Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättande av en katastroffond.
Eda och Arvika är två kommuner som visar på behovet av en katastroffond för oväntade katastrofer p.g.a. regn eller andra oförutsägbara händelser.
De händelser som här i inledningen har omnämnts har ju förorsakat stora utgifter för enskilda markägare, skogsföretag och glesbygdskommuner. Medel vid katastrofer som kan utbetalas spontant måste finnas i statens budget. Pengar får inte tas från redan beslutade investeringar. Detta får då också konsekvenser i negativ riktning på andra orter i landet där olyckan inte varit framme ännu men där en investering. t.ex. på ett vägbygge har fått stå tillbaka p.g.a. översvämningar eller liknande. Detta skapar ett motsatsförhållande som kan leda till att ersättningar inte utbetalas till markägare i t.ex. Eda kommun.
Vid besök hos drabbade i Skillingmark och de skogsbilvägar som där har skadats och hos jordbrukare vid Vänern förstår man att en katastroffond snarast borde inrättas innehållande betydande belopp för att snabbt kunna ersätta drabbade och snabbt kunna sätta in hjälpåtgärder varhelst man drabbas i landet.
Snabb hjälp kan förhindra månget onödigt lidande och spara pengar.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Runar Patriksson (fp) |