Bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete och företagande. Eftersom det är svårt att veta exakt vad morgondagen för med sig väljer såväl arbetsgivare som arbetstagare mer flexibla lösningar. Detta medför frihet för båda parter utan att ge avkall på krav om grundtrygghet och rättigheter.
Kommuner, arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade bolag konkurrerar med privata företag. Vi hävdar att den konkurrensen sker på skilda villkor. De offentliga aktörerna kan ofta dra nytta av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ett sätt som diskriminerar bemanningsföretagen.
Den som är deltidsanställd vid ett bemanningsföretag får inte någon arbetslöshetsersättning för den deltid under vilken vederbörande är arbetslös. Det kan däremot de få som är deltidsanställda i andra företag. Bemanningsbranschen och dess anställda diskrimineras härigenom. Vi anser att regelsystemet måste ses över i syfte att åstadkomma en likabehandling oavsett i vilken typ av företag man arbetar.
Riksdagen måste skyndsamt avskaffa sådana regler som snedvrider konkurrensen och försvårar bemanningsföretagens verksamhet. Att införa ytterligare regler och lagar är bara ägnat att motverka flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten av nya jobb.
Riksdagen måste också kraftfullt motsätta sig de förändringar av arbetsvillkoren för bemanningsföretag som förbereds på EU-nivå. Detta gäller i synnerhet lönebildningsfrågor och definitionen av arbetsvillkor.
1 Sammanfattning 28
2 Innehållsförteckning 29
3 Förslag till riksdagsbeslut 30
4 En växande framtidsbransch 30
4.1 Bemanningsbranschen ökar i betydelse 30
4.2 Till nytta för individen – och samhället 30
5 Det finns fortfarande problem 31
5.1 Konkurrens på skilda villkor 31
5.2 Diskriminerande regler inom a-kassan 32
5.3 Regler om karantän 32
6 Riksdagen bör agera snabbt 33
7 Europaperspektiv i fråga om bemanningsföretagen 33
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bemanningsföretagens betydelse för en flexibel arbetsmarknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrens på lika villkor för bemanningsbranschen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om diskriminerande regler i arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen beslutar att upphäva karensreglerna i lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa de regler som snedvrider konkurrensen för bemanningsföretagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EU:s planerade förändringar av arbetsvillkoren för bemanningsföretag.
Bemanningsbranschen utgörs av företag som arbetar med personaluthyrning, rekrytering, vissa konsulttjänster och personalentreprenader. Branschen utvecklas vidare mot nya områden såsom uppdragsutbildning, telemarketing, callcenters, förmedling, search (headhunting), karriärförändring och som servicepartner där så behövs.
I Sverige finns det ca 150 företag med minst fem anställda, ca 40 företag med mer än 25 anställda, ca 15 företag med 100 anställda och fyra företag med 1 000–6 000 anställda. Den totala omsättningen uppgick till 5,7 miljarder kronor.
Sammanlagt sysselsätts ungefär 24 000 personer eller 0,58 procent av den totala arbetskraften i bemanningsföretag. Detta är ungefär som situationen i Norge och Finland, men det är betydligt lägre än de ca 2 procent som gäller för USA och Frankrike. Inom EU-området utgör genomsnittet 1,5–2,0 procent av den totala arbetskraften. Detta talar för att bemanningsbranschen kommer att fortsätta att öka i Sverige.
Det finns bland arbetsgivarna ett uttalat behov av de tjänster som bemanningsföretagen har att erbjuda, vilket framgår av ovan angivna siffror. De många sysselsatta, liksom den snabba ökningen, tyder dessutom på att det även bland arbetstagarna finns en utbredd vilja att arbeta för något av de många företagen i bemanningsbranschen.
Den som anställs på ett bemanningsföretag kommer ibland från arbetslöshet men ofta från en fast anställning. En personalundersökning som Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet (SPUR) har låtit genomföra visar att motivet att ”bredda kompetensen” är ett av de allra viktigaste skälen till att enskilda söker sig till bemanningsbranschen. Andra anledningar är ”att träffa och lära känna olika människor och företag”, ”inkörsport till stationärt arbete, ”omväxling” och ”flexibilitet”.
För många människor är arbetet i ett bemanningsföretag en väg mot fast anställning, vilket leder till en stor personalomsättning i de uthyrande företagen. I genomsnitt fås ett erbjudande om jobb hos en kund efter fem uppdrag. Det är inte minst många invandrare som har tagit sig in på arbetsmarknaden denna väg.
Arbetstagarens beslutsfattande underlättas väsentligt när man redan har arbetet en tid hos företaget. Likaså underlättas anställningsbeslutet för den eventuella arbetsgivaren. Det finns även ett mönster som visar att den som arbetat på ett bemanningsföretag, och sedan tagit fast anställning hos en kund, allt oftare söker sig tillbaka till bemanningsföretaget. Omväxling uppfattas som något positivt av många människor på arbetsmarknaden.
Bemanningsföretagen symboliserar en ny syn på arbete och företagande. Eftersom det är svårt att veta exakt vad morgondagen för med sig väljer såväl arbetsgivare som arbetstagare mer flexibla lösningar. Detta medför frihet för båda parter utan att ge avkall på krav om grundtrygghet och rättigheter. Samtidigt bidrar bemanningsföretagens mer flexibla lösningar och arbetsförmedlande funktion till att lösa flaskhalsar i produktionen och därmed till samhällsekonomisk nytta.
Kommuner, arbetsförmedlingar, landsting och skattefinansierade bolag konkurrerar med privata företag. Vi anser att den konkurrensen sker på skilda villkor.
Genom så kallade arbetscentrum hyrs arbetslösa ut till företag. Detta skapar en osund konkurrens då skattemedel kan misstänkas utnyttjas inom verksamheten. De offentliga aktörerna kan därtill ofta dra nytta av arbetsmarknadspolitiska åtgärder på ett sätt som diskriminerar bemanningsföretagen.
Ett annat exempel på offentligt finansierad verksamhet är de arbetsförmedlingar som har startat verksamhet med så kallad headhunting. Denna tjänst utförs kostnadsfritt med skattesubventioner.
AMS förmedlar numera arbetslösa till korttidsanställningar genom att anordna pooler, såsom exempelvis Butikspoolen. Den arbetslöse som söker arbete och lyfter ersättning från a-kassan knyts till en sådan pool och förmedlas sedan till ett oftast tidsbegränsat arbete. Hon eller han blir sedan återigen arbetslös, knyts till poolen och lyfter a-kasseersättning. Utbildning får berörd person genom AMS som tillhandahåller arbetsmarknadsutbildning. AMS poolverksamhet konkurrerar således med uthyrningsföretagens affärsverksamhet men under helt andra ekonomiska villkor och förutsättningar.
En medlem i en a-kassa som arbetar åt ett bemanningsföretag skall enligt AMS föreskrifter anses vara tillsvidareanställd i den omfattning som svarar mot medlemmens arbetsutbud oavsett vad anställningsförhållandet kallas i anställningsavtalet. Det innebär att man alltid betraktas som heltidsanställd.
Den som är deltidsanställd vid ett bemanningsföretag kan därmed aldrig få någon arbetslöshetsersättning för den deltid under vilken vederbörande är arbetslös. Det kan däremot de få som är deltidsanställda i andra företag. Bemanningsbranschen och dess anställda diskrimineras härigenom.
Inte heller har en arbetslös möjlighet att acceptera kortare erbjudanden från ett bemanningsföretag. AMS har nämligen bestämt att ingen arbetslöshetsersättning för de arbetslösa perioderna ”mellan jobben” betalas ut till den som arbetar för bemanningsföretag.
För den arbetskraft som arbetar kortare perioder för andra företag ser bestämmelserna väsentligt annorlunda ut. Vi anser att regelsystemet måste ses över i syfte att åstadkomma en likabehandling, oavsett i vilken typ av företag man arbetar.
Lagen (1193:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft reglerar verksamheten för de arbetsförmedlingar som bedrivs av någon annan än den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen säger i sin fjärde paragrafs andra stycke följande: ”En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut till sin förra arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställningen hos denne upphörde.”
Bestämmelsen drabbar särskilt anställda som kommer från offentlig sektor. Därigenom är det framförallt kvinnor som blir lidande. Sex månaders blockad från landstingen, som i princip har monopol på sjukvårdsverksamhet på många håll i landet, är en kännbar tid. Vi anser att denna karensregel skall avskaffas.
Vi anser att bemanningsföretagen är en resurs i en stelbent och rigoröst reglerad arbetsmarknad. De har gett ett stort antal personer möjlighet att såväl erhålla ett arbete som att få en inkörsport till en arbetsmarknad som de eljest skulle ha stått utanför.
Riksdagen måste skyndsamt avskaffa sådana regler som snedvrider konkurrensen och försvårar bemanningsföretagens verksamhet. Att införa ytterligare regler och lagar är bara ägnat att motverka flexibiliteten på arbetsmarknaden och uppkomsten av nya jobb.
Det finns planerade förändringar på Europanivå, syftande till att förändra reglerna för bland annat tillsvidareanställning i ett bemanningsföretag. Detta riskerar att skapa osäkerhet i arbetsvillkoren för dem som går från ett kundföretag till ett annat. Undantag från denna regel föreslås dessutom endast gälla i fråga om lön, men inte vad gäller övriga arbetsvillkor. Anställda i bemanningsföretag bör emellertid ha samma rätt till trygga och säkra anställningsvillkor som anställda i vanliga företag. Detta uppnås emellertid inte genom att inkludera löner i definitionen av arbetsvillkor, vilket kommissionen förespråkar. I stället är det individuella avtal, slutna direkt med arbetsgivaren, som skapar bättre trygghet. Förutsägbarheten förutsätter att det är arbetsmarknadens parter som träffar dessa överenskommelser, inte politiker på olika nivåer.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Anders G Högmark (m) |
|
|
Patrik Norinder (m) |
Henrik Westman (m) |
|
Tobias Billström (m) |
Anna Lindgren (m) |
|
Carl-Axel Johansson (m) |