Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om offentlig upphandling (LOU) ej skall tillämpas på de på marknadsmässiga villkor drivna kommunägda bostadsföretagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska tolkningen av kraven på offentlig upphandling inte skall gå längre än EU:s regelverk kräver.
Till de prioriterade uppgifterna under de närmaste åren hör att bygga bra hyresbostäder till konkurrenskraftiga priser. Här spelar de kommunägda bostadsföretag som drivs efter självkostnadsprincipen en viktig roll. Vi har alla ett ansvar för att regelverken för nyproduktion underlättar för företagen att bygga bostäder till så låga kostnader som möjligt. Lagen om offentlig upphandling LOU fördyrar i stället för förbilligar byggandet av hyresbostäder i Sverige.
De kommunägda bostadsföretagen drivs på affärsmässiga villkor och konkurrerar på marknadens villkor. Deras styrka är långsiktigheten, de samhällsnyttiga målen för verksamheten och förmågan att på bristorter bygga upp ett eget kapital, som ger utrymme för nyproduktion, som kan komma alla samhällsklasser till del.
Trots att de allmännyttiga bostadsföretagen konkurrerar på affärsmässiga villkor har svenska staten valt att fullt ut tillämpa LOU på dessa. Redan när den nya lagstiftningen infördes protesterade företrädare för de allmännyttiga bostadsföretagen, som befarade att det kunde leda till ökade kostnader. Inte så att man inte är beredd att tillämpa anbudsupphandling i byggprojekt – det tillämpas i stor utsträckning vid de kommunägda bostadsföretagen – men de farhågor som framfördes av företagens ledningar när LOU infördes har tyvärr kommit att infrias.
Det finns flera skäl till det:
Regelverket för LOU är sällsynt byråkratiskt och svårhanterat. Än större ekonomisk roll spelar att LOU förhindrar ekonomiskt lönsamma följdupphandlingar, förhandlingsupphandlingar etc, där ett bostadsföretag kan utnyttja entreprenörernas behov av beläggning för att få ner kostnaderna för ett byggobjekt. I kommuner där konkurrensen av praktiska skäl är begränsad blir LOU i stället för en garant för bredd och konkurrens ett hinder för detta. Allmännyttan tvingas acceptera höga kostnader, som med ett annat system kunnat förhandlas ner.
Den omfattande byråkratin kring LOU gör det svårt för mindre företagare att konkurrera om projekt hos allmännyttan. Det är allvarligt för konkurrensbilden i Sverige på sikt. I stället för att öka antalet aktörer på den alltför oligopoliserade svenska byggmarknaden bidrar LOU till att minska dem.
Boverkets Byggkostnadsforum har lyft fram ett antal exempel från privata företag, som arbetat framgångsrikt som upphandlare. De har i flera fall brutit ner entreprenader i en mängd delade entreprenader, där de bl a köpt byggnadsmaterial från utlandet utan att ta vägen över grossister. Det har bidragit till att pressa kostnaderna
SABO-företag som vill arbeta efter liknande modeller tvingas tillämpa LOU vid varje upphandling som överstiger 1–2 basbelopp. I stället för att själv kunna samordna projekten som de privata företagen kan har man tvingats använda sig av entreprenören som, trots att SABO-företagen gjort det praktiska jobbet, kunnat tillgodogöra sig omfattande vinst- och omkostnadspåslag.
De praktiska exemplen från byggandets vardag kan mångfaldigas med allt från svårigheter att bilda egna entreprenadföretag för att pressa kostnaderna, till hinder att samverka med privata fastighetsägare vid exploatering av stora markområden eller använda sig av billiga och färdigutvecklade hustyper som BoKlok (Skanska/IKEA). Här finns också exempel på hur möjligheterna till direktförhandling – efter att för dyra anbud förkastats – omöjliggjorts av LOU. Finns uppgifterna inte med i anbudsunderlaget tillåts det inte enligt regelverket.
Ytterst är det hyresgästerna, som får betala för en onödig byråkrati.
Genom att de allmännyttiga bostadsföretagen konkurrerar på marknadens villkor har jag svårt att se att de ska omfattas av LOU. Under alla förhållanden finns inga skäl för Sverige att gå längre i tillämpningen av LOU än EU-lagstiftningen kräver. Övertolkning av EU-lagstiftningen till förfång för vanliga medborgare blir lätt EU-tankens värsta fiende.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Inger Lundberg (s) |