Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att folkbildningsorganisationer bör engageras i det arbete som finansieras inom anslag 10:2 Integrationsåtgärder.
När dagens integrationspolitik utstakades i propositionen Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik, betonade man att medborgarnas delaktighet inte får stanna vid det formella: ”För att kunna delta i samhällslivet och kunna ha inflytande över sin egen situation krävs emellertid inte bara formella rättigheter utan också reella möjligheter att utnyttja dem. Kunskaper och information om det samhälle man lever i och möjligheter att göra sin röst hörd är viktiga förutsättningar för deltagande och inflytande.”
För att detta ska bli konkret verklighet krävs att vi arbetar på flera arenor. Förutom insatser för att förbättra språkundervisning och invandrares möjlighet till sysselsättning krävs fler satsningar där frågan om delaktighet står i fokus. Dels handlar det om att stärka olika gruppers självförtroende, att höja människors kompetens och att öppna för enskildas engagemang och entreprenörskap. Dels handlar det om att skapa mötesplatser mellan människor med olika kulturell och religiös bakgrund och på det sättet minska avstånden mellan vårt lands olika kulturer.
En möjlighet för att nå dit är att i större utsträckning utnyttja folkrörelserna och folkbildningen i integrationssträvandena. Det är oerhört viktigt, inte minst i integrationshänseende. Många av Sveriges invandrare känner att de står utanför i samhället språkligt, i skolor, arbete och i politiskt och massmedialt inflytande. Genom folkbildningens redskap – kunskap, personlig utveckling och demokrati – kommer svenska invandrare att kunna ta alltmer plats i samhället.
Ett samarbete mellan en muslimsk studieorganisation och ett studieförbund med starka förbindelser med det kristna Sverige skapar kontaktytor för människor med olika kulturell och religiös bakgrund. På det sättet kommer samarbetet att öppna för kunskapsutbyte, kommunikation och nya nätverk.
Historiskt sett är detta samma utveckling – från utanförskap till delaktighet – som svenska folkrörelser främjat i århundraden. Regeringen har föreslagit en sammanlagd ökning av utgiftsområde 8, Invandrare och flyktingar, med drygt 227 miljoner kronor.
Regeringen har emellertid förbisett möjligheten att dra nytta av och involvera folkbildningen i integrationsarbetet. Merparten av de föreslagna åtgärderna har ett ”ovanifrånperspektiv”. Alltför sällan utnyttjas den kompetens och vardagsnära kunskap som finns i landets folkrörelser och i andra mindre men engagerade organisationer och grupper. Detta är synd eftersom ett sådant fokus skulle innebära nya perspektiv och kvalitet i integrationsåtgärderna.
En viktig fråga som lyfts fram i propositionen, och som ges extra anslag, är arbetet för skydd av kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld, ett bra exempel på stöd till en viktig integrationsfråga som lyfts fram av många människor runt om i landet.
Ett annat viktigt område, med en potentiellt mycket stor betydelse för integrationsarbetet, är folkbildningen. Folkbildningen har en lång tradition i Sverige och har historiskt spelat stor roll för att integrera de marginaliserade och diskriminerade i vårt samhälle. Detta är ett område som helt förbisetts i regeringens proposition.
På samma sätt som folkbildningen förr spelade stor roll för att öka arbetarnas eller kvinnornas delaktighet och inflytande kunde folkbildningen idag få en stor betydelse för integrationen av människor med invandrarbakgrund i vårt land.
Ett sätt att göra det möjligt för folkbildningens organisationer att arbeta till stöd för integrationen av invandrare i Sverige vore att avsätta ett anslag inom utgiftsområde 8 ur vilket folkbildningsorganisationerna kunde söka bidrag för integrationsskapande folkbildningsinsatser.
|
Stockholm den 5 maj 2003 |
|
|
Nyamko Sabuni (fp) |