Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att plan- och bygglagen ändras så att grannkommuner får vetorätt vid etablering av externhandel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett moratorium för nyetablering av externhandel införs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att etablering av externhandel bör vara tillståndspliktig enligt miljöbalken.
I Sverige byggs fler externa köpcentrum och stormarknader än i övriga Norden och inom de flesta EU-länder, och det går fort. Trots det saknas en nationell stategi för hur dessa frågor ska hanteras. Eller kanske just därför. Det kommunala plan- och byggmonopolet styr. Samhällsförändringen ger sidoeffekter som innebär ökat bilberoende och utestänger människor som ej har bil från att besöka handeln. Den lokala handeln, som ofta saknar marginaler, läggs ner i rasande takt.
Att något måste göras innan det är försent framgår av en nyligen genomförd undersökning av Svenska Naturskyddsföreningen. Där framgår att 59 av landets 289 kommuner har planer på etablering av ny externhandel och/eller utökning av befintliga anläggningar. Omsättningen inom detaljhandeln beräknas öka med 3–4 procent årligen och livsmedelshandeln med 1–2 procent. Den största ökningen antas fackhandeln stå för. Fackhandeln efterfrågar de nya så kallade megamarknaderna med butikskoncentrationer på 100 000–150 000 kvm, där även kundaktiviteter och olika former av ”upplevelser” ska kunna erbjudas. Det här är en helt ny typ av handel som ännu ej finns i Sverige och som kräver en noggrann analys av om den överhuvudtaget hör hemma här.
Enligt handelns bedömning förväntas efterfrågan på livsmedelshallar på 1 000–1 500 kvm att öka. Även bensinstationernas utveckling till detaljhandel, dagligvarubutik och snabbmatsställe förväntas öka.
Plan- och bygglagen (PBL) innebär att en kommun själv bestämmer hur mark och vatten ska användas inom kommunens gränser och avgör när och för vilka ändamål en detaljplan skall upprättas enligt 1 kap. 2 § i PBL. Därför är kommunens översiktsplan av avgörande betydelse för att ett helhetsansvar för framtida planering ska kunna tas.
Nu ska det göras en översyn av plan- och bygglagstiftningen. Ett övergripande mål som den parlamentariskt sammansatta kommittén ska ha för sitt arbete är att ”utveckla plan- och bygglagstiftningen så att den, mot bakgrund av de senaste årens sammhällsförändringar, får en utformning som skapar bättre förutsättningar för en god miljö, byggande av bostäder, etablering av handel och övrigt näringsliv liksom för annat samhällsbyggande”. (Dir. 2002:97.) Vidare är det ”angeläget att beakta hur den fysiska planeringen kan främja en socialt, kulturellt och ekonomiskt hållbar utveckling. En omsorgsfull planering kan skapa förutsättningar för bl.a. goda sociala miljöer och en bebyggelsemiljö som bidrar till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla. En socialt hållbar utveckling innebär bl.a. att den byggda miljön skall vara tillgänglig, trygg och präglas av mångfald. Även insatser som underlättar vardagslivet, såsom tillgång till service av olika slag, goda kommunikationer och annan infrastruktur, är av stor betydelse. Vårt behov av kultur – i dess vidare bemärkelse – måste också beaktas. Bebyggelsens kulturhistoriska, arkitektoniska och konstnärliga värden skall tas till vara och utvecklas”.
Etableringen av externhandel kommer i konflikt med de av riksdagen nyligen beslutade 15 miljökvalitetsmålen, främst det som gäller god bebyggd miljö. Enligt detta mål ska städer, tätorter och annan bebyggd miljö utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Senast år 2020 ska fysisk planering och samhällsbyggande grundas på program och strategier för bl.a. hur ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur kan åstadkommas så att bilanvändningen kan minska och förutsättningar för miljöanpassade och resurssnåla transporter förbättras. Inte heller tas ansvar för att stormarknader bidrar till att öka koldioxidutsläppen eftersom själva förutsättningen för deras existens är bilen. Visst finns ett generellt krav från 1996 på konsekvensanalyser i översiktsplaner och på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) för detaljplaner vars genomförande medför en betydande påverkan på miljön, hälsa och hushållning med mark, vatten och andra resurser. Men det verkar som om kommunpolitiker har svårt för att se att de deltar i ett större sammanhang, vilket också kan uttryckas i talesättet ”många bäckar små”. Det vill säga att om många kommuner planerar för ökat bilåkande blir de sammantagna effekterna stora.
Boverket följer utvecklingen genom återkommande undersökningar. År 2001 bedömdes ökningen av externhandel till 10 procent på fyra år. För medelstora städer (20 000–30 000 invånare) beräknas den externa detaljhandeln idag stå för 15–20 procent av den totala omsättningen.
Nya krav om estetik infördes i plan- och bygglagen 1 januari 1999. Byggnader för handel får ofta, om de tekniska och ekonomiska argumenten tillåts slå igenom helt, stora mått i plan och små på höjden. Sådana proportioner stämmer dåligt överens med den bebyggelsekaraktär som präglar flertalet svenska städer och samhällen. Det största problemet är kanske ändå bebyggelsens skala i befintlig kultur- och naturmiljö. I och med att hänsyn även nu skall tas till estetik så ökar Boverkets arbetsuppgifter.
Länsstyrelsen ska bidra med faktaunderlag för kommunernas planering och så långt som möjligt bevaka att den lokala planeringen står i samklang med fastställda nationella mål. Länsstyrelsen är enligt PBL (12 kap. 1 §) skyldig att ingripa när den mellankommunala samordningen inte har skett på ett lämpligt sätt.
På uppdrag av riksdagens bostadsutskott gjordes en utredning om länsstyrelsens roll i den mellankommunala samordningen. Handelsfrågor utmärkte sig tydligt som ett område där det ofta uppstår konflikter.
Länsstyrelsens samordnande roll fungerar väldigt olika i olika län. I Skåne har regionförbundet gått ut och sagt att det inte klarar av trycket från de tjugo stormarknader som vill etablera sig inom regionen.
Stockholms stad har antagit en servicepolicy för ytterstaden. Vid nyetablering av större livsmedelshallar sägs att de skall ligga i anslutning till existerande centrumanläggningar eller dylikt. Detta är utifrån en stark oro att nya centrumbildningar kan komma att utarma stadens förortscentrum med allt vad det innebär av förslumning. Men nyligen har Stockholm tvingats ändra i sin stadsplan för den nya stadsdelen Hammarbyhamnen. Stadsdelen skulle bli stadslik med små butiker i husens bottenvåningar. Detta omintetgjordes när grannen, Nacka kommun, beslutade om sitt andra externa köpcentrum alldeles i närheten.
Vid planering är kommunen skyldig att ta hänsyn till förhållanden i grannkommunerna (2 kap. 2 § PBL). Planläggningsbeslut som får effekter ska diskuteras och samordnas med dessa. Många frågar sig i dag om det är tillräckligt, i synnerhet som det visat sig att just den egna kommunens bästa väger tyngst vid etablering av externa köpcentrum, sedan må grannkommuner klara sig bäst de vill. Här behövs gemensamma riktlinjer och en starkare styrning på regional nivå. Det är också dags att införa en vetorätt i PBL för grannkommuner. Detta bör ges regeringen till känna.
Norge, Danmark och Finland har alla en lagstiftning som i princip sätter stopp för etablering av större köpcentrum utanför tätorter. I Tyskland utnyttjas luckor i lagen för att etablera icke önskvärd extern handelscentrumutvecklad detaljhandel i stadskärnor, i stadsdelar och i städernas ytterkanter. Omfattande konsekvensanalyser, socialt, ekonomiskt och miljömässigt, är obligatoriska. I Frankrike krävs särskilt tillstånd för kommersiell verksamhet, även för en så liten yta som 300 kvadratmeter. En möjlighet för större livsmedelshallar är att lova att också etablera en butik på 10 procent av den sökta ytan i intilliggande bostadsområde. Vid större etableringar än 6 000 kvadratmeter krävs en offentlig hearing. I Italien, Spanien, Portugal, Grekland och i de östeuropeiska länderna har de inte kommit så långt, men förändringar i lagstiftningen är på gång. I Sverige fortsätter stormarknaderna att växa explosionsartat. Av de 59 kommuner som Naturskyddsföreningen undersökt befinner sig 33 i detaljplaneskedet och minst fem utreder eller har redan beviljat bygglov, och detta i ett skede när en översyn av PBL just ska påbörjas. Därför brådskar det med ett moratorium vad gäller nya externa handelsetableringar. Detta bör ges regeringen till känna.
Konsekvensanalyser för såväl miljön som för barn och andra utsatta grupper måste göras när man planerar för en uppdelning av handel och boende. Är sovstäder en bra uppväxtmiljö för barn? Här har vi FN:s barnkonvention till stöd. Fortsätter vi att bygga ett segregerat samhälle kan vi inte längre låtsas bli förvånade över att de som växer upp i det samhället blir segregerande människor.
Segregeringen drabbar alla människor som har svårt att förflytta sig själva eller som frivilligt eller ofrivilligt saknar egen bil. Som äldre vill man ha ”rollatoravstånd” till affären. Som handikappad blir man onödigt beroende av andra. Studenter och många andra har inte ekonomiska resurser.
I den nya miljöbalken läggs mer tyngd på hur miljökonsekvensbeskrivningar tas fram. Här kan det också behövas en förstärkt lagstiftning. Eftersom varje etablering av externhandel hotar att motverka det man vill uppnå med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö bör det vara tillståndspliktigt enligt miljöbalken. Detta bör ges regeringen till känna.
Centraliseringen till större orter pågår i accelererande takt. Antalet landsbygdsbutiker minskar stadigt enligt Glesbygdsverkets årliga sammanställningar. Här är etablering av externa köpcentrum en starkt bidragande orsak. Glesbygdsbefolkningen förlorar tillgång till viktig samhällsservice, förutom varuförsörjning även den funktion som butiken har som ombud för post, apotek och systembolag.
Det är nästan bara de största kommunerna som bygger ut – enligt SNF:s kartläggning 70 procent av de 20 största medan det endast är 10 procent av de 200 minsta. Utvecklingen kommer att förstärka den regionala obalansen och stärka de stora kommunernas konkurrenskraft på bekostnad av de mindre, som får se stora delar av det lokala näringslivet utarmas på samma sätt som stadskärnorna, som berövas sitt utbud av småbutiker och specialaffärer.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |