Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av att det tas hänsyn till översvämningsrisken i all fysisk planering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen när det gäller redan befintliga byggnader, vägar, åkrar företag m.m. som är lokaliserade på hotade områden och kanske redan drabbats av översvämningar, kontinuerligt följer frågan hur dessa drabbats och vidtar de åtgärder som visar sig behövas, som t.ex. katastrofhjälp.1
1Yrkande 2 hänvisat till FöU.
Det finns en generell tendens att vi underskattar risken för översvämningar. De inträffar tillräckligt ofta för att ställa till med oro och skador, men alltför sällan för att vi ska ta hänsyn till dem fullt ut vid den fysiska planeringen.
Få kommuner väger in risken för översvämningar när vägar, järnvägar och byggnader planeras. Det visar en undersökning som Boverket gjort bland Sveriges högriskkommuner. Att det är viktigt att minska samhällets sårbarhet genom att planera rätt från början framgår när man ser de stora skadorna som uppstått under den senaste tidens kraftiga vattenflöden och klimatforskarnas varningar om ökad risk för översvämningar i framtiden.
Anpassningen till morgondagens klimat kommer att kräva betydande investeringar även i Sverige. Väntar gör förändringar som ställer nya krav på hur vi bygger hus, vägar, broar och dammar. Det som byggs idag ska fungera i kanske 100 år famåt, kanske ännu längre.
Vattenkraftsutbyggnaden i en älv medför i regel att flöden dämpas, men den utgör ingen garanti mot översvämningar. Vid höga flöden är överraskningsmomentet större i utbyggda än outbyggda älvar, eftersom flöden och översvämningar inträffar mer sällan när älven är reglerad. Flödena blir oftast lägre efter utbyggnaden, men i vissa fall kan sommar- och höstflöden bli högre.
Dammarnas utskov är avsedda för att släppa fram vatten under höga flöden. Deras kapacitet är därför ett bra mått på hur mycket vatten som en älvsträcka kan väntas föra under de mest extrema förhållanden.
Det är ju också så att vattenkraftssystemet primärt är avsett för att producera elkraft. Ändrade mål, mot ökad flödesdämpning, kräver omfattande analys för att inte göra större skada än nytta, om man tänker på alla de miljöeffekter som andra energislag medför.
I samband med extrema flöden utsätts ändå broar, vägtrummor och vägbankar för stora påfrestningar. Enskilda fastigheter, ibland t.o.m. hela bostadsområden översvämmas och kommer till skada.
Det är därför oerhört viktigt att det tas hänsyn till flöden, vattenstånd och översvämningsrisker vid ny- eller ombyggnad av konstruktioner som ska bestå i 50–100 år. Det ska alltså tas hänsyn till översvämningsrisken vid all fysisk planering som t.ex. i kommunernas översiktsplaner och detaljplaner, men även vid planering av infrastrukturprojekt. Detta ska då gälla för både byggnader, bostadsområden och infrastruktursatsningar.
När det gäller redan befintliga byggnader, vägar, åkrar, företag m.m. som är lokaliserade på hotade områden och kanske redan drabbats av översvämningar, utgår vi ifrån att regeringen kontinuerligt följer frågan hur dessa drabbats och vidtar de åtgärder som visar sig behövas, t.ex. katastrofhjälp så som nu till kommuner, men i fortsättningen också följer hur enskilda och företag drabbas.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Berndt Ekholm (s) |