Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utbildning för arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser.
Rätten till styrelserepresentation för arbetstagarrepresentanter har visat sig vara ett viktigt inslag för en positiv utveckling av svenskt näringsliv och svensk arbetsmarknad.
När lagen infördes fanns många kritiska synpunkter. Dessa har dock kommit på skam. I stället har arbetstagarrepresentanterna kommit att stärka företagen. Arbetstagarrepresentanternas unika kunskaper och en ökad förståelse mellan företagsledningar och anställda har bidragit till att öka företagens konkurrenskraft. Det har också blivit tydligt att rätten till styrelserepresentation tillhör de mest centrala fackliga rättigheterna.
Genom styrelsearbetet ges de anställda möjlighet att delta i såväl de långsiktiga som de kortsiktiga besluten i ett enskilt företag. I det industritäta Örebro län har vi flera goda exempel på den betydelse skickliga fackliga företrädare har för utvecklingen i enskilda företag. Många andra fackliga rättigheter träder i kraft först den dag företaget befinner sig i en svår situation.
För att kunna ta vara på den unika möjlighet som rätten till styrelserepresentation innebär för de anställda och företagen måste arbetstagarrepresentanterna ges chansen till en adekvat utbildning. De utbildningar som de fackliga organisationerna anordnar håller hög kvalitet och är avgörande för ett gott styrelsearbete. Styrelserepresentanternas efterfrågan på dessa utbildningar överstiger vida utbudet, som begränsas av de ekonomiska resurserna.
Idag anslår regeringen genom Näringsdepartementet medel för utbildning av styrelserepresentanter till Arbetslivsinstitutet för vidare distribution till de fackliga organisationerna. Beloppen är begränsade och har reducerats på senare år trots mycket stora behov, inte minst i takt med företagens internationalisering och alltmer komplexa ägarbilder.
Så är det anslag som LO som den största fackliga organisationen får för styrelseutbildning 8,5 miljoner år 2002 mot 9,3 miljoner för fem år sedan, detta trots ökade kostnader också i en låginflationsekonomi. Samtidigt har Sverige sett många exempel på att en negativ utveckling i viktiga företag kunnat förebyggas genom ett bättre styrelsearbete. Arbetstagarrepresentanterna har på många håll visat vilken tillgång för företagens utveckling det varit att de anställda kunnat tillföra sitt perspektiv. De anställdas förmåga att se långsiktigt på ett företags utveckling spelar en viktig roll när många företag riskerar att bli alltför beroende av kortsiktiga hänsyn.
Vi anser det olyckligt om styrelserepresentationen i företagen, som har stor betydelse för tillväxt och sysselsättning, inte används på bästa sätt. Därför menar vi att det finns goda skäl för regeringen att undersöka förutsättningarna för att inom de ramar som ställts till Näringsdepartementets förfogande stärka de fackliga organisationernas möjligheter att satsa på kompetensutveckling för representanter i företagens styrelser.
|
Stockholm den 18 oktober 2002 |
|
|
Inger Lundberg (s) |
|
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Zakariasén (s) |
|
Lennart Axelsson (s) |