Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda förutsättningarna och villkoren för förmedling och uthyrning av lägenheter i andra hand.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att använda ett lägenhetsregister i syfte att bekämpa svarthandel med hyreslägenheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även yrkesmässiga bostadsförmedlare skall omfattas av registreringsskyldighet hos fastighetsmäklarnämnden och att en översyn av fastighetsmäklarlagen därför bör göras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda ersättningen för förmedling av hyresbostäder.
En kvinna vi känner betalar 12 000 kr/månad för en lägenhet i centrala Stockholm. Lägenheten är drygt 70 m2 stor. Det ger en årshyra på 144 000 kr, vilket motsvarar en bruttoinkomst på ungefär 200 000 kr. Vår vän delar lägenhet med två andra bostadslösa. De betalar då 4 000 kr vardera. Utslaget på ett år blir hyran cirka 2 000 kr/m2. Riksgenomsnittet för bruksvärdeshyran ligger på cirka 750 kr/m2. I Stockholm ligger det något högre. Vår vän betalar alltså drygt dubbla bruksvärdeshyran. Enligt hyreslagen kan den som betalat för mycket i hyra i andra hand vända sig till hyresnämnden och få hyran prövad i efterhand. Om hyresnämnden gör bedömningen att hyran varit för hög ska förstahandshyresgästen betala tillbaka den överskjutande delen till andrahandshyresgästen.
Inriktningen på lagen är riktig, men i praktiken uppstår problem. Det ligger på andrahandshyresgästen att bevisa hur mycket hyra som betalats in. Det är inte alltid enkelt eftersom en del ”värdar” vill ha kontant betalning. Således kan det uppstå en situation där ord står mot ord. Den som bor i andra hand är beroende av goda referenser.
Att dra sin hyresvärd inför domstol innebär att den senaste referensen är praktiskt taget omöjlig att hänvisa till. Även om andrahandshyresgästen får rätt i domstol är det inte alltid så lätt att få pengarna tillbaka. Det blir ofta långa processer som slutar med att kronofogden måste blandas in. Alla är beroende av en bostad. Det påverkar relationen mellan förstahands- och andrahandshyresgäst. Ockerhyror är en tydlig form av exploatering och utnyttjande av människor som befinner sig i en beroendeställning. Boendet ska vara en social rättighet och inte en marknadsvara som utnyttjas för ekonomisk vinning.
Enligt Sveriges Fastighetsägarförbund betalade förra året andrahandshyresgäster 60 % mer i hyra än vad de som har förstahandskontraktet betalar till hyresvärden. Sammanlagt betalade de som hyr i andra hand enbart i Stockholm 500 miljoner kr extra i hyra. I Stockholm hyrs cirka 12 % av det totala lägenhetsbeståndet ut i andra hand. Fastighetsägarförbundet uppskattar dessutom att svarthandel med hyreslägenheter omsätter ca 600 miljoner kr/år. Det är osäkra uppgifter, men det ger ett hum om omfattningen.
De former av spekulation och ekonomisk exploatering som förekommer inom boendet skapar stora orättvisor och ska bekämpas. Ockerhyror vid andrahandsuthyrning och svarthandel med förstahandskontrakt handlar om hur resurser överförs på orättfärdiga grunder mellan parter som befinner sig i ett icke jämlikt maktförhållande.
I en solidarisk bostadspolitik ska det finnas avgiftsfria bostadsförmedlingar. De ska i huvudsak förmedla förstahandskontrakt till hyreslägenheter. Kommunala bostadsförmedlingar ägnar sig vanligtvis inte åt att förmedla andrahandslägenheter. Den förmedlingen sker i stället genom privata förmedlingar, mot betalning och utan kontroll av eller krav på rimliga hyror. I många fall kan det handla om kostnader på flera tusen kronor för att få ett kontrakt på några månader eller i bästa fall ett år. Till det ska läggas att hyran kan vara minst sagt oskälig. Ytterst är det hyresvärden som godkänner en andrahandsuthyrning. I samband med ett godkännande bör hyresvärden vara vaksam och kontrollera att det inte tas ut en överhyra av andrahandshyresgästen.
Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (2000:1383) innehåller bestämmelser om att en kommun ska anordna bostadsförmedling för att främja bostadsförsörjningen. Lagen säger inget om huruvida en sådan förmedling ska förmedla förstahands- eller andrahandslägenheter. En översyn av förmedlingen av lägenheter är nödvändig för att skapa rättvisa villkor för dem som söker bostad i regioner med bostadsbrist.
Översynen ska omfatta frågan om obligatorisk avgiftsfri förmedling av andrahandslägenheter i kommunala bostadsförmedlingar. Den typen av förmedling är önskvärd för att minska riskerna för att redan utsatta människor drabbas av ocker i form av oskäliga hyror och orimliga förmedlingsavgifter. Kommunala förmedlingar kan ges uppdraget att kontrollera att hyror sätts på en nivå som motsvarar bruksvärdet.
Det bör även utredas om fastighetsägare kan ges ökade skyldigheter att kontrollera att oskäliga hyror inte tas ut av andrahandshyresgäster. Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda förutsättningarna och villkoren för förmedling och uthyrning av lägenheter i andra hand.
Lantmäteriverket håller på att bygga upp ett lägenhetsregister. Huvudsyftet med registret är att få en effektivare folk- och bostadsräkning. När registret är färdigt kommer det dessutom att vara ett utmärkt verktyg för att motverka svarthandel med hyreslägenheter. Det vanligaste sättet att köpa en lägenhet svart är att arrangera ett skenbyte. Köparen skriver sig då vanligtvis på en fiktiv adress med ett falskt kontrakt som sedan används som bytesobjekt.
Genom att söka historiskt i ett register kan hyresvärd eller hyresnämnd enkelt kontrollera hur en byteskedja sett ut och om vissa lägenheter förekommer mer frekvent i byteskedjor. Regeringen bör se över möjligheterna att använda det kommande lägenhetsregistret i syfte att bekämpa svarthandeln med hyreslägenheter.
I fastighetsmäklarlagen (1995:400) finns ett särskilt undantag för mäklare som enbart förmedlar hyresrätter. Det betyder bl.a. att de inte behöver vara registrerade och inte heller står under Fastighetsmäklarnämndens tillsyn. Det torde vara helt rimligt att dessa företag, som har rätt att ta ut förmedlingsavgift, borde stå under någon form av tillsyn och kontroll. Villkoren för yrkesmässig bostadsförmedling bör regleras på samma sätt som förmedling av bostadsrätter och egnahem. Det innebär att Fastighetsmäklarnämnden ska utöva tillsyn och registrera förmedlarna.
Fastighetsmäklarlagen bör ses över och undantaget tas bort så att även mäklare som enbart förmedlar hyreslägenheter omfattas av lagen.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
De yrkesmässiga bostadsförmedlingarna finansierar sin verksamhet genom att ta ut förmedlingsavgift av dem som söker och tilldelas lägenheter. Denna avgift har sedan 1992 varit begränsad till 1 200 kr, men höjdes år 2000 av Kammarkollegiet till maximalt 2 000 kr. Det är en förhållandevis hög avgift som bostadssökande tvingas betala för att hitta en lägenhet i andra hand.
Under 1990-talet har en del av dessa företag agerat oseriöst och lurat bostadssökande genom att ta ut avgiften i förskott och sedan driva företaget i konkurs. Någon återbetalning av förmedlingsavgiften har det aldrig blivit tal om. Grundläggande för sådan oseriös verksamhet är att avgiften tas ut i förskott, vilket leder till frågan om det verkligen är riktigt att förskott tillåts.
Boendesociala beredningen genomförde en kartläggning som visade att avgifter överstigande det tillåtna beloppet ofta tas ut. Det är även vanligt med avgifter för registrering, information och andra kringtjänster. En översyn av taxan och andra ersättningsregler är nödvändig för att främja seriös bostadsförmedling. Översynen ska omfatta frågan om vilken nivå på förmedlingsavgiften som kan anses skälig samt rimligheten i att ta ut avgiften i förskott.
Mot bakgrund av detta bör regeringen utreda villkoren för ersättning för förmedling av hyresbostäder.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 20 oktober 2002 |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |