Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hänsyn bör tas till en ö-faktor i utjämningssystemet för sjukvården.
Regeringen förslog i propositionen Förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting (prop. 1998/99:89) vissa förändringar i utjämningssystemet för kommuner och landsting fr.o.m. år 2000. De största förändringarna föreslogs för hälso- och sjukvården samt individ- och familjeomsorgen. Kostnadsutjämningen beräknas utifrån dels genomsnittlig vårdkostnad för personer i vårdtunga grupper, dels genomsnittlig vårdkostnad för den övriga befolkningen uppdelad efter kön, ålder, civilstånd, sysselsättning, inkomst och boendeform.
Merkostnader på grund av gles bebyggelsestruktur beräknas för sjukhusvård, primärvård, ambulansverksamhet och sjukresor efter bosättningsmönster och befolkningsunderlag. Landsting med färre än 200 000 invånare får ett särskilt tillägg.
Gotlands kommun har betydande inkomster från såväl inkomstutjämning och kostnadsutjämning till både den kommunala verksamheten och för landstingsverksamheten. Ändå upplever vi att Gotlands kommun har större kostnader för sjukvården är vad som är fallet i andra landsting beroende på vårt ö-läge.
För den sjukhusanslutna vården utgår beräkningarna i utjämningssystemet från kostnaderna för att driva ett akutsjukhus med jourkedjor inom kirurgi, medicin, anestesi och röntgen samt där avstånden är långa till alternativa sjukhus, även kostnader för BB.
Gotland med sitt läge mitt i Östersjön har speciella förhållanden. Sjukvården på Gotland har, på grund av sitt läge, svårare att samverka med andra sjukhus. Vi kan inte, på samma sätt som andra landsting, effektivisera genom sammanslagning av kliniker eller specialiseringar och förlita oss på att specialiteterna eller klinikerna finns tillgängliga på ett annat sjukhus inom landstinget eller i närområdet.
Vårt sjukhus har länssjukhuskaraktär. Vi har många små kliniker. Det behövs för att tillgodose gotlänningarnas behov av sjukvård inom de olika specialiteterna. För att upprätthålla jourlinjer med en rimlig tjänstgöring för de enskilda läkarna krävs en viss minimibemanning som är större än vad befolkningsunderlaget egentligen kräver. Kvinno- (med BB), barn-, ögon- och öronklinikerna är exempel på sådana kliniker som sannolikt inte skulle finnas om vi fanns närmare fastlandet och kunde samverka med andra sjukhus.
Patientgrupperna är små, men alla kräver sin specialistkunskap av sjukhuspersonalen. Litenheten medför att vi måste försöka samordna flera patientgrupper till en vårdavdelning som gör att personalen måste vara mer ”allround” än vad som är normalt på fastlandet. Det sliter på personalen och skapar otydlighet i personalgruppen. Det gör det svårare att orka med pressen och medför ibland stängning av vårdavdelningar av arbetsmiljöskäl.
Det påverkar i sin tur vårdköerna; väntetiden medför ökade kostnader då många väljer att få sin vård på fastlandet. För att motverka de negativa effekterna måste tidvis bemanning av hyrföretag, både läkare och sjuksköterskor, till höga kostnader tillgripas.
Ett alternativ till vårt länssjukhus är att sända patienter till ett samverkande sjukhus på fastlandet. Det ger för gotlänningarna en begränsning i möjligheten att erhålla sjukvård på rimligt avstånd samtidigt som dyra rese- och uppehållskostnader belastar vår sjukvårdsbudget. Sjukvården på Gotland belastas redan nu av dyrare kostnader för sjukresor. Det krävs ofta flygtransport för besök på regionsjukhus. Dessutom krävs helikopterresurser för akuttransporter. Under innevarande år beräknas kostnaden till drygt 11 miljoner och totalt kostar vår region/utomlänsvård ca 105 miljoner kronor per år.
Gotlands kommun kommer inte i längden att klara av finansieringen av sjukvården om vi skall ha en sjukvård som är likvärdig med fastlandets. Vi måste både för gotlänningarnas trygghet i sjukvården inom rimligt avstånd och för att behålla och rekrytera personal till sjukvården betala ett högre pris än om vi haft möjligheter att samverka med andra sjukhus. Ett högre pris för sjukvården på Gotland innebär att övriga delar av kommunen påverkas och utarmas i jämförelse med andra kommuner.
Regeringen har aviserat att frågan om merkostnader för hälso- och sjukvård i storstadsregioner och i glesbygd kommer att analyseras ytterligare. Det är de speciella förhållanden i storstäder och glesbygd som enligt regeringen bör uppmärksammas. I det fortsatta uppföljningsarbetet bör därför de speciella förhållanden som gäller för sjukvården på Gotland uppmärksammas.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Lilian Virgin (s) |
Christer Engelhardt (s) |