Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av ersättningsreglerna vid expropriation.
Expropriation innebär att enskilds egendom mot viss ersättning, genom tvång, tas i anspråk för att tillgodose ett samhälleligt mål. Men rätten att expropriera och göra intrång tillkommer inte bara det allmänna utan även enskilda rättssubjekt, och för ändamål som syftar till ekonomisk avkastning.
De nuvarande ersättningsreglerna i expropriationslagen bygger på tanken att en expropriation skall kosta så lite som möjligt för det offentliga. Det är nu snart 30 år sedan lagen tillkom. Vid den tiden betraktades infrastruktur främst som en samhällsservice som kom alla till godo. Men bakom dagens utbyggnad av infrastruktur ligger det även starka ekonomiska intressen.
Ett exempel är bredbandsnäten som byggs ut i hela Sverige. Detta sker i huvudsak på två sätt. Det ena sättet innebär att kablar grävs ner i sådan mark som är ianspråktagen med vägrätt, mark som i de flesta fall ägs av Sveriges bönder. Nergrävningen möjliggörs genom att vägmyndigheten upplåter nyttjanderätt till marken i fråga till olika bredbandsoperatörer. För nyttjanderätten får operatörerna betala ersättning till vägmyndigheten. Det andra sättet innebär att kablarna hängs upp i befintliga kraftledningsstolpar, som inte sällan står på lantbrukares marker. Det sker med stöd av upplåtelseavtal mellan ägarna till kraftledningarna och bredbandsoperatörerna. För upplåtelserna får kraftbolagen ersättning från operatörerna.
Ett annat exempel är expropriation av mark för utbyggnad av mobiltelenät. Investeringar i sådana nät kan uppgå till mångmiljardbelopp, vilket förutsätter att det investerande företaget räknar med stora vinster. Med dagens ersättningsregler i expropriationslagen kan de markägare som tvingas avstå från mark få ersättningar som jämförelsevis framstår som obetydliga.
Många markägare har naturligtvis reagerat mot detta kommersiella utnyttjande av deras mark. De gör gällande att, trots att de är ägare till såväl den mark som är ianspråktagen med vägrätt som den mark som är belastad med kraftledningsstolpar, har de inte något inflytande över rätten till framdragande av kablarna. Det man kraftigast har reagerat mot är att det inte utgår någon ersättning till markägaren för kabelframdragningen då bredbandsaktörernas verksamhet kan förväntas generera stora ekonomiska vinster. Situationen är vidare den att ersättningsreglerna i expropriationslagen, som är de regler som styr ersättningen vid ledningsframdragningar, inte medger rätt för markägare till andel i vinst.
I de fall själva ingreppen måste godtas för att t.ex. tillgodose dagens behov av utbyggnad av modern infrastruktur, är det av största vikt att ersättningsreglerna är utformade så att den som avstår från sin egendom verkligen får marknadsmässig ersättning. Vi anser således att expropriationslagen i denna del är föråldrad. Lagens ersättningsregler är inte anpassade till dagens tvångsförvärv, som i många fall sker för att tillgodose, förutom allmänna intressen, även starka privatekonomiska intressen. Det är därför hög tid att se över och reformera ersättningsreglerna vid tvångsförvärv.
Under våren 2002 tillsattes en utredning för att se över ledningsrättslagen (Dir. 2002:17). Denna har i uppdrag att bl.a. se över ledningsrättsprinciperna. Dock omfattar detta uppdrag bara i mycket begränsad omfattning det som ovan anförts, varför vi vidhåller att en mer omfattande översyn av ersättningsreglerna vid expropriation är nödvändig.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Mikael Oscarsson (kd) |
|
Dan Kihlström (kd) |