Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att HomOl:s bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga för dem som är värnpliktiga.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att HomOl:s bestämmelser om diskriminering på grund av sexuell läggning i arbetslivet även skall vara tillämpliga för dem som är skolpliktiga och vuxenstuderande.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sekretess i handläggningen av diskrimineringsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning även skall vara tillämplig på transpersoner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Europaparlamentets ”Recommendation 1117 (1989) On the condition of transsexuals” och ”Resolution on discrimination against transsexuals” liksom EG-domstolens dom i mål C-13/94 skall införlivas i svensk lagstiftning.
1Yrkande 1 hänvisat till FöU.
2Yrkande 2 hänvisat till UbU.
Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Vår utgångspunkt är att det i dag råder brister i svensk lagstiftning och praxis. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könstillhörighet.
Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet. Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering, men även i lagstiftningen.
Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön. Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det att ”den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”
Trots dessa ställningstaganden diskriminerar lagstiftningen homosexuella och bisexuella samt även transpersoner. Transpersoner är individer vars könsidentitet eller könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings eller dragqueens.
I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i arbetsmarknadsutskottet.
Sedan lagen om diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning kom till finns det numera ett grundskydd för anställda på arbetsmarknaden. Sedan 2002 finns också en lagstiftning mot diskriminering av personer som studerar vid universitet och högskolor. Vi menar att regeringen borde få till uppgift att se till att även elever vid grundskolor och gymnasier, vuxenstuderande och värnpliktiga skall omfattas av lagen. Då det gäller värnpliktiga och elever vid grundskolor blir det extra viktigt då de inte kan välja bort sin situation eftersom det råder värnplikt respektive skolplikt. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Ett problem vid anmälan av fall av diskriminering vad gäller sexuell läggning och könstillhörighet är att det ofta finns ett motstånd hos HBT-personer om att vara öppna med sin sexuella läggning eller könstillhörighet. Det faktum att många HBT-ungdomar inte vill riskera att röja sin sexuella läggning eller könstillhörighet vid en anmälan om diskriminering innebär i förlängningen att det finns fog för antagandet att anmälningsfrekvensen av ärenden blir låg. Risken är därför överhängande att det kommer att finnas ett stort mörkertal av ärenden som aldrig blir föremål för prövning. Det är av denna anledning viktigt att se över hela processen från anmälan till utredningens avslut så att anmälarens identitet kan behållas hemlig i största möjliga utsträckning. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
Transpersoner har ett svagt rättsligt skydd. I dag har transsexuella, enligt uppgift från Jämställdhetsombudsmannen (JämO), skydd i arbetslivet mot diskriminering. Då transsexualism handlar om könsidentitet faller de därmed under JämO:s ansvarsområde. Transvestiter och övriga transpersoner faller däremot utanför då det enbart är personer med nytt juridiskt kön som ingår i JämO:s ansvar.
Vi vill framhålla att sexuell läggning och könsidentitet i sig är olika begrepp. Inte desto mindre anser vi motionärer att begreppen är närliggande och att det ofta lekmannamässigt görs sammanblandningar mellan dem. Ett sätt att motverka denna sammanblandning och att verka i enlighet med vår inställning är att införliva transpersoner i lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, HomOl. Det är enligt vår mening mer lämpligt att frågor om diskriminering i arbetslivet vad gäller transpersoner behandlas av samma myndighet, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO. Vi förutsätter att denna fråga kommer att belysas av den nyligen tillsatta parlamentariska kommitté som skall göra en samlad översyn av diskrimineringslagstiftningen, däribland frågan om diskrimineringsskydd för transpersoner.
Vi anser också att svensk lagstiftning snarast bör anpassas så att den på alla punkter omfattar det skydd för transsexuella som uttalas i Europaparlamentets Recommendation 1117 (1989) On the condition of transsexuals och Resolution on discrimination against transsexuals. Här ingår bland annat ett tydligt lagstadgat förbud mot diskriminering i arbetslivet. Vi vill i sammanhanget även påminna om EG-domstolens dom i mål C-13/94 om uppsägning av en transsexuell person. Domstolen konstaterade i målet att uppsägning av en transsexuell på grund av dennes könsbyte strider mot förbudet mot könsdiskriminering i unionens likabehandlingsdirektiv. Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att såväl rekommendationen som domen införlivas i svensk lagstiftning. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.
|
Stockholm den 21 oktober 2002 |
|
|
Birgitta Ohlsson (fp) |
|
|
Börje Vestlund (s) |
Mats Einarsson (v) |
|
Sofia Larsen (c) |
Gustav Fridolin (mp) |