Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om begreppet beaktansvärda skäl i 7 kap. 11 § första stycket bostadsrättslagen (1991:614).
Riksdagen beslutar om ändring i 3 § andra stycket lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt enligt följande.
Föreningen skall till sin anmälan foga ett intyg av föreningens styrelse om
1. hur många lägenheter som finns i den fasta egendom som anmälan omfattar,
2. att hyresgästerna i mer än hälften av de uthyrda lägenheterna skriftligen har förklarat sig intresserade av ombildningen och att dessa hyresgäster är medlemmar i föreningen, och
3. att samtliga lägenheter i en småhusenhet som omfattas av anmälan hyrs för något annat ändamål än fritidsändamål.
Riksdagen beslutar om ändring av 9 kap. 19 § första stycket bostadsrättslagen (1991:614) enligt följande.
En bostadsrättsförenings beslut att förvärva ett hus för ombildning av hyresrätt till bostadsrätt skall fattas på en föreningsstämma. Beslutet är giltigt, om hyresgästerna i mer än hälften av de uthyrda lägenheter som omfattas av förvärvet har gått med på beslutet. Dessa hyresgäster skall vara medlemmar i bostadsrättsföreningen. Vid beräkningen av antalet lägenheter tillämpas 1 kap. 5 § andra stycket.
En bostadsrättshavare äger inte sin lägenhet, utan innehar en nyttjanderätt som inte är begränsad i tiden. Sverige saknar i själva verket helt en upplåtelseform som gör det möjligt att äga lägenheter i flerbostadshus. Denna brist i svensk lagstiftning har Moderaterna och andra borgerliga partier påtalat under en lång följd av år. Senast har Moderaterna i kommittémotion 2002/03:Bo238 lagt förslag om införande av ägarlägenheter i Sverige.
Att äga sin egen lägenhet, genom så kallad ägarlägenhet, är en uppskattad boendeform i flera av våra grannländer. Att äga sin bostad innebär för många människor trygghet som inte kan mätas enbart i pengar. Med ägarlägenheter skulle lägenhetsinnehavarna dessutom vara tillförsäkrade den vidsträckta förfoganderätt, exempelvis när det gäller andrahandsuthyrning, som följer med äganderätten. Med fler upplåtelseformer kan människor bo så som de själva önskar.
Bostadsrätten har många likheter med äganderätten. Bostadsrättshavaren har betalat en insats och bär normalt det fulla ansvaret för lägenhetens inre underhåll. Vår uppfattning är därför att också bostadsrättshavaren skall ha vidsträckt förfoganderätt. Denna kan emellertid aldrig bli så vidsträckt som när det gäller ägarlägenheter, eftersom bostadsrätten är en kooperativ upplåtelseform där det också finns ett föreningsintresse att beakta. En bostadsrättsförening bör exempelvis kunna förhindra att föreningens fastighet genom andrahandsuthyrningar i praktiken ombildas till ett hyreshus.
Mot den här bakgrunden kan vi moderater tillstyrka propositionens förslag att vidga bostadsrättshavares rätt till andrahandsuthyrning. Förslaget utgör en bra avvägning mellan bostadsrättshavarnas intresse och föreningsintresset. Likväl finns behov av en upplåtelseform som möjliggör direkt ägande av lägenheter.
Även om de angivna rekvisiten för rätt till andrahandsuthyrning är godtagbara är regeringens förslag till ordval i lagtexten olämpligt. Trots att regeringen vill ge en något mer vidsträckt rätt till andrahandsuthyrning för bostadsrättshavaren jämfört med hyresgästen väljer regeringen att använda exakt samma uttryck, beaktansvärda skäl, som används i den motsvarande bestämmelsen i hyreslagen. Om propositionens förslag på denna punkt godtas innebär det två lagar där parallella bestämmelser ges likartad utformning men delvis olika innebörd. Det är olämpligt. Ett annat uttryck än just beaktansvärda skäl bör därför väljas. Regeringen föreslås återkomma med ett nytt förslag i denna del.
Regeringen föreslår i propositionen att bostadshyresgäster skall vara folkbokförda på en fastighet för att få räknas med i den kvalificerade majoritet som krävs för ett beslut om ombildning av hyresrätt till bostadsrätt. Regeringen motiverar detta med att de boendes intressen skall tillvaratas.
Det finns, som SBC påpekar i sitt remissvar, många fall där det finns legitima skäl för exempelvis dubbel bosättning. En hyresrättsinnehavare kan av olika skäl även tvingas bo och folkbokföra sig på annan ort. Det kan till exempel gälla tingstjänstgöring, studier utomlands och vikariat. Därför är regeringens förslag att kräva folkbokföring för att få delta i beslut om ombildning en alltför långtgående inskränkning i de boendes rätt att vara med och besluta.
Regeringen skriver i propositionen att det är en acceptabel konsekvens med tanke på syftet för ombildningsreglerna. Det är emellertid lätt att göra kopplingen till den rigida politik regeringen driver när det gäller att försvåra ombildningar. Konsekvenser, som de ovan beskrivna, är inte acceptabla.
Redan i dag är reglerna för ombildning alltför långtgående. Vi finner det naturligt att den som vill skall ges möjlighet att äga sin bostad. Intill dess att ägarlägenheter har blivit verklighet är bostadsrätten i praktiken den enda upplåtelseform som möjliggör bostadsägande – om än indirekt – i flerbostadshus. Bostadsrätten ger många av de fördelar som är förknippade med direkt ägande; goda möjligheter att påverka det egna boendet och boendemiljön, lägre driftkostnader och eget ansvarstagande.
Det är därför viktigt att möjliggöra ombildning till bostadsrätt för dem som vill ta ökat ansvar för sitt boende. Det gäller inte minst i förorter där det är angeläget att öka inslaget av bostadsrätter för att på sikt minska segregationen. Genom blandning av olika upplåtelseformer ökar de boendes valfrihet samtidigt som segregationstendenser till följd av bristande mångfald i upplåtelseformer motverkas.
Socialdemokraterna har, med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, höjt kraven för en bostadsrättsförenings förvärv av fastighet för ombildning till bostadsrätt och för att göra en intresseanmälan för sådant förvärv, till mer än två tredjedelar av de boende i fastigheten. Nu vill regeringen ytterligare inskränka möjligheterna att ombilda från hyresrätt till bostadsrätt. Förslaget med krav på folkbokföring bör inte genomföras och majoritetskraven för förvärv av fastighet för ombildning till bostadsrätt, liksom för intresseanmälan för sådant förvärv, bör omgående återställas till det enkla majoritetskrav om mer än hälften av de boende som gällde före ändringen.
|
Stockholm den 14 november 2002 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |
|
|
Margareta Pålsson (m) |
Peter Danielsson (m) |
|
Björn Hamilton (m) |
Gunnar Axén (m) |
|
Göran Lindblad (m) |
Mikael Odenberg (m) |