1 Innehållsförteckning 40
2 Förslag till riksdagsbeslut 41
3 Inledning 41
4 Översyn av plan- och bygglagen 42
5 Handikapporganisationernas roll i utformningen av byggandet 42
6 Byggkontrollen 42
7 Bygganmälan och samråd 43
8 Kvalitetsansvarig 43
9 Slutanmälan 43
10 Varsamhetskrav i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse 44
11 Tillsynsansvaret 44
12 Ekologiskt hållbart byggande 45
13 Direktverkande elvärme 45
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Plan- och bygglagskommittén i sitt arbete skall beakta de ändringsförslag beträffande plan- och bygglagen som motionen föreslår.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den kvalitetsansvariges oberoende roll i byggprocessen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort undantaget för direktverkande elvärme i en‑ och tvåbostadshus.
Det är dyrt att bygga fel eller att inte anpassa byggandet till de behov som finns. En bra planering, en helhetssyn på byggprocessen och ett aktivt deltagande av såväl fastighetsägare som berörda bostadskonsumenter är krav som måste uppfyllas för att goda bostäder till rimliga kostnader skall komma till stånd.
De särskilda behov som finns bland t.ex. äldre och funktionshindrade måste tillgodoses. Vi vet att funktionshinder är mer förekommande ju högre upp i åldrarna vi kommer, och behovet av anpassning av bostäder och tillgängligheten till allmänna platser och samhällsservice ökar ju fler äldre vi får i samhället. Vi vet också att om 30 år har antalet medborgare som är 65 år eller mer ökat med ca 665 000 personer eller från 17,4 % av befolkningen till 23,6 %.
Antalet personer över 85 år ökar starkt. Detta ställer stora krav på samhället och förutsätter en strategi för samhällsplaneringen som tar tydligt avstamp i den förändrade demografin. I proposition 1997/98:113 uttrycks följande: ”Målen som regeringen föreslår är att äldre skall kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende.” Detta kan inte tolkas på något annat sätt än att förutsättningar för att kunna bo kvar i sin bostad skall öka.
För att uppnå detta mål måste arbetet med tillgängligheten i boendet tas på största allvar. För både de boende och samhället finns stora vinster i en politik som ökar möjligheten till kvarboende. Det handlar om allt från stoppande av generationssegregation till minskade kostnader för ”särskilt boende”.
Vidare kommer kostnaderna för bostadsanpassning att minska om den byggda miljön redan från början är byggd och planerad för tillgänglighet. Dessutom skulle arbetsmiljön för t.ex. vårdpersonal i hemtjänsten förbättras avsevärt. Den byggda miljö som finns i dag har dessvärre utformats innan det fanns tydliga krav på tillgänglighet i lagstiftningen.
Detta tillsammans med den försämring som skett av bygglovsreglerna och kontrollfunktionerna innebär att det är nödvändigt att ta ett helhetsgrepp kring dessa frågor för att uppnå den tillgänglighet som regeringen säger sig eftersträva. Därför är det nu bra att regeringen tillsatt en kommitté för att se över plan- och bygglagen.
Vänsterpartiet har sedan plan- och bygglagen reviderades haft synpunkter på hur den ska förändras, och vi redovisar en del av våra förslag i denna motion. Förslagen bör beaktas av den parlamentariska kommitté som tillsatts för att se över lagstiftningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller möjligheterna för handikapporganisationer m.fl. att få insyn och kunna påverka utformningen vid byggnation för att skapa bästa möjliga hänsyn till tillgänglighetsfrågorna, begränsas de av plan‑ och bygglagens regler. I dag kan byggnadsråd inledas endast tre veckor före byggstart, och detta omöjliggör i det närmaste för intresseorganisationerna att kunna påverka byggnationen. Byggsamråd borde ske redan i projekteringsstadiet. Handikapporganisationerna skall ges rätt att delta i det byggsamråd som skall ske mellan byggherren och kommunens byggnadsnämnd.
I proposition 1998/99:62 skrev regeringen att tillräckliga skäl inte finns för att gå in och ändra i den bygglovsprocess för tillsyn och kontroll som gäller från 1995, trots att Boverket i sin utvärdering framfört flera ändringsförslag. I stället skulle Boverket gå ut med informationsinsatser för att förbättra tillsyn och kontroll. Detta blev också riksdagens beslut. Detta förvånar nog många som upplevt den turbulens som de ändrade reglerna förorsakat. Enligt dessa är det byggherren som har det övergripande ansvaret för att byggnader får de tekniska egenskaper som föreskrivs. Detta ansvar måste gälla fullt ut så att alla funktioner och egenskaper enligt både civilrättsliga och offentligrättsliga krav tillgodoses innan ett beslut om att investera i byggobjektet fastställs.
I dag händer det att ett godkänt byggobjekt hos den kommunala byggnadsnämnden senare underkänns av länsstyrelsen när beviljande av räntebidrag skall ske. Ett säkerställande av byggkontrollen i byggprocessen är viktigt av ekonomiska skäl för den som bygger, men också av kvalitets- och trygghetsskäl för dem som skall bo. Den situation vi har idag är otillfredsställande, och åtgärder bör vidtagas för att säkerställa byggkontrollen i byggprocessen.
I dag räcker det med att byggherren tre veckor före byggstart anmäler att byggprojektet skall sätta igång, förutsatt att bygglov tidigare beviljats. Tre veckor kan räcka för små och enkla åtgärder, men större objekt bör anmälas mycket tidigare. För större och medelstora objekt bör det vara obligatoriskt med minst två byggsamrådsmöten i samband med en bygganmälan. Vid större objekt kan det vara lämpligt med ett slutsamråd före byggstart. Detta förutsätter naturligtvis att bygganmälan sker betydligt tidigare.
Byggherren skall utse en kvalitetsansvarig. Denne skall garantera att den kontrollplan som upprättats för byggobjektet följs enligt uppgjord plan. Det innebär inte med säkerhet att de kvaliteter som samhället ställer på byggobjektet enligt PBL finns med. En kontrollplan är alltså ingen kvalitetssäkring och den kvalitetsansvarige ingen garanti för att samhällets krav för byggobjektet tillgodoses. Den kvalitetsansvarige bör därför se till att byggherrens kontrollplan tillgodoser samhällskraven och att de genomförs på ett tillfredsställande sätt.
Det förutsätter att en kontrollplan enligt PBL alltid upprättas efter ett byggsamråd. Den kvalitetsansvarige skall närvara vid byggsamråd, besiktningar och andra kontroller. Det är ganska vanligt att den kvalitetsansvarige har del i det byggprojekt den ansvarar för. Det kan vara som underentreprenör eller annan funktion. Ett jävförhållande undviks genom att den kontrollansvarige är oberoende och inte en part i byggprojektet.
Ansvarsförhållandena i byggprocessen kommer att bli föremål för den kommande PBL-utredningen, men redan nu bör regeringen komma med förslag om att den kvalitetsansvarige som utses inte ska ha någon anknytning till det byggprojekt som han eller hon är kontrollansvarig för.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Byggnadsnämnden har svårigheter att leda sina ärenden till slutintyg. Detta sker t.ex. när den kvalitetsansvarige inte får fram de intyg som kontrollplanen kräver eller när en begärd färdigställandeanmälan inte lämnats in. Byggherren upplåter ofta byggnaden för användning efter färdigställandet utan byggnadsnämndens kännedom. Byggnadsnämnden har då svårigheter att utföra tillsyn och få rättelser utförda. Det är väsentligt att byggnadsnämnden får kännedom om när en byggnad tas i bruk, för att ha möjlighet att pröva beslut om användningsförbud eller för kontroll av ventilationssystem eller brandtekniska installationer som då skall vara i driftklart skick. Detta kräver att det blir obligatoriskt att göra slutanmälan till byggnadsnämnden om att bygget är färdigt att tas i bruk. Det är byggherren och inte den kvalitetsansvarige som bör göra en slutanmälan, då det är byggherren som är ytterst ansvarig för att byggobjektet följer samhällskraven.
Denna slutanmälan bör omfatta ett slutintyg om att utförandet av byggprocessen skett i överensstämmelse med bygglovsbeslutet. Anledningen till detta är den oroande utvecklingen av åtgärder som inte stämmer överens med det tidigare bygglovsbeslutet.
Byggherrens anmälningsskyldighet och intygande enligt ovan bör föreskrivas i lag för att understryka vikten av denna handling. Om inte byggherren gör en sådan anmälan kan byggnadsnämnden utkräva en särskild avgift enligt kap. 10 § 6 PBL. För att understryka att förslagen om anmälningsskyldighet och krav på slutintyg är viktiga handlingar bör den särskilda avgift som kan tas ut vid försummelse av att t.ex. en kvalitetsansvarig ej utsetts höjas.
I tidigare lagstiftning kunde byggnadsnämnden förhindra bygglovspliktiga inre ändringar som ansågs förvanska byggnaden genom att inte ge bygglov. I den nya lagstiftningen är inte inre förändringar lovpliktiga och därmed inte möjliga att förhindra. I dagens läge är byggnadsnämndens enda möjlighet att förhindra förändringar att i kontrollplanen ställa krav på ett utlåtande från en fristående sakkunnig.
Den sakkunniges utlåtande är dock inte grund för myndighetsbeslut, och sanktionerna vid överträdelser är svaga. Detta har lett till ett betydligt sämre skydd för särskilt värdefulla kulturhistoriska byggnader. En kommun har idag rätt att utöka bygglovsplikten för särskilt värdefulla byggnader när det gäller underhållsåtgärder men däremot inte för inre förändringar. Det bör göras möjligt att förhindra förvanskande ändringar i kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Därför krävs en ändring av 8 kap. 6 § PBL.
I det tidigare kontrollsystemet då byggnadsnämnderna utförde både granskning och besiktning av byggnadsärenden, var behovet av överordnad tillsyn inte så stort då det var mycket konkret till sin natur. Dagens system är mer komplicerat eftersom det berör fler parter och byggreglerna är mer målinriktade än tidigare. Boverket är den myndighet som skall förtydliga de tekniska egenskapskraven genom att utfärda byggföreskrifter. Det är sedan länsstyrelserna som skall bevaka och utöva tillsyn över byggväsendet i länet. I dag saknar länsstyrelsen sannolikt resurser för att utöva den formen av tillsyn. Frågan om tillsynen bör närmare utredas.
Ekologisk hållbarhet är ett svårdefinierat begrepp, vilket blir väldigt tydligt när det gäller den byggda miljön. Den nu gällande lagstiftningen ger inte något bra svar på vad som menas med ekologisk hållbarhet när det gäller bebyggelsen. I BVL, lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., finns en rad egenskapskrav som skall uppfyllas i samband med byggnation. Där nämns skydd med hänsyn till miljön, energihushållning och värmeisolering, hushållning med vatten och avfall, men ingenting nämns om ekologisk kretsloppstillämpning i sin helhet.
I miljöbalken som gäller från den 1 januari 1999, står det i 1 kap. 4 och 5 §§ att mark, vatten och fysisk miljö skall användas så att en ur en ekologisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas. Återanvändning och återvinning, liksom annan hushållning med material, råvaror och energi, skall främjas så att ett kretslopp uppnås.
Detta bör få en uppföljning i BVL, lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader m.m., för att stärka tillämpningen av ett ekologiskt kretsloppstänkande i byggprocessen. 2 § BVL bör kompletteras med ett tionde egenskapskrav, nämligen tillämpningen av ekologiskt hållbara kretsloppslösningar i sin helhet. Boverket bör få i uppdrag att komplettera de nu gällande byggreglerna utifrån detta nya egenskapskrav.
I en‑ och tvåbostadshus är det fortfarande möjligt att installera direktverkande elvärme om byggnaden har särskilt goda egenskaper när det gäller hushållning. Det gäller såväl nybyggnation som ombyggnation. Elektricitet är en högkvalitativ energi som bör användas på bästa sätt. Mer än 40 % av Sveriges producerade elenergi används till uppvärmning och luftkonditionering av bostäder och lokaler. Ett skäl till att minska den här användningen är att kärnkraften skall avvecklas; men huvudskälet är att elenergin skall användas i mer tekniskt komplicerade sammanhang än uppvärmning. En signal till byggbranschen och bostadskonsumenter är att nu ta bort eluppvärmning som uppvärmningsalternativ. Detta bör gälla både vid nybyggnation och vid större ombyggnationer. Enstaka fritidshus bör fortfarande stå utanför dessa bestämmelser.
Det som ovan anförs om direktverkande elvärme bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Owe Hellberg (v) |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |