Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om tillfälliga anställningar.
Under 90-talet minskade antalet tillsvidareanställningar (fasta anställningar) medan visstidsanställningarna (de tidsbegränsade/tillfälliga anställningarna) ökade markant. Visstidsanställningarna lever år 2002 kvar i samma omfattning trots att arbetslösheten de senaste åren har minskat markant.
Att ha en visstidsanställning innebär stor otrygghet för många människor. Det innebär även att de personer som har tillsvidareanställningar ofta inte vågar prova ett nytt arbete om de erbjuds endast en visstidsanställning. Det är många som inte trivs på sina anställningar och som löper risk att bli sjuka. Anställda som skulle må bra av ett nytt arbete avstår för att de inte vågar gå ifrån tryggheten i en tillsvidareanställning, vilket kan innebära att de fortsätter i ett arbete som de vantrivs med och istället blir sjuka. Unga människor har extra svårt att få tillsvidareanställning, vilket innebär att det blir problem för dem att skaffa bostad och på andra sätt etablera sig i samhället. Det är därför nödvändigt med en översyn av arbetsrätten som syftar till att stärka arbetstagarnas möjlighet till tillsvidareanställningar samt att formerna för visstidsanställningar ses över så att de inte kan missbrukas.
|
Stockholm den 16 oktober 2002 |
|
|
Britt-Marie Lindkvist (s) |
Christina Nenes (s) |