Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av urinseparerande avloppssystem.
Kvävebelastningen i våra havsvatten är betydande. Även vårt grundvatten är påverkat.
En av orsakerna är vår avloppsteknik, som bygger på att man ska blanda ihop fekalier och urin för att därefter transportera det i färskvatten till våra reningsverk. Dessa har sedan problem med att klara kvävereningen till rimliga kostnader och på ett miljövänligt sätt.
En urinseparerande avloppsteknik skulle kunna motverka detta kväveläckage och bidra till stora miljövinster. Tekniken finns redan. Det är introduktionen som är problemet.
Det kväve som kan fångas genom en sådan här teknik är cirka 90 %. Genom förädling kan det komma till användning som gödselmedel i jordbruket. Det indunstade fekalieavfallet kan blandas med aska från bioenergiverk och återföras till skogen för att motverka den försurning som virkesuttaget idag ger. Vi kan härigenom åstadkomma ett kretslopp mellan samhället och jord- och skogsbruket.
Urinseparerade avloppssystem prövas på flera orter. Hittills har det visat sig att dessa system är mycket bra som ersättare för nuvarande lösningar för enskilda avlopp som idag finns dels i glesbygden, dels i relativt många stadsnära miljöer.
Urinseparerande avloppssystem är en viktig utvecklingslinje för en långsiktigt hållbar utveckling. Det är därför angeläget att staten medverkar till att på olika sätt stödja och påskynda insatserna för en utbyggnad av denna nya avloppsteknik.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Berndt Ekholm (s) |