Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning om planeringsinstrument för regional samhällsplanering.
Med informationsteknologi och bra kollektivtrafik skapas förutsättningar för människor att bo, arbeta och bedriva fritidsaktiviteter inom ett betydligt större område än vad som var möjligt för några få årtionden sedan. En förutsättning för att utveckla dessa möjligheter är övergripande samordning mellan flera kommuner och samhällsorgan.
Det finns i dag inget planinstitut för utveckling och exploatering som omfattar flera kommuner och regioner. Bostäder planeras lokalt i kommunerna, vägplaneringen sköts i huvudsak av Vägverket och planering av järnvägar av Banverket. Fördelningen av högskoleplatser bestäms av staten och placeringen av sjukhus av landstingen. De sektorsövergripande aspekterna saknar ofta belysning vid planering av infrastruktur och bostadsbyggande.
Det bör utvecklas ett planeringsinstrument för infrastruktur- och bebyggelseutveckling på regional nivå. Detta skall göras för att möjliggöra för flera samhällsorgan att analysera, samordna och utveckla övergripande strategier för utbyggnaden av infrastruktur och bostäder där parterna har gemensamma intressen.
Grunden för en regional samhällsplanering är ett kunskapsunderlag av god kvalitet. I Stockholms län har ett plansamråd drivits på regional nivå. De möjliga vinsterna med samordningen av infrastrukturen och bostadsbyggandet i Stockholm är omfattande. Det är dock så att länets kommuner inte är tvingade att följa de strategier som skissas upp i planen för regionens utveckling. I Stockholms län är bostadsbristen mycket stor, men det finns samtidigt kommuner som vägrar upplåta mark för byggande av hyresrätter till rimliga kostnader.
Idén med regional samhällsplanering är i första hand att öka kunskapen och förståelsen för de samband som finns i en region med gemensam arbets- och bostadsmarknad. Utöver detta bör det finnas möjligheter att på regional nivå driva fram en för regionen gynnsam utveckling vad gäller bostadsbyggande och infrastruktur.
Områden som borde bli aktuella för det regionala planeringsinstrumentet är till exempel hälso- och sjukvård, transporter, näringsliv, bostadsbyggande, utbildning, miljö, kulturmiljö, kultur och arbetsmarknad. Det är svårt att säga i vilken omfattning ett nytt regionalt planinstrument skulle påverka den svenska samhällsbyggnadstraditionen, men det är troligt att det ruckar en del såväl på det kommunala planmonopolet som på Vägverkets och Banverkets dominans. Fördelarna överväger dock, och det är därför en önskvärd utveckling att förstärka den regionala samordningen av utbyggnaden av bebyggelse och kommunikationer.
Regional samhällsplanering skulle öka förutsättningar för att uppnå nationella mål vad gäller t.ex. ekologisk hållbarhet, effektiva transporter, kulturmiljö och bostadsbyggande. Stora vinster skulle kunna göras om man samordnade bostadsbyggandet för studenter i de regioner som tilldelats ett ökat antal högskoleplatser. Det skulle även innebära ökade möjligheter att undvika mål- och intressekonflikter, t.ex. när det gäller hur kommuner planerar för extern handel.
Genom att inrätta ett regionalt instrument för samhällsplanering kan förutsättningar skapas för väl fungerande arbets- och bostadsmarknader, effektiv infrastruktur och regional utveckling. Förutsättningarna och formerna för regional samhällsplanering bör utredas. Regeringen bör presentera förslag till ett nytt planinstrument på regional nivå. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 19 oktober 2002 |
|
|
Sten Lundström (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |