Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om införande av en lagstiftning med krav på brandvarnare i varje hushåll.
Varje år dör mellan 100 och 140 människor till följd av bränder. Den vanligaste dödsorsaken är förgiftning av brandröken och inte av själva elden. Trots det saknar fortfarande cirka var fjärde hyresgäst brandvarnare. Det är inte nog med att bränder förorsakar stora mänskliga tragedier, de förorsakar dessutom stora samhällskostnader. Varje brand som kan förhindras genom ett gott förebyggande arbete sparar enorma resurser för samhället.
Det är inte heller så att antalet bränder minskar eller att färre dödas i bränder. Det är tvärtom så, enligt Brandförsvarsföreningen, att antalet döda ser ut att öka och kommer att fortsätta att öka framöver i takt med att det blir fler äldre. Bränder med äldre inblandade både i egna hem och på servicehem, där den enskilde boende har eget hyreskontrakt, är en stor riskfaktor. Äldre har ofta funktionshinder och behöver tid för att ta sig ut. Här är en brandvarnare alldeles nödvändig.
År 2001 dog 137 människor i 121 bränder; 88 var män och 49 var kvinnor. Vid dessa 121 bränder saknades fungerande brandvarnare i 84 fall. Statistik för år 2002 pekar på fortsatt hög nivå av döda vid bränder.
Riksdagen gjorde 1997 ett tillkännagivande om behovet av brandvarnare. Man pekade på att brandvarnare i det befintliga bostadsbeståndet borde komma till stånd. Bostadsutskottet har dessutom tidigare uttalat ”att även om brandvarnare i dag finns installerade i betydande delar av bostadsbeståndet är detta inte tillräckligt”. Man säger att ”vikten av att alla hem och lokaler där människor vistas utrustas med brandvarnare kan enligt utskottets mening inte nog betonas”. Man säger vid ett senare tillfälle att ”det är nödvändigt att öka användningen av brandvarnare även i det befintliga bostadsbeståndet”. Man hänvisar till de kommuner som tar lagen i egna händer och själva inför obligatorisk brandvarnare. ”Det utesluter dock inte att ytterligare insatser behöver sättas in.” Man pekar på att miljöminister Sommestad ansåg i ett frågesvar att ”ökningen av antalet omkomna till följd av bränder leder till slutsatsen att det finns skäl att på nytt överväga behovet av skärpt lagstiftning när det gäller brandvarnare”.
Det verkar med andra ord som om vi alla är överens. Det vill nu till kraftfullare åtgärder över hela landet för att kunna rädda fler människoliv och minska skadeverkningarna i samband med bränder. Det är nu dags att skapa en nationell lagstiftning som innebär skyldighet för alla hushåll att ha brandvarnare. Vi bör ställa krav på att det inom en snar framtid skall finnas minst en brandvarnare på varje våningsplan i alla bostäder.
Norge är föregångare i denna fråga. Redan 1991 lagstiftade man om krav på en godkänd brandvarnare per lägenhet eller bostad. Lagen gällde retroaktivt. Ansvaret för installationen lades på fastighetsägaren. Också Finland införde för något år sedan en lag på obligatorisk brandvarnare. Detta bör också vi i Sverige göra.
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Sonja Fransson (s) |
Berndt Ekholm (s) |