Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva möjligheten att ge arbetsmarknadens parter ett större ansvar för kompetensutvecklingen.
Löntagarna har ställt krav på fortlöpande kompetensutveckling i organisationer, men också på omskolning och vuxenutbildning av samhället med anledning av att löntagarnas situation på arbetsmarknaden till stor del är resultat av samhällsutvecklingen.
Vad gäller kompetensutveckling har det fungerat väl för vissa grupper, men andra har fått alldeles för litet av den ”varan”. På arbetsmarknaden tecknas olika typer av kompetensutvecklingsavtal, men någon större effektivitet vad gäller rättvis fördelning har inte förverkligats. Detta måste förbättras med anledning av de nya diskrimineringslagarna.
När det gäller omskolning och vuxenutbildning har bland annat Kunskapslyftet medfört att ett stort antal människor erhållit gymnasiekompetens. Utredningar har dock visat att vissa grupper, ofta män, inte tagit del av denna unika reform och möjlighet.
Det kan finnas anledning att finna en annan ansvarig och mottagare av anslag eller bidrag från samhällets sida. En aktör med stort ansvarskännande i dessa frågor. Dessa skulle kunna vara arbetstagarorganisationerna själva. Det finns anledning att pröva att ge bidrag direkt till arbetstagarorganisationerna så att de i samverkan och på eget initiativ i samverkan med arbetsgivarna planerar och genomför kompetensutveckling, samt att de i samverkan mellan arbetstagarorganisationerna och samhället anordnar omskolning och vuxenutbildning för berörda grupper samt för arbetslösa.
|
Stockholm den 23 oktober 2002 |
|
|
Anders Ygeman (s) |
Maria Hassan (s) |