Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att forskningsresurser bör fördelas till en undersökning av förekomsten av vuxenmobbning i arbetslivet samt dess upphov och konsekvenser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som mening vad i motionen anförs om att offentliga arbetsgivare i samband med åtgärder för bättre hälsa i arbetslivet även uppmärksammas på problem med kränkande särbehandling i arbetslivet samt på vilka åtgärder som kan motverka desamma.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att en delrapport från kommittén En sammanhållen diskrimineringslagstiftning redovisas i god tid före slutredovisningen den 1 december 2004.
Alltfler kan idag vittna om hur de som arbetstagare har kränkts på sin arbetsplats. Kränkningen kan ske på många olika sätt och av alla medarbetare. Dock vittnar alltför många om att chefen är den som kränker.
Bland Statstjänstemannaförbundets medlemmar har var femte blivit utsatt för kränkande särbehandling. Det visade en undersökning som förbundet gjorde 2001. Var tredje medlem uppgav att mobbning förekommer på arbetet. Hela fyra procent av förbundets kvinnliga medlemmar uppgav dessutom att de utsatts för sexuella trakasserier från chefer och arbetskamrater under det senaste året. Det är vanligare att STF:s kvinnliga medlemmar utsätts för sexuella trakasserier än övriga kvinnor i arbetslivet.
Orsakerna till kränkningarna kan många gånger vara svåra att precisera. Stress, dålig arbetsmiljö, vanmakt, brist på inflytande över sin arbetssituation, dåligt ledarskap och hot om uppsägning kan dock vara några orsaker. Den som utses som syndabock, och blir den kränkta, blir då ett offer som får stå som symbol för dålig arbetsmiljö. Oavsett orsakerna får mobbning och trakasserier aldrig stillatigande accepteras. Det får aldrig vara okej att kränka någon. Vid mobbning i arbetslivet, liksom i skolan och samhället i övrigt, är det dessutom inte bara den mobbade som mår dåligt, utan också den som mobbar och alla personer i omgivningen.
Trots problemets vidd är forskning kring vuxenmobbning relativt begränsad och möjligheterna till rehabilitering är inte så stora. Därför är det angeläget att se över olika möjligheter till att forskningsresurser fördelas för att undersöka förekomsten av vuxenmobbning i arbetslivet, upphovet till kränkningarna och dess konsekvenser.
Ett av de allra viktigaste uppdragen för offentliga arbetsgivare idag är att göra alla arbetsplatser till mönsterarbetsplatser vad gäller hälsa och god arbetsmiljö. Det uppdraget innefattar naturligtvis också ett ansvar för den psykosociala miljön. Offentliga arbetsgivare bör framöver särskilt uppmärksammas på problem med kränkande särbehandling i arbetslivet. En möjlighet är att alla myndigheter, kommuner och landsting blir skyldiga att upprätta en handlingsplan mot kränkande särbehandling alternativt åläggs att i sina personalpolitiska program sätta upp mål för att motverka mobbning och trakasserier.
När inte upplysning, utbildning och diskussioner hjälper behövs sanktionsmöjligheter av olika slag för att arbetsgivaren ska ta frågan på allvar. Det förebyggande arbetet för att skapa goda psykosociala miljöer är naturligtvis grundläggande. Det går dock inte att komma ifrån behovet av ett fungerande lagligt skydd mot mobbning och kränkande särbehandling.
Idag har vi fyra lagar mot diskriminering i arbetslivet, vad avser jämställdhet, funktionshinder, etnicitet och sexuell läggning. Många fall ryms inte självskrivet inom dessa befintliga lagar mot diskriminering. Vi har i en tidigare motion hemställt om att liknande sanktionsmöjligheter som finns i diskrimineringslagarna borde införas för situationer när kränkande särbehandling är aktuell men inte täcks av befintlig lagstiftning mot diskriminering. Förra året avstyrktes vår motion med hänvisning till den utredning som har uppdraget att se över möjligheterna till ”en sammanhållen diskrimineringslagstiftning”. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senaste den 1 december 2004. Med anledning av detta är det angeläget att en delrapport av kommitténs uppdrag kan redovisas i god tid före den slutliga redovisningen.
Samhället har inte råd med de förluster som uppstår då inte åtgärder vidtas för att minska mobbningen. Priset för mobbning i form av minskad effektivitet, ökat antal sjukskrivningar och allt mänskligt lidande, har vi inte råd att betala.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Ronny Olander (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |