Motion till riksdagen
2002/03:Bo319
av Carin Lundberg m.fl. (s)

Det nationella träprogrammet


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt fullföljer riksdagens beslut om införande av ett nationellt träprogram med inriktningen att öka träkonstruktionernas andel i den inhemska byggsektorn.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en särskild satsning för att öka andelen flerbostadshus i trä genomförs.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen omedelbart tydliggör de offentliga upphandlarnas skyldighet att beakta miljöegenskaper hos byggmaterial vid upphandling av offentliga byggprojekt.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att i enlighet med Delegationen för ekologisk upphandlings slutsatser snarast komplettera de offentliga upphandlingsreglerna i lagen om offentlig upphandling (LOU) med krav på att beakta livscykel- och livskostnadsanalyser i all upphandling.1

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommunernas ansvar för tillsyn över det enskilda byggandets miljöhänsyn enligt miljöbalken tydliggörs.2

  6. Riksdagen begär att regeringen ger instruktioner till de statliga verken att utan dröjsmål undanröja formella hinder för utveckling av träalternativ som föreligger i normativa dokument.3

  7. Riksdagen begär att regeringen till berörda statliga verk introducerar träbroalternativet vid kommande större infrastruktursatsningar som t.ex. tidigareläggning av Norrbotniabanan.3

  8. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en samordning med norska och finska insatser inom träbyggnadsområdet.

1Yrkandena 3 och 4 hänvisade til FiU.

2Yrkande 5 hänvisat till MJU.

3Yrkandena 6 och 7 hänvisade till TU.

Motivering

I ett enhälligt betänkande ( 2001/02:NU12) den 9 april 2002 föreslog riksdagens näringsutskott upprättande av ett nytt nationellt träprogram med tydlig inriktning mot att öka användningen av träbaserade byggkonstruktioner inom den svenska byggsektorn. Den 26 april 2002 fattade riksdagen beslut i enlighet med utskottets tillkännagivande.

Regeringen har också via miljöminister Kjell Larsson tillsatt en utredning om förutsättningarna för ett nationellt program för ökat träbyggande. Programmets åtgärdsförslag berör flera departements ansvarsområden, och för när­varande är företrädare för Miljö-, Närings-, Finans- och Kulturdepartementen involverade.

De områden som omnämnts i processen gäller speciellt offentliga byggnader, flervåningshus och broar för väg- och järnvägstrafik, där träkonstruktioner – till följd av begränsande regler och normer som infördes i början av 1900-talet – i dag har en extremt låg andel i Sverige jämfört med andra länder.

Trä som det enda förnyelsebara byggmaterialet kommer av allt att döma att spela en viktig roll i framtidens byggande. Om inte Sverige ska reduceras till att bli en leverantör av råvaror till Europas byggande måste förutsättningar för en utveckling av svensk trämekanisk industri säkerställas.

Detta kan inte åstadkommas utan att i grunden förändra den skeva efterfrågebild som decennier av ensidig satsning på stål- och betongteknik samt formella begränsningar för träanvändningen skapat.

Europas snabbt växande överskott på sågbar skogsråvara riskerar att urholka det ekonomiska underlaget för skogsbruk i marginalområden som Norrlands inland om inte åtgärder vidtas på efterfrågesidan.

Insatser som stimulerar ökad träanvändning och utveckling i den trämekaniska industrin ger stora positiva effekter i skogslänen. Att använda träbyggnadslösningar handlar om att förena modernt, ekologiskt byggande med principen att så långt det är möjligt bruka lokala råvaruresurser – till gagn för tillväxt, sysselsättning, miljö och ekonomi. I nettoimportländer av träprodukter som Frankrike och Holland har därtill möjligheten att minska byggsektorns negativa miljöeffekter varit en helt avgörande faktor bakom dessa länders införande av nationella träbyggnadsprogram.

Viktiga mål för programmet är utöver positiva miljöeffekter inom byggandet givetvis också möjligheten för Sverige att leda utvecklingen inom träbyggnadsområdet på den internationella marknaden, där exportmöjligheter nu öppnas på vid gavel.

För att nå dithän krävs emellertid en plattform för träbyggnadslösningar inom den svenska byggmarknaden, som också ska omfatta satsningar på ökad vidareförädling inom träbaserad industri. Detta kommer i sin tur att generera tillväxt och sysselsättning i hela Sverige, då skogs- och tränäringen redan i dag spelar en viktig roll i regionalpolitiskt känsliga områden.

Från skogslänens utgångspunkt ser vi det nationella träprogrammet som en av våra absolut viktigaste frågor och programmets betydelse i kampen för att minska de regionalpolitiska skillnaderna och skapa tillväxt och utvecklingskraft i hela Sverige får inte underskattas.

Inom EU-länderna sker därtill en snabb utveckling inom träbyggnadsområdet, och i alltfler länder omfattas dessa satsningar inom ramen för nationella träprogram. För att inte Sverige som ett utpräglat skogs- och träland ska hamna på efterkälken, är det av yttersta vikt att regeringen snarast återkommer till riksdagen med tydliga mål och åtgärdsförslag som medför att det nationella träprogrammet kan spela en nyckelroll i en satsning på tillväxt och utveckling.

I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till utformning av ett nationellt träprogram finns redan nu möjligheten att omsätta riksdagens beslut i de byggsatsningar som aviserats i regeringsförklaringen. Vi vill särskilt peka på satsningen på bostadsbyggandet, då 120 000 nya bostäder ska byggas under mandatperioden. Här bör regeringen ta initiativ till en satsning på att öka andelen flerbostadshus i trä. Flerbostadshus uppförda i trä ger lägre byggkostnader och bidrar till ökad konkurrens i byggsektorn, möjlighet till fler jobb i glesbygd och avsevärt mindre miljöbelastning.

Tidigareläggningen av Norrbotniabanan är också det ett tillfälle att på allvar ge trä en naturlig roll och allmän användning i det svenska infrastrukturbyggandet. I våra grannländer Norge och Finland utvecklas byggandet av större broar i trä snabbt, ofta på offentligt initiativ. Vägverkets och Banverkets hantering av träbrotekniken har bromsat utvecklingen i vårt land. Därför måste nu regeringen tydligt markera att såväl formella som informella hinder för ökad förädling och användande av träråvara skall undanröjas.

Träbyggande på frammarsch internationellt

Den tekniska utvecklingen inom det träindustriella området och inom träbyggnadsområdet gör att det idag saknas rationella tekniska eller ekonomiska skäl att utesluta träbyggnadsalternativ. Det föreligger också tydliga samhällsekonomiska fördelar kopplade till en ökad inhemsk användning och förädling av träprodukter.

En ökad användning av trä i långlivade produkter som byggnader, snickerier och möbler ger i dubbel mening positiva miljöeffekter. Det krävs mångdubbelt mer tillförd energi för att producera byggkomponenter i stål eller betong jämfört med i trä. Den koldioxid som fixerats i trädens ved buffras dessutom under lång tid i träprodukterna, vilket medför en reduktion av halterna av atmosfäriskt kol (CO2).

Trä är det enda förnyelsebara byggmaterialet. Andra byggmaterial kan ofta återvinnas men alltid till priset av mer tillförd energi och i förlängningen ökad koldioxidemission. Den europeiska samsynen i denna fråga manifesteras genom nationella träprogram.

I ett snabbt växande antal länder görs kraftfulla offentliga insatser för att stimulera träanvändning och utvecklingen av träbaserade produkter. Insatserna motiveras vanligen med träets unika miljöegenskaper, men nästan lika ofta finns en växande tillgång på inhemsk träråvara och möjliga nationalekonomiska vinster med i bakgrunden.

Trä som det enda förnyelsebara byggmaterialet, kommer av allt att döma att spela en viktig roll i framtidens byggande. Om inte Sverige skall reduceras till att bli en leverantör av råvaror till Europas byggande måste förutsättningar för en utveckling av svensk trämekanisk industri säkerställas.

Detta kan inte åstadkommas utan att man i grunden förändrar den skeva efterfrågebild som decennier av ensidig satsning på stål- och betongteknik samt formella begränsningar för träanvändningen skapat.

Det nationella program för ökad träanvändning som riksdagen fattade beslut om i april 2002 bör snarast sjösättas som en mångårig satsning med kvantifierade mål.

Dessa kvantifierade mål bör fortlöpande följas upp och om de åtgärder som vidtas inte ger väntad effekt, bör regeringen föreslå ytterligare åtgärder. Kontrollstationer samordnas med fördel tidsmässigt med de övergripande svenska miljömålen år 2004 och år 2008.

Ett utvecklat byggande

Att låta miljökonsekvensanalyser styra materialval är antagligen den billigaste och i många fall en kostnadsfri metod för att reducera byggsektorns negativa miljöpåverkan. Regeringen pekar också i propositionen Sveriges klimatstrategi (prop:2001/02:55) själv på en lösning i form av ökad användning av byggmaterialet trä. Trots denna uttalade vilja saknas fortfarande tydliga direktiv för den offentliga upphandlingen.

Varken de statliga verken eller kommunerna har instruerats att mer konsekvent göra livscykelbaserade analyser av insatsvarornas miljöegenskaper. Följaktligen sker dagens upphandlingar enligt gammalt mönster då träalternativen inte ens diskuteras. Det är betecknande och alarmerande att exempel på storskaligt offentligt träbyggande och monumentalbyggande som manifesterar modern träbyggnadsteknik med få undantag fortfarande bara går att finna utomlands.

Regeringen bör omedelbart tydliggöra de offentliga upphandlarnas skyldighet att beakta miljöegenskaper hos byggmaterialen vid upphandling av offentliga byggprojekt.

Vidare bör regeringen instruera de statliga verken att ofördröjligen undanröja formella hinder som föreligger i normativa dokument. Till exempel innehåller Vägverkets bronorm ”Bro 94” inaktuella livslängdsantaganden som felaktigt gör träbroalternativens kostnadskalkyler ofördelaktiga. Det är ytterst angeläget att detta missförhållande snarast korrigeras inför de kommande stora infrastrukturella satsningarna.

Här vill vi särskilt peka på den i regeringsförklaringen deklarerade satsningen på Norrbotniabanan, där regering och riksdag redan tidigt i processen bör skapa förutsättningar för att via de berörda statliga verken introducera träbroalternativen i direktiven för upphandling.

Ökad träanvändning i byggande

Regeringen konstaterar i den regionalpolitiska propositionen (2001/02:4): ”Trä är ett miljövänligt material som i ökad utsträckning bör kunna användas i byggandet. Svensk industri ligger långt framme. I propositionen föreslås att ett program för att främja en hållbar tillväxt inom den nationella träindustrin ska bedrivas 2002–2004 för samverkan mellan träindustriföretag i regionala grupper, bland annat med syfte att stimulera till optimal användning av träråvaran.”

Insatserna och motiven för att främja upprättandet av kluster inom det träindustriella området är lovvärda men otillräckliga. Ska svensk träindustri uthålligt kunna utveckla produkter och tjänster och framgångsrikt kunna konkurrera på den internationella byggmarknaden, krävs också stabil efterfrågan på en fungerande materialneutral hemmamarknad. Det räcker alltså inte att bara stimulera utveckling på utbudssidan, även på efterfrågesidan krävs kraftfulla insatser. Den svenska byggmarknaden saknar idag kunskap och tradition att använda trä i storskaligt byggande. Vid sidan om insatser för kunskapsspridning inom ramen för det nationella programmet skulle större offentliga byggprojekt kunna fungera som katalysatorer för utveckling genom att generera goda exempel, sprida kunskap om tillämpningar i byggsektorn och stimulera ytterligare investeringar i träindustrin.

Dagens insatser för forskning och utveckling inom det trämekaniska området är otillräckligt. Den informella diskrimineringen av träalternativ på den svenska byggmarknaden har skapat osäkerhet och minskat industrins investeringsvilja inom FoU- området. Företagens beslut är nog så rationella och välmotiverade då inte ens senare års nya tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt överlägsna träalternativ kunnat etablera sig på den svenska byggmarknaden.

Det föreligger stora gemensamheter med trä- och byggsektorn i våra nordiska grannländer, varför en samordning med norska och finska insatser inom träbyggnadsområdet bör uppmuntras. Inte minst skulle Norden samlat kunna spela en stor roll för att ytterligare stimulera satsningarna på trä inom den europeiska gemenskapen.

Hållbar offentlig upphandling

De offentliga institutionernas upphandling bör vara föredömen på hållbar upphandling. Miljöbalken stipulerar dessutom tydligt kommunernas ansvar både som föredömen i egen upphandling och ansvaret att utöva tillsyn på miljöhänsyn i det enskilda byggandet.

I enlighet med Delegationen för ekologisk upphandlings slutsatser måste de offentliga upphandlingsreglerna i lagen om offentlig upphandling (LOU) snarast kompletteras med krav på livscykel- och livskostnadsanalyser för material och metoder.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 23 oktober 2002

Carin Lundberg (s)

Per Erik Granström (s)

Raimo Pärssinen (s)

Kristina Zakrisson (s)

Ann-Kristine Johansson (s)

Agneta Lundberg (s)

Rune Berglund (s)