningen är bra och bör därför permanentas. Att permanenta detta vore en viktig signal från staten att man prioriterar medel för hivprevention i de områden där viruset finns. Dock förhåller det sig så att regionerna och landstingen som fördelar medlen på lokal nivå även själva är aktörer. Medlen är tänkta att fördelas till hivpreventivt arbete där frivilligorganisationerna är med i arbetet. Genom att det organ som fördelar anslagen även är en aktör på området leder detta till en konkurrenssituation om bidragen. Den som ska granska ansökningarna och fatta beslut är själv en av dem som ansöker om bidrag.
Jag menar att det är orimligt att ha ett system som lätt leder till konflikter i det viktiga hiv/aids-preventiva arbetet. Istället för att ha det system som i dag leder till konflikter menar jag att man ska ha kvar öronmärkningen men att fördelningen av medlen skall ske på en central nivå, där frivilligorganisationer, kommuner och landsting från storstadsregionerna får söka på lika villkor. För att undvika att bidragen fördelas av en institution som själv bedriver egen preventionsverksamhet menar jag således att fördelningen bör ske på departementet.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |