Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda den duala finländska bostadspolitiska modellen.
Den tidigare bostadspolitiken baserad på hög inflation, stora subventioner och stora ränteavdrag nådde för några år sedan vägs ände och är nu förbytt i total oreda – ett kraftigt överskott på lägenheter i stora delar av landet medan bristen i tillväxtregionerna passerat smärtgränsen.
De diskussioner som förs tycks endast syfta till att slå vakt om allmännyttan, men inga förslag på hur man skall få fart på byggnationen igen har kommit, om man bortser från investeringsbidrag för smålägenheter. Situationen för bostadslösa i storstäderna utvecklar sig nu snabbt till att bli vår tids största sociala problem.
Då situationen är så totalt diametral i avfolknings- respektive tillväxtregion synes det omöjligt att få till stånd en samlad bostadspolitik som fungerar. I Finland, med liknande urbaniseringstrend som i Sverige, har man en tudelad bostadspolitik – en för avfolkningsbygd samt en annan för tillväxtregioner. I korthet kan man säga att staten på olika sätt stödjer nybyggnation, markplanering och byggarbetskraftens tillgänglighet i tillväxtcentra medan man genom regionalpolitiska åtgärder försöker anpassa bostadsstrukturen i utflyttningsområden samt undvika kreditförluster.
Det bör utredas om Sverige kan dra lärdom av den duala finländska bostadspolitiken.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Carl-Axel Roslund (m) |