Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om åtgärder för att bl.a. av folkhälsoskäl förbättra tillgången på koloniträdgårdar.
Sedan mer än 100 år tillbaka är koloniträdgårdarna ett uppskattat inslag i stadsmiljön i vårt land. De är en stor tillgång, inte bara för kolonisterna själva och deras familjer utan också för alla andra stadsbor. Koloniområden i stadens parklandskap har ofta höga trivselvärden samtidigt som de påtagligt bidrar till biologisk mångfald bland både växter och djur i stadsbygden.
De primära behov som koloniträdgårdsrörelsen från början uppstod ur kan sägas vara minst lika starka i vår tid, även om de nu tar delvis andra uttryck än då. Ett ursprungligt motiv var de hälsobringande effekterna av att kunna komma ut ifrån den påfrestande stadsmiljön och tillsammans med sin familj och andra likasinnade återhämta sig i koloniträdgårdens sunda miljö. På liknande sätt ger koloniträdgårdsverksamheten i vår tid välbehövlig motion och avkoppling från stressen i vardagslivet. Ett annat motiv var från början att med egenhändigt odlade trädgårdsprodukter förbättra familjens kosthåll. Nu vet vi ännu mer om betydelsen av en väl balanserad föda med mycket frukt och grönsaker.
Försörjningsmotivet har under vissa tider varit det dominerande skälet till att skaffa en koloniträdgård och så är det fortfarande i många länder. Men här och nu är det rekreationsaspekter som är avgörande för de allra flesta av de ca 40 000 hushåll som har en koloniträdgård eller odlingslott i vårt land. Deras fritidsintresse är i hög grad samhällsnyttigt, inte minst från folkhälsosynpunkt.
Att odla eller bara vistas i en trädgård har flera positiva effekter på hälsa och välbefinnande. Sådana samband har på senare tid belagts i ett flertal forskningsarbeten och undersökningar. Trädgårdarna ger oss frisk luft, lagom motion, sunda och miljövänliga kosttillskott och ett levande intresse att dela med andra, över alla gränser mellan generationer och kulturella identiteter. I trädgården knyter de flesta av oss an till de bästa stämningarna från vår barndom. Det bidrar till trygghet och identitet i en många gånger splittrad tillvaro.
Något mer än hälften av befolkningen bor i småhus och har därmed nästan undantagslöst tillgång till en trädgård. Men även bland alla dem som bor i flerbostadshus och inte har någon egen trädgård är det mycket vanligt att man har intresse för odling och trädgård. Många skulle vilja ha bättre odlingsmöjligheter än de som erbjuds på fönsterbrädor och balkonger. Ett eget fritidshus med en tomt att odla på är vad många önskar sig, men för de flesta är det alltför dyrt att skaffa ett sådant. Särskilt i storstadsområdena minskar tillgången på välbelägna fritidshus allteftersom de omvandlas till permanentbostäder. En koloniträdgård med egen stuga kan vara ett gott alternativ, men tillgången på sådana är starkt begränsad.
Med ökad tillgång på koloniträdgårdar skulle man kunna tillgodose många behov och önskemål på ett sätt som är ekonomiskt överkomligt för de flesta. I en ”god bebyggd miljö” bör det enligt de fastlagda miljömålen finnas möjlighet till ”lokal odling”. Koloniträdgårdarnas värde som en länk mellan stad och land har också framhållits av regeringen (skr. 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik). Nationella folkhälsokommittén noterade i sitt slutbetänkande (SOU 2000:91)hur värdefulla koloniträdgårdarna är från folkhälsosynpunkt och formulerade en utmaning till kommunerna att ”öka möjligheten att odla själv”. Riksdagen har vid flera tillfällen noterat koloniträdgårdarnas betydelse för människors hälsa och rekreation och vikten av att människor i våra tätorter ges möjlighet att på sin fritid bedriva odling.
Det är därför glädjande att regeringen i de övergripande målen i direktiven för en översyn av plan- och bygglagstiftningen särskilt nämner tillgången till en egen koloni- eller odlingslott som exempel på den fysiska planeringens och byggandets betydelse när det gäller att främja god folkhälsa och en rad andra viktiga mål. Man bör därmed kunna utgå från att kommittén kommer att lämna förslag till åtgärder för att både bevara befintliga koloniområden och främja tillkomsten av nya koloniområden i både befintlig och tillkommande stadsbebyggelse.
Men redan nu bör det vara möjligt att vidta en rad åtgärder för att fler stadsbor ska kunna ha egen trädgård utan att behöva köpa villa eller radhus. Bland annat bör kommunernas ansvar för detta göras tydligare. Statliga myndigheter med ansvar för den byggda miljön bör utarbeta planeringsråd och riktlinjer. Erfarenheter inom den organiserade koloniträdgårdsrörelsen bör tas tillvara i såväl informationsarbete som planering och organisering av tillkommande koloniträdgårdsverksamhet.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Ronny Olander (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |