Motion till riksdagen
2002/03:Fi217
av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)

Folk- och bostadsräkning


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att inte genomföra folk- och bostadsräkning (FOB) 2005.

Motivering

Folk- och bostadsräkningen (FoB) har i Sverige en lång tradition. I modern tid har folk- och bostadsräkning genomförts vart femte år med undantag för 1955, 1995 och 2000. I FoB samlas statistik om hushåll, lägenheter och boende samt om invånarnas yrke. Alla andra uppgifter såsom befolkningens sammansättning, sysselsättning, inkomst och utbildning kan beskrivas genom administrativa eller statistiska register.

En FoB karakteriseras av att man vid en given tidpunkt samlar in en bred mängd totalräknade uppgifter om hela befolkningen. För insamlingen kan många olika metoder användas, alltifrån rena intervjuundersökningar till sammanställningar av befintliga administrativa register.

Utvecklingen i Sverige har sedan 1970 års FoB varit inriktad mot att in­hämta mer och mer uppgifter från register. Vid de tidigare folk- och bostadsräkningarna har allmänheten och fastighetsägarna fått lämna uppgifter genom att fylla i och skicka in blanketter. Kommande FoB kommer helt och hållet att bygga på uppgifter ur olika register utan allmänhetens medverkan.

Riksdagen beslutade 1995 att nästa FoB skulle vara helt registerbaserad och genomföras år 2000 samt att denna skulle föregås av en försöksverk­sam­het i Gävle och delar av Stockholm. Försöksverksamheten uppvisade emellertid vissa brister i uppläggningen som bl.a. fick till resultat att ytterligare utredningsarbete måste genomföras.

Den 3 juni 1999 beslutade riksdagen att nästa folk- och bostadsräkning skall senareläggas till 2004 eller 2005. Förslaget är nu att genomföra en FoB år 2005. Beslutet innebär att ett yrkesregister skall läggas upp av Statistiska centralbyrån, ett riksomfattande lägenhetsregister skall upprättas av Lantmäte­riet och att folkbokföringen på lägenhet skall genomföras av skattemyndigheterna under ledning av Riksskatteverket. Uppgifter ur dessa och andra register utgör sedan underlaget för den registerbaserade folk- och bostadsräkningen 2005. Alla svenskar kommer att vara noggrant identifierade och registrerade.

Den senaste folk- och bostadsräkningen genomfördes 1990. Då samlades upp­gifter om hushåll, lägenheter, färdsätt till arbete, yrke, arbetad tid och utbildning in genom en frågeblankett till allmänheten. Uppgifter hämtades också från vissa befintliga register. Denna närgångna kartläggning av svenskarnas livsmönster väckte många och heta känslor. Detta tog sig uttryck i att svarsfrekvensen minskade i jämförelse med tidigare år. 1990 låg i Storstockholm som helhet bortfallet på cirka 10 procent. I enstaka områden var det 15–20 procent. Denna protest föranleddes av att många upplevde sin integritet hotad av en stat som önskade ha kontroll över sina medborgare med de förledande argumenten ”detta behövs för samhällsplaneringen, för forskningen, för allmän information”.

Kritiska synpunkter har under åren framförts mot både tidigare FoB:ar och nu även mot en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Debatten har varit intensiv och legitimiteten har ifrågasatts.

Vår uppfattning, rent allmänt, är att statistikinsamling med åren tenderat att bli ett självändamål. Från regeringens och myndigheternas sida finns det en överdriven tilltro till statistiska uppgifter. I olika sammanhang har vi framfört synpunkter inte minst mot de höga kostnader som årligen anslås inom statistikområdet. Vi har ifrågasatt omfattningen, kvaliteten och behovet. Erfarenheten visar dessutom att det, trots tillgång till all denna statistiska kunskap, sker uppenbara felsatsningar inom olika sektorer, inom skola, barn- och äldreomsorg. Trots statistiken kommer det faktiska elevantalet som en ständig överraskning. Lokaler, lärare och vårdplatser saknas. Det visar på kon­sekvenserna av denna övertro att via politiska beslut planera samhället. De kriser som vi ser inom många samhällssektorer beror knappast på att man inte varit tillräckligt angelägen i sin planeringsiver. Bostadsbristen i storstäderna är ett av de tydligaste exemplen på hur det går när man sätter marknadens lagar ur spel och i stället förlitar sig på politisk planering av den typ som FoB möjliggör.

Även statistikens kvalitet och aktualitet kan ifrågasättas. Det moderna samhället som är så totalt präglat av internationalisering och en arbetsmarknad som är i ständig förändring med ”lösa” arbetsförhållanden i projektform gör att t.ex. ett yrkesregister knappast kan ge någon korrekt information annat än i mycket kort perspektiv. Den nya tjänste- och servicesektorns alla nysvenska titlar som monitorerare, webbredaktör, controller och coach är tydliga exempel på sådan icke-information.

Utöver frågeställningarna om samhällets samlade behov av uppgifter om medborgarna tillkommer frågan om risken för person- och integritetsintrång. ”Den oro och det missnöje som kanaliserats via de tidigare FoB:arna kommer man inte till rätta med genom en total kartläggning och registrering av de svenska hushållen”, skrev Datainspektionen i sitt remissvar till Finansdepartementet inför beslutet om en registerbaserad folk- och bostadsräkning. Datainspektionens fokusering på medborgarperspektivet fångade väl den negativa inställning och misstänksamhet till offentliga register som finns hos medborgarna.

När den senaste folk- och bostadsräkningen genomfördes förväntades medborgarna hjälpa staten genom att fylla i blanketter. Nästa gång styr tekniken. Genom anonyma system och krav på hyresvärdar att inrätta och inrapportera lägenhetsnummer på varje lägenhet förskjuts registreringen från ett tillfälle som för medborgarna är märkbart till ett kontinuerligt informations­insamlande som staten kan använda när och hur det passar. Med en sådan utveckling kommer den öppna demokratin att hotas genom att medborgarnas möjlighet till insyn och kontroll minskar. De kan inte påverka vad som läggs in i registren, de kan inte heller kontrollera äktheten i de uppgifter som lämnats. Det är därför vår uppgift att skydda medborgarna i gränslandet mellan statens krav på kontroll och effektivitet i samhällsplaneringen och medborgarnas personliga integritet.

Vi har genom åren konsekvent avvisat den registerbaserade folk- och bostadsräkningen. Skälet är liksom tidigare att skyddet för den personliga inte­g-riteten åsidosätts genom möjligheten av manipulerande av anonyma system. Vi är inte beredda att delta i en utveckling som innebär införandet av det totala övervakningssamhället. Det är vår uppfattning att välfärden för den enskilda människan i större utsträckning skall bestämmas av den enskildes val och mindre av politikers och myndigheters behov av kontroll över samhällsplaneringen. Det är mot den bakgrunden som vi går emot förslaget och anser att människors vardag bör styras utifrån tidens egna förutsättningar och behov och mindre utifrån statistik.

Stockholm den 22 oktober 2002

Fredrik Reinfeldt (m)

Tomas Högström (m)

Gunnar Axén (m)

Cecilia Widegren (m)

Ulf Sjösten (m)

Lennart Hedquist (m)