Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av inriktningen av verksamheten inom Samhall.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av användandet av lönebidrag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av möjligheterna att komplettera lönebidrag med rehabiliteringsbidrag eller insatser finansierade ur sjukförsäkringen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av användandet av främjandelagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av användandet av arbetsmiljölagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av andra åtgärder som kan främja en ökad förmåga att anpassa arbetslivets krav till människors skilda förutsättningar.
1Yrkande 3 hänvisat till SfU.
Med en åldrande befolkning står vi inför en övergång till en långsiktig situation av strukturell arbetskraftsbrist, som hotar tillväxt och välfärd. Samtidigt utgör arbetslivsrelaterad ohälsa ett växande problem, som förutom att orsaka stort mänskligt lidande gröper ur statsfinanserna. Hundratusentals människor hindras att göra en produktiv insats samtidigt som behovet av deras insatser växer. Problemet har en komplex bakgrund, men det står klart att en lösning måste innefatta grundläggande förändringar i arbetslivet.
Diskussionen kring åtgärder mot arbetslivsrelaterad ohälsa har betonat såväl förebyggande insatser som rehabiliteringsinsatser för att påskynda sjukskrivnas återinträde på arbetsmarknaden. Vad den senare problematiken anbelangar finns det emellertid anledning att uppmärksamma, att oavsett vilka insatser man gör i systemen för rehabilitering blir resultatet magert om det inte finns arbetstillfällen anpassade för människor som på ett eller annat sätt fått sin arbetsförmåga nedsatt. Härvidlag utvecklas dagens arbetsliv i klart ogynnsam riktning.
Idag ställs höga och likformiga prestationskrav på alla på arbetsplatserna. Därigenom har vi fått ett djupt svalg mellan att vara frisk och sjuk. Det är antingen eller som gäller: antingen klarar man kraven till 100 %, eller så ställs man utanför. De flesta människor som har ohälsoproblem av olika slag befinner sig emellertid i realiteten i en mellanposition mellan dessa extremer. Om möjligheten fanns skulle de mycket väl både kunna och vilja arbeta, åtminstone deltid, inom ett mindre krävande arbete.
Men det slaget av anpassade arbetsplatser har systematiskt pressats ut ur den ordinarie arbetsmarknaden som följd av 90-talets rationaliseringskoncept. I slimmade, strängt målstyrda arbetsorganisationer finns inte rum för andra än toppresterande anställda. Outsourcing och pressade entreprenad- och leveransavtal bidrar till att höja prestationskraven och minska möjligheterna till anpassning av arbetet till den enskildes förutsättningar. Ett konstant omvandlingstryck med ständiga omorganisationer skapar därtill en otrygghet som gör att alltför många klamrar sig fast vid det arbete de har även om man är medveten om att det skadar ens hälsa. Samma utveckling undergräver människors tilltro till att de ska kunna matcha kraven under ett helt arbetsliv. Vi befinner oss idag uppenbarligen i en utveckling i arbetslivet som helhet som snabbt avlägsnar oss från arbetsmiljölagens skrivning i 2 kap. 1 § att ”arbetsförhållandena ska anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende”.
Mot denna bakgrund står det klart att en förstärkt rehabilitering också måste innefatta en strategi för att öppna fler anpassade arbetsplatser i arbetslivet som ger rum för människor med en i förhållande till gängse maximala prestationskrav otillräcklig arbetsförmåga. Behovet av sådana arbetsplatser kan inte bara fyllas genom särskilt inrättade arbeten vid sidan av den ordinarie arbetsmarknaden. Också den ordinarie arbetsmarknaden måste förändras så att den rymmer större anpassningsmöjligheter till människors skilda förutsättningar i skilda skeden av livet.
En sådan strategi kan bygga såväl på en utvärdering och utveckling av de instrument som finns redan idag, som på en kreativ inventering av nya möjligheter.
Mot denna bakgrund föreslår vi en översyn av möjligheterna att öka människors arbetskraftsdeltagande.
Elanders Gotab, Stockholm 2002
|
Stockholm den 17 oktober 2002 |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Ronny Olander (s) |