Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett förbud mot farligt ensamarbete.
Många arbetstagare inom både offentlig och privat verksamhet finns på arbetsplatser där våld eller hot om våld är vanligt. Psykiskt och fysiskt våld, en hotfull eller våldsam situation kan vara en stor tragedi för den enskilde. Rädslan och risken för att bli utsatt för våld är ett allvarligt arbetsmiljöproblem för stora yrkesgrupper.
Inom den privata servicesektorn och då särskilt inom detaljhandeln finns också ett tydligt samband mellan ensamarbete och utsatthet för rån, hot eller annat fysiskt och psykiskt våld. I den hårdnade konkurrenssituation som uppstått använder små och mindre butiksägare ofta låg bemanning, långa öppettider och lägen där hyreskostnaderna är låga som konkurrensmedel gentemot stormarknaderna. Denna utveckling har givetvis ökat rånriskerna.
Butiksrån sker också i en klar majoritet av fallen på sena kvällar och nätter, vilket är anmärkningsvärt då detta är de tider då flertalet butiker är stängda. Två tredjedelar av butiksrånen sker dessutom när den anställde arbetar ensam i butiken, eftersom ensamarbete oftast sker på de tider när flest butiksrån utförs. En annan allvarlig aspekt är att butiksrånen tycks ha blivit våldsammare under den senaste tioårsperioden. Enligt Brottsförebyggande rådet, BRÅ, användes skjutvapen vid 41 procent av rånen år 2001. Butiksrån kan vidare karaktäriseras som ungdomsbrott då ca hälften av gärningsmännen är i åldrarna 15 till 20 år. Butiksrån har ökat kraftigt sedan mitten av 1970-talet, med en särskilt stor ökning sedan 1989. Fram till 1993 var utvecklingen avseende ökningen av rån likartad inom butik, post och bank, även om post-/bankrånen hela tiden legat på betydligt lägre nivåer jämfört med butiksrånen. Statistik från BRÅ visar dock att rån av post/bank har minskat kraftigt sedan 1993, vilket inte är situationen avseende butiksrån. Under år 2001 polisanmäldes 124 post- och bankrån, medan de polisanmälda butiksrånen motsvarade 740 stycken. Mellan 1975 och 2001 har post-/bankrånen ökat med 29 procent samtidigt som butiksrånen ökat med hela 265 procent.
Detta innebär mer konkret att två butiker per dag utsätts för rån, vilket i de flesta fall är en händelse som ger den drabbade men för livet. Det är dock inte enbart den som utsatts för rån som drabbas. En ständig rädsla för att bli utsatt för rån är i sig en stor stressfaktor i arbetet – en stressfaktor som är kännbar för alla anställda på arbetsplatsen, inte bara för den eller dem som eventuellt har blivit utsatta för rån eller rånförsök. Att arbetsmiljön är sådan för tusentals arbetande är oacceptabel. Det är en självklar rättighet för alla arbetstagare att ha en bra arbetsmiljö.
I 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen, AML, lyfts det fram att arbetsgivaren har en skyldighet att vidta alla åtgärder för att förebygga ohälsa och olycksfall och att det i denna skyldighet ligger att beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som ensamarbete kan innebära. Vidare sägs i AFS 1993:2 Våld och hot om våld i arbetsmiljön att arbetsgivare har ansvaret för säkerheten på arbetsplatsen, att personalen är säkerhetsutbildad och känner till säkerhetsrutiner samt att alla riskförebyggande åtgärder ska vidtas. Det föreskrivs också i 8 §: ”Innebär en arbetsuppgift påtaglig risk för våld eller hot om våld får den inte utföras som ensamarbete.” Även om både AML och föreskriften om våld och hot om våld i arbetsmiljön och de särskilda skrivningarna om riskerna med ensamarbete tydligt klargör arbetsgivaransvaret har dessa i praktiken inte hindrat den kraftiga ökningen av butiksrån. Mycket tyder på att t ex det riskförebyggande arbetet och kravet på säkerhetsutbildning har åsidosatts. Arbetsmiljöinspektionerna tycks inte heller ge psykosociala arbetsmiljöaspekter lika hög prioritet som fysiska.
Med tanke på statistiken avseende butiksrånesituationen är det tveksamt om ensamarbete kan anses vara tillåtet i butiker på kvällar och nätter enligt AFS 1993:2. Mer resurser måste därför satsas på att ta itu med den rån-, hot- och våldssituation som är en del av vardagen för många som arbetar inom t ex serviceyrken där kontanter och andra stöldbegärliga varor alltid kommer att finnas i omlopp. Eftersom majoriteten av dem som arbetar i butiker är kvinnor och ungdomar måste deras arbetssituation med avseende på psykisk stress och risker för hot och våld lyftas fram i arbetsmiljöarbetet. Att regeringen i september 2002 beslutade att förbjuda ensamarbete nattetid på bensinstationer om inte vissa villkor är uppfyllda är ett steg i rätt riktning. Men, för att vända den butiksråneutveckling vi ser idag, krävs ett generellt förbud mot farligt ensamarbete på hela arbetsmarknaden, inte enbart på bensinstationer.
|
Stockholm den 22 oktober 2002 |
|
|
Hans Hoff (s) |