med anledning av prop. 2002/03:98 Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 2002/02:98 Åtgärder för att främja byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.
Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en generell utvärdering av den höjning av momsen på byggande som infördes i och med 1990 års skattereform.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa fastighetsskatten på hyreshus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slopa uttagsskatten på fastighetsförvaltning i egen regi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra bruksvärdessystemet mer flexibelt till förmån för nyproduktion av hyreshus.

Ytterligare bidrag ger inga bostäder

Samtidigt som regeringen nyligen la fram sin proposition om åtgärder för ett ökat byggande, meddelade Boverket att bostadsbristen fortsätter att breda ut sig i landet. I 100 av landets 290 kommuner råder det nu bostadsbrist, jämfört med förra årets 77. I ytterligare 35 kommuner är det balans på marknaden som helhet, men det är brist på bostäder i centralorten eller innerstan.

Detta visar tydligt att det nuvarande investeringsbidraget har gett dålig effekt. Enligt Boverkets statistik har det kommit in endast 342 ansökningar om investeringsbidrag från hela landet, trots det stora behov av nya bostäder som finns. Regeringen har alltså inte lyckats vända den negativa trenden på bostadsmarknaden. Ändå försöker regeringen använda sig av en liknande lösning igen genom att föreslå ytterligare ett investeringsbidrag. Det är snarlikt det nuvarande, men innehåller fler restriktioner.

En av dessa restriktioner gäller lägenhetens storlek. Max 70 kvm får lägenhetens yta vara, bidrag ges dock för max 60 kvm av dessa. Regeringen säger att man vill satsa på byggandet av mindre lägenheter. Kommunerna noterar däremot en ökad brist på tre- och fyrarumslägenheter. I smålägenheterna sitter trångbodda barnfamiljer och längtar efter något större. Med regeringens in i detalj styrda politik kommer de att få vänta ett tag till. Att det ska byggas och hur bestämmer alltså staten. Detta är något som kommunerna däremot bäst själva bör kunna bedöma och bestämma över.

En annan restriktion, som ger negativa konsekvenser i flera led, är att det föreslagna bidraget, liksom det nuvarande, riktas till kommuner i s.k. tillväxtregioner med bostadsbrist. Det framgår i propositionen att det inte är en helt okomplicerad uppgift att definiera vad som är en tillväxtort. Boverket ska ge detaljerade anvisningar om hur definitionerna ska gå till. Länsstyrelsernas uppgift blir att identifiera tillväxtområden och ta hänsyn till diverse förhållanden, vad gäller bland annat ekonomi och befolkningsutveckling, i regionen, kommunen eller kommundelen.

Det finns, som tidigare nämnts, kommuner som har bostadsbrist, nettoinflyttning och ett expanderande näringsliv i de centrala delarna, men kanske bostadsöverskott i andra perifera delar. Behovet av att bygga är alltså stort, även utanför det som regeringen definierar som tillväxtregioner. Regeringens förslag innebär att orter som riskerar att falla utanför definitionen av tillväxtort, men som ändå behöver bygga, inte får något investeringsstöd. Det innebär i sin tur att de företag som vill etablera sig på orten har svårare att få arbetskraft då människor inte kan bosätta sig i närheten av arbetsplatsen. Tillväxten hämmas alltså samtidigt som inflyttningen eller omflyttningen försvåras. I det läget funderar nog många unga på att lämna orten för att flytta till närmaste storstadsregion ”där jobben finns”. Och så ökar trycket på bostadsmarknaden i storstan. Därmed försätts bostadsmarknaden i en ond spiral av in- och utflyttning. Det är knappast på det här sättet som tillväxten och livskraften ökar i hela landet.

Ett nytt bidrag i form av ett investeringsstöd för byggande av hyresbostäder och studentlägenheter kommer inte att öka byggandet i landet. Vi avslår därför regeringens proposition. Detta bör ges regeringen till känna.

Förslag till åtgärder för ökat byggande

Bidrag riskerar att missa målet. När regeringens budgeterade pengar sedan är slut så är de slut. Det är knappast en långsiktigt hållbar lösning. Vad som istället måste åtgärdas är de konstant höga kostnaderna för boende och byggande. De kommer sig av en struktur som nu är på väg att kantra.

Fram till 1971 var bostadsbyggande helt momsbefriat. Därefter införde regeringen byggmoms på 12,5 % som sedan fördubblades till 25 % i och med 1990-talets skattereform. Detta skedde under kraftiga protester från byggbranschen och hyresgäströrelsen. Ingen trodde att det investeringsbidrag som istället infördes skulle kunna kompensera de väsentligt förhöjda kostnader som denna momshöjning innebar. Och de fick rätt.

Även regeringen har insett de negativa konsekvenser för bygg- och bostadsmarknaden som momshöjningen orsakade. Därför uppmanar vi regeringen att göra en generell utvärdering av den höjning av momsen på byggande som infördes i och med 1990 års skattereform. Detta bör ges regeringen till känna.

Sedan 1990-talets skattereform beskattas nya bostäder som både konsumtion (genom moms) och kapital (genom fastighetsskatt). För att förändra dagens bostadssituation har vi två alternativa lösningar. Den ena är att förändra de system som finns nationellt, den andra är att påverka för att åstadkomma en förändring i EU:s momsdirektiv, som i nuläget hindrar en momssänkning. Det senare alternativet tar tid och hjälper oss inte i den akuta situation som vi nu befinner oss. Det första alternativet, som inte utesluter det andra, är att sänka bygg- och boendekostnaderna via beskattningen. Sveriges regering kan på egen hand, utan EU:s inblandning, sänka skattetrycket för att på så sätt göra det billigare att bo och bygga. Sådana åtgärder skulle ge långsiktiga villkor för byggföretagen och ge lika möjligheter för byggande över hela landet.

Centerpartiet anser därför att fastighetsskatten på hyreshus bör slopas i den takt som statens finanser tillåter. Därmed skulle intresset på byggmarknaden för byggande av hyreslägenheter öka. Uttagsskatten på fastighetsskötsel i egen regi, som har drabbat många allmännyttiga och kooperativa bostadsföretag med ökade hyreskostnader, bör tas bort omedelbart. Detta bör ges regeringen till känna.

Vad som givetvis också bör reformeras är hyressättningen, bruksvärdessystemet, så att det lättare går att producera nya hyreshus. Bruksvärdessystemet bör göras mer flexibelt och fungera som det var tänkt när det infördes – ett system byggt på avtalsfrihet, men med ett starkt besittningsskydd. Centerpartiet har sedan länge förespråkat att nyproduktion ska undantas från bruksvärdessystemet. Bruksvärdessystemet ger nämligen hyresgästerna möjlighet att efter sex månader få till stånd en prövning av hyran. För en fastighetsägare är detta en stor osäkerhetsfaktor. Hela kalkylen kan spricka om en inflyttningshyra, som framstått som nödvändig för ett projekt, kan komma att sänkas. Därför bör de hyresavtal som tecknas vid nyproduktion inte kunna omprövas i efterhand. Tillsammans med ett starkt besittningsskydd för hyresgästen handlar detta om att reformera bruksvärdessystemet, inte om att införa marknadshyror, vilket Hyresgästernas Riksförbund och Socialdemokraterna ville låta påskina under valrörelsen.

Hyresgästernas Riksförbund presenterade däremot strax efter valet, tillsammans med Sveriges Fastighetsägare och SABO, ett liknande förslag om särbehandling av nybyggda fastigheter. Bostadsministern måste nu enligt detta förslag göra de ändringar i hyreslagen som krävs för att nyproduktionen ska öka. Vad som ovan anförts om ökad flexibilitet i bruksvärdessystemet till förmån för nyproduktion bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 april 2003
Rigmor Stenmark (c)
Lena Ek (c)	Sven Bergström (c)
Roger Karlsson (c)	Jörgen Johansson (c)
Håkan Larsson (c)	Åsa Torstensson (c)