Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statlig styrning.
Under de senaste åren har inriktningen på olika tillsynsärenden varit att alltmer av tillsynen har lagts på nyinrättade myndigheter eller lagts ut på kommunerna.
Syftet med att lägga ut tillsynen på kommunerna har varit gott, ärendena skall handläggas så nära tillsynsobjektet som möjligt. Resultatet har inte alla gånger blivit det bästa då kommunernas möjlighet att anställa den kompetens som efterfrågas ofta varierar med var kommunen är belägen, dess storlek och ekonomiska styrka.
Å andra sidan har tillskapandet av ”expertmyndigheter” heller inte gett den bästa effekten då mycket kraft går åt till uppbyggnad av nya administrationer, och man kommer långt ifrån de olika tillsynsobjekten.
Effekten kan bli – och har blivit – att kvaliteten och omfattningen av den statliga tillsynen varierar över landet vilket lagstiftaren naturligtvis inte avsett.
För att verkligen kunna följa upp olika tillsynsärenden samt det inte minst viktiga – att nationella beslut får samma genomslag överallt i landet – så borde det statliga organ som finns närmast människorna rent geografiskt och som redan av landets innevånare ses som statens förlängda arm ute i länen få en större betydelse, dvs länsstyrelserna.
Mer resurser till den statliga verksamheten genom länsstyrelserna och kanske mindre resurser till centrala myndigheter samt minskad aktivitet för uppbyggnaden av nya centrala myndigheter skulle kunna garantera innevånarna att det finns en bra statlig tillsyn.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Per-Olof Svensson (s) |