Motion till riksdagen
2002/03:Bo249
av Anna Lilliehöök (m)

Utnyttjande av befintliga fastigheter till fler bostäder


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ägarlägenheter, tredimensionell fastighetsbildning och regler för att göra om lokaler till bostäder.

Motivering

I storstäderna råder brist på bostäder. Ambitiösa program för att bygga bort bostadsbristen tar tyvärr tid att genomföra. För att utnyttja hus på allra bästa sätt måste det vara enkelt att anpassa användning och ägarform. De hus som redan finns måste utnyttjas på bästa sätt. I många hus finns outhyrda eller dåligt utnyttjade lokaler som skulle kunna göras om till bostäder om det fanns möjlighet att anpassa användning och ägande med begränsade fastighetsenheter.

Många fastigheter i storstäderna är stora med många lägenheter och lokaler. Stora fastigheter fungerar väl när ändamål och användning inte behöver anpassas eller när det rör sig om stora organisationer med stabil verksamhet och som använder stora lokaler. Ett stort hus kan finna nya användningsområden där en del utgörs av bostadsrättslägenheter, en annan del av hyreslägenheter, en tredje av kontor, bottenvåningen av affärslokaler och källaren av verkstad. En sådan anpassad och diversifierad användning skulle göras möjlig om ett stort hus kunde ägas i mindre delar. Tredimensionell fastighetsbildning för de fastigheter som redan finns ger nya möjligheter till bättre utnyttjande.

Tredimensionell fastighetsbildning innebär ägande och tydlig avgränsning av ansvaret. Delar av fastigheten kan belånas, vilket inte är möjligt med nuvarande lagstiftning. Att kunna äga sin del av en fastighet och kunna överblicka ansvar och ekonomi får inte begränsas till näringsfastigheter eller nya fastigheter. Enskilda personer måste också kunna äga sin egen bostad med äganderätt. Bostadsrättsföreningar är den form som i dag står till buds för boende i flerfamiljshus att ta ansvar för sitt eget boende. Det innebär emellertid ett kollektivt ägande med otympliga beslutsregler och oklart ansvar. Denna extra risk med föreningsägande genom bostadsrättsförening kostar de boende 10 procent högre ränta jämfört med ägda fastigheter. Tredimensionell fastighetsbildning bör därför införas med regler som särskilt tar sikte på ägarlägenheter i befintliga flerfamiljshus.

Att ändra ändamålet och göra om fabriker och kontor till bostäder skall vara så enkelt som möjligt. Stadsmiljön skall kunna förändras. Stadsplaner har ofta inneburit ensidigt nyttjande av olika områden – enbart bostäder, enbart fabriker eller enbart kontor. Om dessa ensidiga miljöer kan göras mer varierade och ge ytterligare möjligheter till bostäder står mycket att vinna. Reglerna för att ändra ändamål bör göras så enkla som möjligt och onödiga hinder för att göra om industrilokaler och kontor till bostäder bör tas bort.

Stockholm den 20 oktober 2002

Anna Lilliehöök (m)