Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillägg i plan- och bygglagen om konstnärlig gestaltning av vår gemensamma miljö.
Konstnärlig gestaltning av vår gemensamma miljö är en viktig del av kulturutbudet. Konsten är en del av välfärden och ska vara ett naturligt inslag i bostadsområdet, vid pendeltågsstationen, på torget och i skolan. Konsten är en allemansrätt och ska finnas i människors vardag. Därför är det viktigt att stärka konstens roll genom att den konstnärliga gestaltningen av miljön ingår i planprocessen redan vid planering och projektering av offentliga byggnader.
År 1999 gjordes ett tillägg i plan- och bygglagen när det gäller arkitektur, form och design. De krav som ställs på vår miljö med den så kallade skönhetsparagrafens tillämpning ställs enbart när det gäller arkitektoniska insatser, inte vid konstnärlig gestaltning.
Offentlig utsmyckning har funnits i mer än 60 år även om dess spridning begränsats till offentliga rum och platser. Under senare år har begreppet offentlig utsmyckning förändrats till konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön. Denna förändring är inte bara språklig utan också en vidgning av begreppets funktion och betydelse.
Statens konstråd bildades 1937 just i avsikt att svara för statens olika insatser för konstnärlig gestaltning av det offentliga rummet och har sedan 1997 en ny organisation och ett vidgat uppdrag. Rekommendationen är att 1 % av byggkostnaden avsätts för konstnärlig gestaltning vid nybyggnation och 0,5 % vid om- och tillbyggnader.
Vid planering och projektering av offentliga byggnader idag avskiljs ofta den del som rör den konstnärliga gestaltningen. Det tekniska regelverkets krav genomförs medan fullföljandet av den konstnärliga utsmyckningen hanteras vid sidan om eller utelämnas helt. Ofta betyder det att medel till den konstnärliga gestaltningen inte finns med i den ekonomiska kalkylen eller kommer i efterhand och fordrar ett särskilt beslut med ökade kostnader som resultat. Det är också vanligt att kommunala tjänstemän inte bara medverkar vid projektering av en konstnärlig utsmyckning utan också verkställer den utan medverkan av yrkesverksam bild- och formkonstnär.
I en plan- och byggprocess där alla aktörer deltar från början ges bättre förutsättningar för bra upphandling, ett ökat brukarinflytande och det skapas fler arbetstillfällen till våra yrkesverksamma konstnärer.
|
Stockholm den 15 oktober 2002 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Anne Ludvigsson (s) |
Agneta Ringman (s) |