Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det kommunala vetot och kärnkraftsavfall.
Problemet med slutförvaring av kärnkraftsavfall måste få sin lösning. Vi måste i Sverige ta hand om våra egna sopor. När det gäller den mycket besvärliga uppgiften att ta hand om avfall efter kärnkraft pågår det nu en lång rad undersökningar om var och på vilket sätt man ska förvara kärnkraftsavfallet. Runt om i landet har man också aktualiserat folkomröstningar eller redan genomfört en omröstning i kommunen för att lyssna vad folket säger i denna fråga. Några har avfärdat problemet med att säga nej – avfallet ska inte placeras i vår kommun.
Till sist måste det ändå bli så att slutförvaringen av avfallet måste få sin lösning. Frågan är om det är kommunerna som även i denna miljöfråga ska få använda sig av det kommunala vetot och verkligen säga ja eller nej, eller om frågan ska anses så komplex att staten måste ta det övergripande ansvaret och bestämma utifrån noggranna undersökningar om bästa plats och vilken metod som ska användas för att på ett så säkert sätt som möjligt ta hand om avfallet.
Just nu råder det osäkerhet om hur man ska tolka de folkomröstningar som varit i frågan och löften om kommande folkomröstningar. Det är logiskt att denna förvirring finns i kommunerna och inte minst bland folket.
Den kommunala vetorätten, som innebär att en kommun har rätt att säga nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen, är en av hörnstenarna i den kommunala bestämmanderätten. Men när det gäller slutförvaring av kärnkraftsavfall kan inte kommunerna förlita sig på det kommunala vetot. Kärnkraftsavfallsanläggningar är i dag, enligt lagen, inte någon fråga för det kommunala vetot.
Eftersom man ändå i dag arbetar med kommunala folkomröstningar i frågan anser jag att det är angeläget att man ifrån statens sida klart uttalar sig för om dessa folkomröstningar har någon betydelse eller om det bara är ett spel med människors vilja. Frågan är för allvarlig för det, det handlar om människors förtroende för demokratiska spelregler.
Med hänvisning till vad jag framfört i motionen hemställer jag om en allmän översyn av folkomröstningsinstitutet som ett instrument för människor att påverka sin livsmiljö samt en översyn om kärnkraftsavfallet är en fråga för staten eller om det kommunala vetot skall gälla även denna miljöfråga.
|
Stockholm den 8 oktober 2002 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |